Krönika En mördare för 20 år sedan fördömdes, men möttes också av förståelse när han sade att han utfört dåden i enlighet med moralen i landet. Hur är den frågan kopplad till dagens demonstrationer? frågar Tanvir Mansur.
I den iranska staden Mashhad hittas flera döda kvinnokroppar vid sidan av vägen. De har strypts med sina egna slöjor. Året är 2001, och mördaren, som kallas “spindelmördaren” är på fri fot. Han heter Saeed Hanaei och mördar totalt 16 prostituerade kvinnor i början av millennieskiftet.
Jag har den senaste månaden ägnat tid åt att gräva i arkiv, prata med kunniga svensk-iranier och försökt förstå gåtan med Saeed Hanaei. Det har jag samlat i en podcast jag har producerat, The Spider Killer, som sänds i podden Uppgång och Fall i mellandagarna.
För honom är morden på kvinnorna i Mashhad en fortsättning på kriget, men också på den islamiska revolutionen 1979
Det är en brutal historia. Saeed Hanaei övervakar 80 olika kvinnor och studerar deras beteende. Sen åker han fram med sin motorcykel och låtsas vara torsk. Han tar hem dem, och mördar kvinnorna i sin lägenhet när hans fru och barn är borta. På det sättet lockar han in kvinnorna i sitt nät – det som gör att han kallas för spindel i medierna. Sen dumpar han dem i industriområden, framför bilaffärer, tomatplantage. Och ringer lokaltidningen – utan att berätta vem han är – för att säga att han har mördat en till kvinna.
I Stockholm träffar jag Ali Abbasi, aktuell med filmen Holy Spider. Den är inspirerad av morden i Mashhad. Han menar att Iran är unikt i att skapa den här typen av seriemördare.
– Var i världen kan man döda sexton människor nästan på identiskt sätt, nästan identiskt ställe, plocka dem på samma ställen, slänga deras kropp på samma ställe, och ovanpå allt det här – ringa till media och informera om det här. Och inte bli arresterad?
Mashhad är den heligaste staden i Iran. Det är också den andra största staden i landet, tio timmar från huvudstaden Teheran. Miljontals shia-muslimska pilgrimer kommer till Mashhad varje år för att besöka moskén med den gyllene kupolen. Det är där den åttonde imamen, Imam Reza, ligger begraven. Men precis som alla andra storstäder, så finns det också mycket kriminalitet. Staden är ett centrum för opiumet från Afghanistan.
– Man kan ju på ett sätt, säga att Mashhad är som “The Vatican meets Vegas”, säger Ali Abbasi.
Och inte långt från moskékomplexet, där Imam Rezas helgedom finns, står det ofta kvinnor som är utsatta för fattigdom, drogmissbruk och trafficking. Det är här The Spider Killer, Saeed Hanaei, får idén att försöka “rensa gatorna” från prostitution. Hur fick han egentligen de idéerna?
Hanaei var volontär i det brutala Iran–Irak-kriget som pågick mellan 1980 och 1988. För honom är morden på kvinnorna i Mashhad en fortsättning på kriget, men också på den islamiska revolutionen 1979. När Ayatollah Khomeini tog makten ändrades väldigt mycket i landet, och styret gick bara från en diktatur till en annan. För att förstå seriemördaren Saeed Hanaei behöver vi förstå den iranska regimen. För det hänger ihop med hans syn på världen.
Jag pratar med Fataneh Farahani. Hon är professor i etnologi på Stockholms universitet. Fataneh forskar på sexualpolitiken i Iran, med fokus på tiden efter revolutionen. Hon säger att den läsningen av islam som den iranska regimen använder sig av kräver en aktiv sexualitet hos medborgarna:
– Men den här praktiken måste alltid regleras. Den sexualitet som sker inom familjeramen betraktas som en acceptabel sexualitet, medan allt som händer utanför är icke-acceptabelt.
Lagen kräver att man ska vara gift för att kunna ha sex. Regimen tycker också att kvinnors sexualitet “skapar oordning”. Därför vill de att den ska kontrolleras. Till exempel genom den obligatoriska slöjan, men också genom moralpolisen som ser till att reglerna efterlevs.
Morden på de prostituerade kvinnorna skapar stor debatt i Iran under 2001, till och med i parlamentet. Staten skickar experter från Teheran för att utreda tillsammans med polisen i Mashhad.
Det spekuleras kring att det är en religiös extremistgrupp som ligger bakom morden, just för att det är slöjan som används för att mörda kvinnorna. Innan de här morden var det dessutom väldigt tyst från regimen kring frågan om prostitution, det var lättare för dem att låtsas som att trafficking inte existerar.
