En S-ledd regering måste stå upp för sina principer och göra allt i sin makt för att minska samhällets ojämlikheter, skriver Anders Österberg, ordförande Unga Örnar och Lina Stenberg, Tankesmedjan Tiden.

Sveriges barn växer i dag upp i det mest ojämlika samhälle som vårt land skådat under modern tid. Skillnaderna mellan barnens villkor beroende på familjens ekonomi från dagen de föds är rekordstora.

Det är nu hög tid för regeringen att sätta stopp för den här utvecklingen. Arbetarrörelsen, som en gång byggde landet, har både skyldighet och en stolt tradition att stå upp för jämlikhetens principer – liksom att inte svika samhällets allra minsta och mest utsatta.

Forskningen är entydig. Sambanden mellan individers socioekonomiska förutsättningar i barndomen och negativa konsekvenser i vuxen ålder är glasklara. Det finns tydliga kopplingar mellan att som barn leva i ekonomisk ojämlikhet och förekomst av långvarig kriminalitet, långtidsarbetslöshet och missbruk som vuxen. Den sociala rörligheten, individers möjligheter att ta sig ur fattigdom, är nu tillbaka på nivåer före välfärdsstatens tillkomst.

Det här låter kanske dramatiskt, och det är precis vad det är. Skillnaden i livslängd i ekonomiskt starka jämfört med ekonomiskt svaga storstadsförorter är på samma nivåer som mellan i- och u-länder.

Men det är inte bara konsekvenserna på sikt som är allvarliga. Barn lever här och nu, och ungefär vart sjunde barn lever dagligen med konsekvenserna av att familjen inte får det att gå ihop ekonomiskt. Och även om andelen fattiga inte ökar, halkar de som har det sämst allt längre efter.

Runtom i vårt land finns alldeles för många barn som bor i för trånga bostäder, som inte vet var de ska sova i nästa vecka. Barn som äter sitt enda mål mat i skolan eller går i urvuxna eller trasiga kläder. Alltför många undviker skolutflykter eller går aldrig på kompisars kalas för att de inte har råd. Liksom barn som hittar på berättelser om vad de gjort på sitt sommarlov. Och kanske allvarligast av allt. Alldeles för många barn stängs ute från samhällets gemenskap och känner sig utanför. Som med rätta känner att samhället sviker dem.

Redan i tidig ålder går det att urskilja skillnader i barns hälsa beroende på familjers ekonomi. Förekomst av karies och fetma har påvisats vara fem respektive tre gånger vanligare i fattiga jämfört med rikare områden. I resursstarka stadsdelar har mer än nio av tio niondeklassare gymnasiebehörighet, jämfört med bara mellan tre och fem i de resurssvaga. Och dödligheten är dubbelt så hög bland barn i ekonomisk utsatthet än andra.

Vi tror att de flesta håller med om att ett välfärdsland som Sverige både har råd och en skyldighet att investera i jämlikhet.

En ojämlik barndom strider mot flera artiklar i FN:s konvention om barnets rättigheter. En konvention som Sverige inte bara har ratificerat, utan även fastslagit ska bli svensk lag om ett drygt år. Ett stort och viktigt åtagande, vilket är lovvärt. Men alla barn måste få del av de positiva konsekvenserna detta innebär. Inte som i dag, enbart de som haft turen att födas i familjer med bra ekonomi. Därför är det viktigt att börja med att särskilt satsa på barnens jämlikhet.

En socialdemokratiskt ledd regering måste stå upp för sina principer. Den måste göra allt i sin makt för att minska samhällets ojämlikheter. Mycket bra är gjort, men vi får inte tappa fokus. Barnen kan inte vänta, deras barndom pågår just nu.

Vi föreslår därför att regeringen skyndsamt tar initiativ till en handlingsplan som utgår ifrån barnen, en nationell överenskommelse för en jämlik barndom. Detta är vi skyldiga våra barn. Alla de barn som snart ska vara med och fortsätta att bygga Sverige.

Anders Österberg, ordförande Unga Örnar
Lina Stenberg, Tankesmedjan Tiden