Snuset minskar rökningen

Jag har sett det mesta tillvrängt i denna fråga, skriver Janne Sundling.

Sverige har en rekordlåg andel rökare i befolkningen. Och en rekordhög andel snusare.

De låga andelen rökare beror enligt en artikel av Lisa Pelling på Dagens Arena den 27 augusti på ”årtionden av informationskampanjer, åldersgränser och marknadsföringsförbud”.

Inte ett ord om att snuset faktiskt kan ha bidragit till färre rökare och därigenom färre som får lungcancer.

Snuset skaver och irriterar en del. Inte under läppen, men i debatten om den så kallade tobakspolitiken. Allt som innehåller nikotin ska stoppas, begränsas eller helst grävas ned i någon slutförvaring någonstans.

Allt över en kam

Det finns en närmast militant antinikotinlobby som dyker upp i alla möjliga sammanhang. Deras problem är att de drar allt över en kam, och vägrar erkänna att snus dels har gigantiskt mycket mindre hälsorisker än annan tobakskonsumtion (eller alkohol och andra droger som de ofta vill gruppera snuset ihop med), dels vägrar att inse sambandet låg andel rökare och hög andel snusare i Sverige.

Till sin hjälp tar de forskare som ibland på väldigt svaga grunder varnar för snuset. Larmrapporternas rubriker sätter sig: ”Snus orsakar cancer” eller ”Snus orsakar diabetes”. Andra forskare som kommer till motsatta slutsatser avfärdas eller förklaras vara köpta av tobaksindustrin. Några av dem har onekligen fått betalt av företag för att forska i frågan, men en oförvitlig auktoritet som Kjell Asplund, professor i medicin och tidigare generaldirektör för Socialstyrelsen och ordförande för Smer, tillhör de som gång på gång avslöjat svagheterna i studier som framställt snuset som något som ger ond bråd död. Så fick också Socialstyrelsen ta tillbaka varningstexten ”Orsakar cancer” som tidigare fanns på dosorna. Beläggen saknades.

Jag har för mig att Kjell Asplund i något sammanhang angav hälsorisken för en snusare till 1 kontra 100 för en rökare.

Men Lisa Pelling har sett någon gammal larmrapport och hävdar: ”Att använda vitt snus ökar inte bara risken för typ 2-diabetes, utan också för psykisk ohälsa”.

Jag måste säga att påståendet om att snus ger psykisk ohälsa är ett helt nytt påstående för mig, då har jag ändå sett det mesta tillvrängt i denna fråga sedan sekelskiftet.

Gillas av finansministrar

2007 kom en internationell forskarrapport med påståendet att snus gav bukspottkörtelcancer, där underlaget sades vara över 10 000 norrmän. Rapporten blev en toppnyhet i Dagens Nyheter. Jag och en kollega tog hjälp av en forskare att granska rapporten. Den visade att det var två (2) personer i studien som snusat och fått pankreascancer. Men båda hade också en hög alkoholkonsumtion. Och Sverige som har världens kanske högsta andel snusare i befolkningen har en extremt låg andel fall av pankreascancer.

Däremot gillas snuset konsekvent och av alla finansministrar. När det saknas ett antal miljoner är det alltid nära till hands att höja skatten på snus (liksom i och för sig annan tobak och alkohol).

Nu sällar sig Lisa Pelling till finansministerskaran och vill höja skatten på snus.

Den nu sittande regeringen sänkte skatten, för mig veterligen första gången, förra året. Enligt ryktet efter påtryckningar från SD.

”Självklart borde snuset, som EU-kommissionen kräver, också beskattas som en tobaksprodukt. Att Sverige har begärt ett undantag från skatt på snus är ovärdigt”, skriver Pelling.

Sedan när blev EU-kommissionen en auktoritet på snuset eller dess beskattning? Snuset som det brukas och tillverkas i Sverige är en obekant produkt för länderna i EU, utom i Sverige som har ett undantag, och i Finland, som inte har undantag – men har färjor till Sverige där snusstockarna finns.

Här finns ett kul nordiskt exempel som också säger en del om Sveriges förhållande till EU och hur vi svenskar hela tiden rättar in oss efter deras regler. Danmark fick inget totalt snusundantag vid EU-inträdet, dock undantogs det ”våta danska snuset”, alltså ungefär som svenska lössnuset (fast ännu mer löst). Förklaringen var att det bara var mest gamla fiskare som använde det, alltså inget omfattande och utbrett bruk i befolkningen.

Men hur förklarar man då att jag på mitt senaste besök i Köpenhamn kunde köpa portionssnus i en butik på Strøget?

Jo, danskar gör som danskar brukar, de har helt enkelt hittat ett smygväg och omdefinierat sitt portionssnus till ”tuggtobak”. Tuggtobak är (märkligt nog) helt okey för EU liksom det torra luktsnuset som förvaras i små dosor och sniffas i näsan.

Nästan allt är ju business numera. Om bolagen marknadsför vitt snus mot unga ska det regleras via lagar och regler om marknadsföring, inte via skatten. Och varför är Pelling inte lika upprörd över läkemedelsbolagen marknadsföring av så kallade rökfriprodukter? Det finns gu vet allt möjligt, tuggummin, plåster, sprayer och allt möjligt i överfulla hyllor på apoteken. Billigt tillverkade produkter som ger bolagen en avans som säkert motsvarar den i mer ljusskygg droghandeln.

Själv kan jag i dagarna fira 23 år som rökfri, och ni kanske kan gissa vad som förpackas i runda dosor som starkt har bidragit till det. Och det betyder dessutom att jag som normalsnusare bidrar med runt 2 500 kronor i snusskatt per år till statskassan, utan att få cancer eller psykisk ohälsa av det.

Janne Sundling, journalist som 2003 kom med boken ”Snus” på det för Dagens Arena mycket närstående Atlas förlag. Inte i medverkan, utan snarast motverkan från de stora snusbolagen.