Saeed Hanaei grips i juli 2001. 11 månader efter sitt första mord. Troligtvis genom att ett av offren lyckas skada honom och rymma.
Under rättegången försvarar Saeed Hanaei sig själv. Han ser självsäker ut och tycker inte att han har gjort nåt fel. Han säger att han bara följde religiösa lagtexter, som reducerar kvinnor som har hamnat i prostitution till mahdur al-dam, som kan översättas till ”slöseri på blod”.
I Malmö träffar jag fristadsförfattaren Parvin Ardalan. Hon är kvinnorättsaktivist och journalist, och under 2001 skrev hon för den iranska tidskriften Zanan, där hennes kollega bevakade morden i Mashhad. Kvinnomord är vanliga i Iran, men det som var häpnadsväckande för dem, var att det var så många likadana mord på så kort tid.
– Under rättegången fick vi reda på att han också har våldtagit de här kvinnorna, säger Parvin. Så det var inte alls för Gud, utan bara för hans njutning.
Åklagaren försöker bevisa att Hanaei är galen eller att han är en våldtäktsman, för att staten inte ska kunna bära något ansvar för vad han gjorde – när han utgick från iranska regimens egna moral och lagar.
Regissören Ali Abbasi berättar att rättegången blev som Hanaeis presskonferens:
– Och till mig och mina vänners stora chock, så var det en grupp i samhället, en minoritet skulle säga, inom media och etablissemanget, som började stödja honom och kallade honom för hjälte, att han gjort sin religiösa plikt och så vidare.
När jag sitter på Kungliga Biblioteket och letar efter vad svenska tidningar skrev om morden vid millennieskiftet, så hittar jag nästan ingenting. Det är bara ett par notiser i DN och Expressen, och en nyhetskrönika.
Parvin Ardalan berättar att hennes förening Women Cultural Center höll ett seminarium i en park i Teheran i väntan på domen:
– Men samtidigt blev kommunens ansvariga för parken arga. De beslagtog alla kameror, videobanden och inspelningar. De sa att det är förbjudet.
Myndigheterna vill inte höra att deras kvinnoförtryck hänger ihop med morden.
Hanaei blir till slut dömd till döden. Vanligtvis brukar avrättningar vara offentliga i Iran, men The Spider killer blir hängd i ett låst rum på Vakil Abad-fängelset i Mashhad.
20 år senare ekar offrens röster fortfarande i Iran. Det som hände dem är också en del av förtrycket mot kvinnor i landet.
På ett sätt, så är Saeed Hanaei en produkt av den iranska staten. Han mördar utsatta kvinnor för att han tycker att lagen tillåter honom göra det. För att, enligt honom, är det en fortsättning på Ayatollah Khomeinis kamp mot moralisk korruption.
Just nu pågår en ny revolution, i efterdyningarna av moralpolisens mord på den 22-åriga kurdiska kvinnan Jina Amini.
I en debattartikel skriver professor Fataneh Farahani om 67 feministiska skäl till revolutionen i Iran. Där nämner hon också de 16 kvinnorna som blev mördade i Mashhad.
Fataneh säger till mig:
– För mig, som är en person som har jobbat med den post-revolutionära sexualpolitiken, så är det som Hanaei gjorde, sättet som regimen hanterade den frågan och det som händer nu, sammankopplade frågor. Hur man ger sig rätt att bestämma över kvinnors liv, människors mest intima liv, och människors klädsel.
Alla de här reglerna, som in i minsta detalj styr hur människor ska leva sina liv. Det är det som förenar protesterna. Ingen vill leva så, och folket i Iran har levt med den diktaturen i 43 år. Det är därför de skanderar på farsi, Zen, Zendegi, Azadi och på kurdiska, Jin, Jîyan, Azadî. På svenska översätts det till: Kvinna, Liv, Frihet.
Det jag har lärt mig av att skapa det här podcastavsnittet är att så mycket av det som hände i Mashhad för 22 år sen påminner om det som händer idag. När The Spider Killer använde sig av lagen för att mörda utsatta kvinnor, så gör polisen, moralpolisen och militären samma sak. Varje vecka ökar antalet människor som har blivit fängslade eller dödade av staten på grund av deltagande i protesterna.
Men Ali Abbasi, regissören till filmen Holy Spider, ser också att väldigt mycket har förändrats i Iran. Han säger:
– Jag tänker på att samma människor som då tyckte att det var bra att Saeed Hanaei har “rensat gatorna”. Jag tror att samma människors barn är ute nu och demonstrerar på gatan. Och det ser jag verkligen som framsteg. För att då har det verkligen hänt något i förhållande till hur man ser på saker, hur man ser på kvinnorna, hur man ser på vad som är fel. Det är människorna som är på gatan som är som Irans sanna ansikte.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
