
Analys Jesper Bengtsson skriver om bakgrunden till domen i Haag.
Rohingyerna är en muslimsk minoritetsgrupp i Myanmar, som främst lever delstaten Rakhine i landets västra del, vid gränsen mot Bangladesh.
De talar rohingya, ett språk med nära släktskap till språk som talas i Bangladesh, och har egna traditioner och en egen kultur. Något som Internationella domstolen i Haag använde som argument för att de bör klassas som en folkgrupp.
Rohingyerna har levt i området i flera hundra år, även om deras historiska ursprung och hur länge olika grupper har bott där är omstritt. Själva betraktar de sig som ett eget folk med djupa historiska rötter i Myanmar.
Myanmars myndigheter har däremot länge vägrat erkänna rohingyerna som en av landets officiellt erkända folkgrupper. I stället har de ofta betecknats som “bengaler”, med hänvisning till att de skulle vara invandrare från Bangladesh. Denna syn har varit en viktig del av en nationalistisk politik där buddhistisk identitet och burmansk majoritetskultur har fått en dominerande ställning.
Förtrycket har pågått i årtionden, och bland den burmanska majoritetsbefolkningen, även i demokratirörelsen i landet, är det många som delar militärens bild att rohingyerna inte bör betraktas som medborgare i Myanmar. Diskrimineringen mot dem är utbredd.
Svårigheter efter 1962
Efter militärkuppen 1962 började myndigheterna successivt begränsa rohingyernas rättigheter. Under slutet av 1970-talet och början av 1990-talet genomförde militären omfattande operationer i Rakhine. Våld, tvångsförflyttningar och förföljelse drev redan då hundratusentals människor på flykt till Bangladesh.
Ett viktigt årtal är 1982. Då införde Myanmar en ny medborgarskapslag. Medborgarskap knöts till tillhörighet till ett antal officiellt erkända folkgrupper eller till möjligheten att bevisa äldre släktband till landet. Eftersom rohingyerna inte erkändes som en sådan grupp förlorade de i praktiken möjligheten till medborgarskap. De blev statslösa och berövades grundläggande rättigheter. Deras rörelsefrihet begränsades, liksom möjligheterna att utbilda sig, arbeta, gifta sig och få tillgång till sjukvård.
I juni 2012 utbröt omfattande våld mellan buddhistiska grupper och rohingyer i Rakhine. Tiotusentals människor tvingades lämna sina hem och många placerades i avspärrade läger.
Folkmordet
Det stora utbrottet av våld kom i augusti 2017. Det är händelserna vid den tiden som av Internationella domstolen i Haag nu klassats som folkmord.
Efter attacker från den väpnade rohingyagerillan ARSA inledde Myanmars militär en omfattande offensiv. Soldater begick massmord, våldtäkter, torterade och brände systematiskt ned byar, enligt domstolen i Haag 392 stycken.
Även väpnade civila grupper deltog i kampanjen, bland annat grupper av buddistiska munkar som driver en högernationalistisk burmansk linje.
Över 700 000 rohingyer flydde till Bangladesh.
I dag lever omkring en miljon rohingyer som flyktingar i Bangladesh, framför allt i lägerområdet Cox Bazar. Hundratusentals finns också kvar i Myanmar, där de även idag är utsatta för diskriminering, våld och kränkningar av sina mänskliga rättigheter.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
