De flyktingar som väntas komma till Sverige kan inte ta sig hit på lagliga vägar. Sverige bör gå före i fråga om asylvisum och upphävande av Dublinförordningen, skriver Europaparlamentarikern Malin Björk (V).
Migrationsverkets nya rapport om ökade flyktingströmmar kan bara förstås om vi accepterar de EU-ramar som rapporten och hela vår migrations- och asylpolitik förhåller sig till. Jag säger: krossa den ramen!
Över 3 000 människor har omkommit på Medelhavet bara i år. Enligt Amnesty är Dublinförordningen och bristen på lagliga vägar in i EU orsaker till att Medelhavet har förvandlats till en godtycklig buffertzon. I rapporten “Lives Adrift” uppmanar Amnesty EU att ta ansvar för katastrofsituationen för flyktingar vid Schengens yttre gränser.
Dublinförordningen innebär att flyktingar måste söka asyl i det första EU-land man kommer till. De flesta människor som enligt Migrationsverket prognos kommer till Sverige den närmaste tiden måste därför ta sig hit på olagliga vägar. Först in i och sen inom EU.
Under 2014 har Italien gjort ett försök att ändra utgångspunkten för flyktingpolitiken. I stället för att prioritera gränsbevakning skapade man den livräddande insatsen Mare Nostrum. Över 100 000 liv har räddats.
I Migrationsverkets rapport ses dock Mare Nostrum som ett incitament för flyktingar att komma till EU, en så kallad ”pull-factor”. Det är samma synsätt som EU:s gränsbevakningsbyrå Frontex driver. I stället för att peka ut krigshärdar och flyktingkatastrofer i våra närområden som anledningar till att folk som söker skydd försöker ta sig till Europa, så utpekas en livräddningsinsats som anledning till ökade flyktingströmmar.
Migrationsverket konstaterar att flyktingstömmarna till EU sannolikt minskar när Mare Nostrum läggs ned vid årsskiftet. Det är ju är bekvämt för oss som slipper bökiga asylärenden när livsöden avgörs på behörigt avstånd från våra gränser. Som om ett dödsfall i Aleppo eller Mogadishu vore mindre tragiskt än ett på öppet hav.
Det är inte Migrationsverkets fel. De förhåller sig bara till ramarna, men vi måste sluta se dessa som absoluta. Dublinförordningen och att det saknas lagliga vägar in i EU är led i detta.
Asylvisum diskuteras i dag i EU-parlamentet, där skulle Sverige kunna gå före. Vi skulle också kunna skicka fartyg till Italien för att hjälpa till att bära kostnaden av Mare Nostrum. Vi borde även berömma, inte fördöma, Italiensk gränspolis när de undlåtit att ta fingeravtryck på nyanlända så att dessa ska ha en möjlighet att söka sig till andra EU-länder och ta sig runt Dublinförordningen.
EU lyssnar inte på Amnesty. EU ser inte heller att Dublinförordningen är omöjlig att upprätthålla om vi samtidigt vill leva i en fri värld med öppnare gränser. I stället startar man Mos Maiorum-projekt som syftar till att höja bevakningen vid och inom gränserna och jaga papperslösa.
Målet är att täppa till ytterligare vägar, både in i och inom EU. Men utan Dublinförordningen hade människosmuggling inom EU inte behövts.
Mos Maiorum, liksom nästa obehagliga EU-projekt ”Smart Borders” är båda led i att upprätthålla Dublinförordningen och cementera murarna runt Fästning Europa. I stället borde pengar satsas på projekt som Mare Nostrum, värdigt asylmottagande samt ett upphävande av Dublinförordningen.
EU ser i dag människor på flykt som riskfaktorer och problem, snarare är människor med eget värde. Det är helt fel utgångspunkt. Frågan vi borde ställa oss är inte hur många vi har råd att rädda utan hur många vi har råd att inte rädda.
Malin Björk (V), Europaparlamentariker
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
