Borgerliga opinionsbildare vill inte tro på undersökningar som tyder på maktskifte. De attackerar återkommande Sahlin och fokus ligger på hennes förtroendesiffror. Och visst, oppositionen har problem. I det mediala spelet kommer Sahlin inte till sin rätt.
I dag röstar riksdagen för en utbyggnad av kärnkraften. Det är ett effektivt sätt att tränga undan förnybara energikällor. Det finns dessutom två stora och olösta problem kopplade till kärnkraften som högern inte pratar om: uranbrytning och kärnavfall.
Kronprinsessan Victoria kommer att bli Sveriges nästa statschef. Hennes enda merit är att hon, precis som sin pappa, har fötts i rätt ätt. Hela idén bakom monarkin är blodsbandet, en bisarr och förlegad föreställning.
Statsminister Fredrik Reinfeldt försöker måla upp bilden av sig själv som vanlig och med en enkel bakgrund. Vad Reinfeldt vill dölja är att regeringens faktiska politik mest gynnat de rika och bidragit till att öka klyftorna.
Svenska medier verkar ha förvånansvärt svårt med geografin. Halvvägs genom gruppspelets första omgång i herrfotbolls-VM är det tydligt, eftersom 54 olika länder och mer än 900 miljoner människor likställs med ”landet” Afrika.
Statistiska Centralbyråns majmätning av partisympatierna inför valet blev en kalldusch för de borgerliga. Seger för de rödgröna i september är dock ingalunda säkert. I en allt mer lättrörlig värld kan ingen valutgång tas för given.
Geert Wilders rasistiska Frihetsparti gick starkt fram i gårdagens nederländska val. Enligt vallokalsundersökningarna kan det bli tredje största parti. Den populistiska anstormningen är riktad mot en politisk kultur: teknokratisk och lomhörd.
Finansminister Anders Borg brukar hävda att hans beslut bygger på ”konsensussynen bland ekonomer”. Men bland ekonomer finns inte någon sådan samstämmig syn. Borgs verktygslåda är inte opolitisk utan full av förlegad högerideologi.
På lördag är det ett år sen det omstridda valet i Iran. Regimen försöker rikta bort fokus genom att skicka hjälpfartyg till Gaza. Så länge det inte blir krig är dock situationen en win-win för både Iran och Israel, eftersom de kan fortsätta på den inslagna politiska vägen.
Greklands krasch har fått större konsekvenser än den borde. En politisk elit utan kompass har förvärrat läget. Häpnadsväckande är att finanskapitalismens härdsmälta verkar bortglömd. Återigen utmålas staten, inte de avreglerade marknaderna, som det stora problemet.
En obligatorisk a-kassa leder till att facket tappar medlemmar, vilket gör det svårare att upprätthålla kollektivavtal och lägstalöner. Så ser den borgerliga tvåstegsstrategin ut: Först slå sönder a-kassan. Sedan förstatliga den för att ytterligare försvaga facket.
Blockpolitiken fördummar, hör man allt oftare i debatten. Samtidigt motverkar mediernas absurda fokusering på enighet medborgarnas förståelse av politiken. Så länge Sverige har ett flerpartisystem är det utmärkt att det finns olika meningar – och att de syns.
Att enbart fördöma Israels mörkläggning efter Mavi Marmara räcker inte om Israel inte accepterar en internationell utredning. Politiska beslutsfattare måste bruka medel såsom suspenderat handelsavtal. Men även vanliga medborgare måste överväga att ändra mönster.
Måndagen den 31 maj 2010 kommer att gå till historien som den dag då ingen längre kan blunda för den våldsälskande stat som Israel har blivit. EU, såväl som FN och Obama-administrationen måste kräva att blockaden mot Gaza hävs och att samtliga skyldiga ställs till svars inför internationella domstolar. Men risken för ännu mer och blodigt vansinne är överhängande.
Efter uppmärksammade vansinnesdåd låter det alltid likadant: psykiatrin har ”misslyckats”, situationen är förfärlig. Därefter händer – ingenting. Detta trots att psykisk ohälsa i dag är en folksjukdom som drabbar hundratusentals människor och kostar samhället enorma summor i sjukskrivningar och arbetsfrånvaro.
