Den 20 april exploderade BP:s oljeplattform Deepwater Horizon i Mexikanska golfen. Elva arbetare miste livet och när plattformen sjönk till botten två dagar senare var det som ingen trodde kunde hända ett faktum. Från 1 500 meters djup pumpar underjordiska källor fram 800 000 liter råolja om dagen.
De hårt prövade Louisiana-invånarna står inför ännu en naturkatastrof, bara fem år efter att orkanen Katrina jämnade all infrastruktur i delar av New Orleans jämns med marken. När oljan når land kommer inte bara ett unikt djur- och växtliv att slås ut, de hundratusentals människor som är beroende av fiske och turism i regionen förlorar sina möjligheter till försörjning.
Dessutom riskerar framtida orkaner leda till värre följder än Katrina, eftersom de våtmarker som sträcker sig ut från Louisianas kust hittills har fungerat som ett slags naturens vågbrytare och minskat skadan från de jättevågor som skapas under en orkan.
Ännu vet ingen hur råoljeflödet ska kunna stoppas: De metoder som använts tidigare är anpassade efter oljeläckor på betydande mindre djup och de är metoder som hittills visat sig helt verkningslösa. Marinbiologen Rick Steiner, som har lång erfarenhet av arbete med stora oljeutsläpp, liknar situationen vid att försöka bygga en brandbil när huset redan står i lågor. I samma tidning påminner Paul Krugman om att framför allt Bush-erans nedmontering och förvandling av myndigheter till tjänstehjon åt storkapitalet har stor skuld i att BP tilläts borra på så stort djup utan att ha en fungerande plan för eventuella olyckor.
En annan anledning till att katastrofen alls kunde ske, och som det talas avsevärt mindre om, är peak oil – det vill säga den punkt då oljeutvinningen når sin maxgräns för att därefter minska eftersom olja är en ändlig resurs. Tidigare beräkningar förutspår att oljetoppen inträffar någon gång runt 2020, men enligt en färsk rapport från det amerikanska försvaret kan det ske redan 2012.
Att Deepwater Horizon alls fanns på plats beror på att de amerikanska oljefyndigheterna på fastlandet redan har passerat peak oil och för att fortsätta sin fossila livsstil och göra sig mindre beroende av olja från Mellanöstern (där fyndigheterna är större och ännu inte har nått sin topp) valde man att borra djupare än förr – och utan adekvata riskbedömningar.
Katastrofen i Mexikanska golfen borde således ses för vad den är: Ett underkännande av de kapitalkramare som hävdar att marknaden kommer att lösa såväl klimat- som energikris och en alarmerande uppmaning till att på allvar börja omställningen till ett samhälle utan oljeberoende. Det krävs ingen större fantasi att föreställa sig den globala depression som världen – utan alternativa energikällor och levnadsvanor – kommer kastas ner i den dagen oljan börjar sina.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
