Sandbristen är resurskrisen ingen pratar om.
Visste du att glas är gjort av sand? Faktum är att sand är vår näst mest extraherade naturresurs globalt – endast vatten brukas i större mängd. Sanden används framförallt av bygg- och anläggningsindustrin i form av betong som till 70 procent består av sand, samt asfalt, som till 94 procent består av sand. Men sanden sträcker sig till långt fler användningsområden – alltifrån batterier till mobiltelefoner till frukostflingor och tandkräm innehåller sand.
Nästan allt som är vitt runt omkring dig har färgats med sandens hjälp. Det vita pigmentet titandioxid (E171) framställs genom att det lakas ur ilmenitsand.
Håller på att ta slut
Ändå vet vi nästan ingenting om sandens betydelse för våra samhällen, och de flesta skulle nog säga att tillgången på sand är oändlig. Men sanden håller faktiskt på att ta slut. I rapporten ”När sanden blev till guld” för Arena Idé visar rapportförfattaren Lova Schildt hur vi står inför en begynnande sandkris. Den globala användningen av sand har tredubblats de senaste 20 åren.
I dag utvinns över 50 miljarder ton sand årligen från både land- och havsbaserade reservoarer, en nivå som beräknas vida överskrida den naturliga återbildningen.
Eftersom landdepåerna inte räcker till har man börjat utvinna sand till havs. Marin sandutvinning förstör ekosystemen i havet, något som inte minst fiskerierna i Skåne känt av. I Sverige tillåts nästan ingen sandutvinning till havs av just miljöskäl, men Danmark får på sin sida sundet utvinna sand från havsbotten. Kinas största sötvattensjö, Poyang, har nästan torkat ut på grund av den omfattande sandutvinningen.
I Marocko används sanden från de vackra stränderna till att bygga hotell, men turisterna vill förstås också känna sanden mellan tårna. Det leder till att man utvinner sand från haven eller importerar sand för att ”mata” badstränderna, så kallad strandfodring.
Strandfodring förekommer på mindre skala även i Sverige, i till exempel Ystads kommun, som en åtgärd för att skydda kustlinjen i takt med stigande havsnivåer. Det är också enda platsen i Sverige där marin sandutvinning tillåts. Problemet är bara att man löser ett problem (stranderosionen) genom att skapa ett annat (förstörelse av de lokala ekosystemen). Som Schildt påpekar finns en risk för övertro på att vi alltid kan ”laga” naturen, när vi egentligen borde väcka en diskussion om tillräcklighet. Hur väger vi klimatanpassning mot naturvård, och kortsiktig nytta mot långsiktig motståndskraft?
Är det rimligt att utvinna sand till lyxhotell, spökstäder, och ska det vara självklart att man får bygga hur stora kåkar som helst, vare sig de behövs eller inte?
I EU:s bottenliga
Sandutvinningen globalt färgas av konflikter mellan miljövärden och ekonomiska intressen. Även i Sverige, som ligger i framkant vad gäller lagstiftning om miljöskydd, och där sandutvinningen är strikt reglerad, finns det förbättringsområden. Vi ligger till exempel i EU:s bottenliga vad gäller återvinning och återbruk av bygg- och anläggningsmaterial och även här har konflikter mellan sandutvinning och miljövärden utspelats, som i till exempel Cementa-fallet.
Ett skäl till att svensk sandutvinning idag måste prövas mot en rigorös lagstiftning är bland annat att politiken såg att utvinningen av naturgrus höll på att förstöra vårt dricksvatten, som i nästan alla kommuner är just grundvatten (som filtreras genom naturgrus). Idag är utvinningen av naturgrus i Sverige tack och lov nästan utfasad och ersatt med bergkross. Politiska beslut som spelade roll i sammanhanget var en starkare miljölagstiftning och den så kallade naturgrusskatten, men också industrins egna forskning- och utvecklingscentra som tog fram alternativ till naturgruset.
Sand som begrepp innefattar alltså mer än bara den finkorniga sand vi lekmän tänker på spontant – i Sverige är den vanliga facktermen ”ballast” och innefattar bergkross, naturgrus, morän och entreprenadberg som används i bygg- och anläggningssektorn, som också är de största konsumenterna av sand. Självförsörjningsgraden av ballast i Sverige är hög, vilket är positivt, eftersom inte bara utvinningen utan även frakten av sand utgör ett stort klimatproblem världen över. Men svenskarnas indirekta sandkonsumtion bör också tas i beaktande. För tyvärr är det inte alltid så enkelt att hitta alternativa material.
För att motverka en global sandbrist krävs reglering, återbruk, återvinning och ökad medvetenhet om sanden som strategisk resurs. En hållbar konsumtion handlar om att producera och konsumera inom planetens gränser, vare sig det gäller skog, matjord, fisk eller sand. Schildt väcker frågan om hur vårt samlade ”sandfotavtryck” kan minska. Kom ihåg var ni hörde det först.
Elinor Odeberg
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
