Valet 2026 Det enda säkra är att landet är delat nästan mitt itu – och att den politiska osäkerheten kan fortsätta långt efter att den sista rösten har räknats. Men ovissheten innebär inte att vi måste vänta med de viktigaste frågorna. Det skriver Juan Fonseca.
Sverige har röstat, men ännu inte fått någon klar vinnare. Först när de återstående rösterna räknas på onsdag vet vi vilket regeringsunderlag som har det parlamentariska övertaget. Det enda säkra är att landet är delat nästan mitt itu – och att den politiska osäkerheten kan fortsätta långt efter att den sista rösten har räknats.
Det finns något sunt i att demokratin får ta tid. När varje mandat kan bli avgörande ska ingen utropa sig till segrare innan rösterna är räknade. Varken önsketänkande eller tv-studiornas grafik får ersätta valresultatet.
Men ovissheten innebär inte att vi måste vänta med de viktigaste frågorna.
Granska beslut
Om Tidöpartierna till slut får majoritet står Sverige inför möjligheten att Sverigedemokraterna för första gången får egna ministrar. Partiet har redan haft ett stort inflytande över migrationspolitiken, kriminalpolitiken och regeringens problemformuleringar. Med SD i regeringen skulle makten få nya ansikten, departement och statsrådstitlar.
Då måste granskningen handla mindre om de nya ministrarnas tonläge och mer om deras beslut. Vilka rättigheter försvagas? Vilka människor görs mer otrygga? Vilka gränser flyttas för vad staten får göra mot den som saknar rätt efternamn, rätt födelseland eller rätt sorts medborgarskap?
Jag använder inte ordet apartheid lättvindigt. Apartheid var ett bestämt historiskt system och jämförelser får aldrig göras slarvigt. Men vi måste våga följa utvecklingen när människor steg för steg ges olika trygghet och olika rättigheter beroende på ursprung eller medborgarskap. När blir enskilda undantag ett mönster? När blir diskriminering en princip för samhällsbygget?
Kan ett nätverk som följer utvecklingen, granskar besluten och berättar om deras konsekvenser – i Sverige och utomlands – bidra till större insyn och offentlig diskussion? Ett nätverk som sakligt dokumenterar när människor behandlas olika av det land som borde garantera allas likhet inför lagen.
Regeringsmatematik
Men om onsdagsrösterna i stället ger Magdalena Andersson möjlighet att bilda regering återstår andra, lika viktiga frågor. Vilka partier ska ingå i regeringen? Vilka ska släppa fram den? Och vilket politiskt pris kommer att krävas för de nödvändiga mandaten?
Regeringsmatematik är nödvändig, men politik får inte reduceras till matematik. Frågan är inte bara vilka partiledare som kan sitta i samma rum. Frågan är vilket Sverige de är beredda att bygga tillsammans.
För mig blir migrationspolitiken ett första prov för en S-ledd regering. Kommer den att bryta med Tidöregeringens riktning eller fortsätta ungefär samma politik med ett vänligare språk? Ska tillfälligheten fortsätta vara norm för människor som bygger sina liv här? Ska familjer hållas isär? Ska ungdomar som vuxit upp i Sverige fortsätta leva med hotet att skickas till länder de knappt känner?
Det går att byta regering utan att byta riktning. Det går också att byta tonläge utan att byta människosyn. Därför måste besluten granskas även när statsministern är socialdemokrat.
Språk och arbete avgörande
Samma sak gäller integrationen. Under alltför lång tid har integration beskrivits som ett prov som bara den inflyttade ska klara: lär dig språket, skaffa ett arbete, anpassa dig och bevisa att du hör hemma.
Språk och arbete är avgörande. Men integration är ett ansvar för hela samhället. Den kräver skolor som inte sorterar barn efter föräldrarnas ekonomi, en arbetsmarknad som bekämpar diskriminering, bostadsområden som inte överges och en välfärd som fungerar oavsett postnummer. Den som kräver delaktighet måste också öppna dörren till makten.
I den preliminära rösträkningen ser mitt parti ut att gå tillbaka med 2,2 procentenheter. Det resultatet kräver en ordentlig och öppen utvärdering – inte en analys som några få skriver bakom stängda dörrar. Partiets medlemmar måste ges en verklig möjlighet att delta, berätta om sina erfarenheter från valrörelsen och påverka slutsatserna om vägen framåt.
Oavsett hur onsdagens röster faller behöver mitt eget parti självkritik. Socialdemokraterna har på flera områden försökt möta högern genom att röra sig i samma riktning. I migrations- och kriminalpolitiken har vi övertagit delar av motståndarnas språk och problemformulering. Avsikten har varit att visa handlingskraft. Risken är att vi i stället har gjort deras världsbild till politikens utgångspunkt.
Inte avgjort
Oppositionen har inte heller lyckats ge väljarna en tillräckligt tydlig gemensam berättelse om vad som ska byggas. Det har funnits en samsyn om vilken regering man velat avsätta, men betydligt mindre klarhet om den regering som skulle ersätta den.
Och återigen hamnade viktiga delar av samhället vid sidan av valrörelsens centrum. Äldre reducerades ofta till pensionsbesked. Medborgare med invandrarbakgrund omtalades oftare som problem än som väljare, arbetstagare, företagare och medborgare. Personer med funktionsnedsättning blev nästan osynliga. Hbtqi-personers rättigheter behandlades som om de redan vore säkrade för all framtid.
På onsdag får vi förhoppningsvis veta vilket block som har flest mandat. Men rösträkningen kommer inte att svara på vilken människosyn som ska prägla Sverige, hur jämlikheten ska återupprättas eller vilka människor politiken ska se.
Valet är ännu inte avgjort. Det demokratiska ansvaret har redan börjat.
Juan Fonseca
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
