Samhället bär ansvaret när barn får vapen i händerna.
Tittar man på statistik över skjutningar i Sverige ser det ut som att ny lagstiftning och hårt arbete från myndigheter och ideella krafter börjar ge resultat. Skjutningarna har mer än halverats sedan toppåret 2022 och antalet skadade och dödade i skjutningar ser ut att bli det lägsta sedan innan år 2018. Ändå blir politikerna mer och mer fokuserade på hårdare straff, istället för att fortsätta stärka det förebyggande arbetet och ge polisen förutsättningar och resurser att förhindra brott.
I höstas lade regeringen fram ett förslag om att sänka straffbarhetsåldern till 14 år. Under en femårsperiod vill de dessutom sänka straffbarhetsåldern till 13 år. Att det finns människor i Sverige som stoppar vapen i händerna på barn och tvingar dem att utföra hänsynslösa illdåd vill inte längre politikerna ta ansvar för. I stället ska ansvaret ligga hos 13-åringen, som under hot och mycket svår utsatthet alltså ska säga nej, med motiveringen att den då riskerar fängelse. Det är bland det mest naiva jag hört.
Stora konsekvenser för kriminalvården
Den sänkta straffbarhetsåldern är det mest omdiskuterade av alla förändringar som planeras eller redan har röstats igenom på det straffrättsliga området. Den tidigare regeringen tog bort straffrabatten för unga (18-20 år) vid allvarlig brottslighet. Nuvarande regering har tillsatt en utredning med uppdrag att lägga fram förslag som innebär en skärpning av straffskalorna, dubbla straff för gängkriminella, att dagens mängdrabatt ska avskaffas, att den övre delen av straffskalan ska användas mer, att presumtionen mot fängelse tas bort, mindre hänsyn till den dömdes personliga omständigheter, samt att fler ska häktas.
För Kriminalvården får det här stora konsekvenser. När strafftiderna blir längre kommer antalet personer i fängelse öka. Därför har Kriminalvården gjort olika prognoser över hur många personer som kommer sitta fängslade i framtiden, beroende på vilka förslag regeringen går vidare med. 2024 låg antalet personer i fängelse i medeltal på ungefär 8 000 personer. Fram till 2034 bedöms antalet personer öka till mellan 19 000 och 41 000 personer, beroende på scenario.
Inte de egna barnen
Därtill ska alltså Kriminalvården också få ansvar att låsa in barn. I sitt remissvar är Kriminalvården kritiska och menar att ju yngre och mindre moget ett barn är, desto större blir de negativa konsekvenserna av ett fängelsestraff. De skriver också, vilket jag tror de allra flesta människor förstår, att “De barn som begår brott är ofta socialt utsatta och har ett särskilt behov av stöd. Samhällets reaktion mot brott som begås av barn bör därför vara inriktad på rehabilitering.” Men Kriminalvården talar för döva politikeröron.
Någon sa för en tid sedan att den som kan tänka sig att låsa in 13 eller 14-åringar i fängelse uppenbarligen tänker att det inte rör barn man själv har sig när. Det är rätt långt från Per-Albins folkhemstanke där “det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn”.
I dagens Sverige ska styvbarnen låsas in och bära ansvaret för vuxenvärldens misslyckande.
Vilgot Österlund
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
