Villkora ytterligare köp med att Förenade arabemiraten slutar beväpna massmördandet i Sudan.

Blodet färgar sanden röd i Sudan och det går att se från rymden, satellitbilderna som finns i din kartapp i telefonen gör det möjligt att zooma in på likhögarna, jag gör det tillsammans med min tonårsdotter, fingrarna rör sig misstroget över skärmen, ser vi det vi ser? Ett rostrött landskap, här och var en rad av buskar, en träddunge, en by. Och ja, det stämmer verkligen, vid husen där ser vi att det ligger en hög med kroppar, och runtomkring är sanden djupröd, en pöl av blod.

Ingen kan vara likgiltig inför det fasansfulla våldet i Sudan.

Ingen kan vara likgiltig, och alla länder måste göra det de kan för att få stopp på svälten och blodbadet. Även Sverige.

Humanitärt bistånd

Efter regeringens passivitet under folkmordet i Gaza ligger vårt anseende i ruiner, men Sverige har fortfarande möjligheter att agera.

Det handlar om humanitärt bistånd, så klart. Häromdagen beslutade regeringen att öka det humanitära biståndet till Sudan med 100 miljoner kronor och totalt bidrar Sverige med 750 miljoner 2025. Det är bra och välkommet. I Sudan pågår, som regeringen själva skriver, världens största humanitära katastrof. Stödet går bland annat till FN:s livsmedelsprogram WFP som tidigare i år larmat om att brist på finansiering hotar mat till miljontals människor på flykt undan våldet i Sudan.

Men biståndet kan bara nå de som lyckats fly från striderna. För att få stopp på svälten måste de stridande lägga ner vapnen och släppa fram nödhjälpen. Svälten i Sudan är som de flesta svältkatastrofer inte någon naturkatastrof, utan ett resultat av politiska beslut, påminner Johan Brosché, docent i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet. Det är viktigt att inse, skriver han i Blankspot, ”människor svälter inte, de svälts av någon”.

Svält av en ofattbar omfattning har drabbat invånarna i staden el-Fasher. Efter att ha belägrats i månader har staden nu intagits av Rapid Support Forces (RSF), och de svältande invånarna utsätts för en fasa bortom ord. Rapporter beskriver summariska avrättningar, våldtäkter och massakrer så omfattande att experter liknar dem vid de första dagarna av folkmordet i Rwanda. RSF beväpnas av bland andra Förenade arabemiraten. Enligt freds- och konfliktforskaren Johan Brosché hade kriget ”aldrig kunnat fortsätta i samma omfattning utan det massiva inflödet av vapen”.

Borde diskvalificeras från vapenhandel

Förenade arabemiraten är Sveriges största mottagare av vapenexport. Landet var den allra största köparen 2020, 2021 och 2024. Under de här åren har företag i Sverige enligt Svenska Freds sammanställning exporterat krigsmateriel till Förenade arabemiraten för 17,8 miljarder kronor. Bara 2024 levererades materiel till ett värde av 6 miljarder kronor. Och även om det inte finns bevis på att vapen tillverkade i Sverige har hamnat i Sudan borde det faktum att Förenade arabemiraten möjliggör brott mot krigets lagar i Sudan diskvalificera dem från att få köpa vapen från Sverige.

Regeringens linje är tydlig, skriver utrikesminister Maria Malmer Stenergard och biståndsminister Benjamin Dousa i Svenska Dagbladet: ”handel ger Sverige och EU bättre möjligheter att främja våra intressen och värderingar”. Problemet är att dessa möjligheter inte utnyttjas. ”Vi har lyft frågan om Sudan”, skriver ministrarna. Det är uppenbarligen helt otillräckligt.

Förenade arabemiraten verkar gilla det luftburna radarsystemet GlobalEye som de köper från Sverige; regeringen borde villkora ytterligare köp med att Förenade arabemiraten slutar beväpna massmördandet i Sudan. Men istället för att begränsa handeln arbetar Dousa och Tidöregeringen på att utöka den, målet är ett frihandelsavtal mellan EU och UAE. Att just nu teckna frihandelsavtal med en regim som samtidigt finansierar krigsbrott är, precis som Miljöpartiets Amanda Lind och Isabella Lövin skriver, ”inte bara dålig timing, det är rent av fruktansvärt cyniskt”. Istället borde Sverige sätta folkrätten före frihandeln.

Och du som tänkt shoppa i Förenade arabemiratens emirathuvudstad Dubai i vinter, tänk om. Även där är sanden blodbesudlad.

Lisa Pelling