Korken är ur flaskan. Hur länge får vi skämta om våra egna politiker?
För några månader sedan pekade Donald Trump ut tre komiker som särskilt farliga för USA. Han sade att de borde stoppas från att sända sina tv-shower.
De tre var Stephen Colbert, Jimmy Kimmel och Jimmy Fallon.
Först att falla var Colbert. Under sommaren, den 14 juli, skämtade han om Trump i sitt program ”The Late Show”. Den 16 juli meddelade CBS att han skulle få sparken.
Nu var det Jimmy Kimmels tur.
Balsal i Vita huset
I sitt program sade Kimmel att Charlie Kirks trolige mördare kommit ur Maga-rörelsens led, det vill säga Trumps egna anhängare. Det är kanske inte helt sant, men inte heller helt falskt. Den misstänkte mördaren Tyler Robinsons hela familj är republikaner och han har varit det själv också. Hur läget är i dag verkar oklart.
Kimmel skämtade även om att Trump inte verkade sörja Kirk särskilt mycket eftersom han mest pratade om sin nya balsal i Vita huset.
Brendan Carr, den av Trump utnämnde chefen för myndigheten FCC som ansvarar för etermedier, hotade omedelbart tv-kanalen och ägaren Disney med att deras sändningstillstånd kunde dras in.
Timmar senare fick Kimmel sparken.
Trump skriver i sociala medier att de nu bara är Jimmy Fallon kvar. ”Han saknar helt talang”, skriver presidenten, som om hans hat mot dem skulle handla om att de inte är tillräckligt roliga.
Tydligare än så kan vägen mot ett auktoritärt samhälle inte skrivas ut.
Palestinademonstrationerna
Det går fort nu. Det är som om korken har lossnat och allt händer på samma gång.
I Sverige har Tidöregeringen inte börjat hota enskilda programledare i teve, även om Jimmie Åkesson redan för några år sedan sade att P3 borde läggas ned för att han fått frågor han inte gillade när han intervjuades i ett av kanalens program.
Däremot är det tydligt att regeringens företrädare saknar förståelse för vad verklig yttrandefrihet är.
Sedan kriget i Gaza bröt ut för snart två år sedan har politiker från alla Tidöpartier låtit ungefär som Trump när de beskriver Palestinademonstrationerna.
Moderaten Johan Forssell var bland de första som krävde att alla som stöttar Hamas i demonstrationer och inte är svenska medborgare ska utvisas.
Lagen ska alltså inte gälla lika för alla.
Under hösten har det accelererat. Kraven på att demonstrationsrätten utanför riksdagen ska inskränkas har kommit allt oftare, bland annat från Fredrik Malm, riksdagsledamot för Liberalerna, som krävde att hela området ska ”fredas”. Hans resonemang påminde en del om de krav som ibland ställts från den så kallade woke-rörelsen om att skärpa lagar och regler bortom det rimliga för att slippa subjektivt upplevda kränkningar.
Samma politiker som kräver stopp för Palestinademonstrationer har däremot inga problem att rasa mot de som vill stoppa till exempel Koranbränningar.
Abstrakt islamism
Hela den här trenden handlar om att allt fler väljer att sätta andra värden än yttrandefriheten högst på dagordningen. I Trumps fall målar han upp ett antal komiker, USA:s Palestinarörelse, medieetablissemanget och demokraterna, ja, snart sagt alla som inte tycker som han själv, som ett hot mot en sann amerikansk anda. En etniskt och kulturellt definierad nationalism, om man så vill.
Här hemma är det ett påstått hot från en abstrakt och vidlyftigt definierad islamism eller kanske den nationella säkerheten som utgör den främsta ursäkten för att kräva inskränkningar av de friheter vi länge tagit för givna.
För att detta ska vara möjligt måste man också driva linjen att de som ska tystas egentligen inte borde innefattas av reglerna för yttrandefrihet. Trump gör det lätt för sig genom att säga att de komiker han ser till att tysta egentligen inte är roliga. Jamen dåså.
Eller till exempel påståendet att journalister egentligen inte är just journalister, utan aktivister. Det har hörts ofta i debatten om bevakningen av Gaza.
Argumentet använde även den etiopiska regeringen när de fängslade de svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye för 14 år sedan. De påstod att de båda svenskarna egentligen var en del av gerillan i Ogadenprovinsen.
Moderaten Mattias Karlsson och utrikesminister Malmer Stenergard gick i veckan längst av alla på den punkten. När en grupp judar som är kritiska mot Israels krig demonstrerade mot ett möte där en soldat från den israeliska armén talade kallade Karlsson dem för ”odjur”. Utrikesministern delade hans inlägg i sociala medier.
Allt mer konkreta krav på inskränkningar
Har ”odjur” yttrandefrihet?
Det skulle utrikesministern möjligen hävda i nuläget, och kanske ångrade hon sin retweet när det framkom att det var judar som demonstrerat.
Men den allt skarpare retoriken kommer ändå få en enda konsekvens. Att kraven på inskränkta rättigheter blir mer och mer konkreta.
Så, när kommer kraven på svenska medier, att vi inte ska skämta så brutalt om Tidöregeringen?
När blir det farligt att säga att Kristersson leder en töntig regering? En regering som får Jönssonligan att framstå som kompetent och pappan i Emil i Lönneberga att verka balanserad?
Först måste kanske även Jimmy Fallon få sparken.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
