DN:s nya boss Gunilla Herlitz har visat att hon inte drar sig för att detaljstyra tidningen själv. Senast stoppade hon en annons från den polska fackföreningen Solidaritet eftersom hon inte delade deras tolkning av storföretaget Ikea:s uppträdande. Utvecklingen på DN är inte bara ett brott mot publicistiska principer utan i förlängningen ett hot mot yttrandefriheten.
Sverige är ett litet land som behöver en aktiv näringspolitik. Den ska inte upprepa 70-talets misstag. Då var huvudfokus att "rädda jobben" till varje pris. Nu måste uppgiften vara att rädda och utveckla knowhow som kan utveckla Sverige.
Behövs de politiska partierna? Ja, även om vi skulle avsky partipolitiken är det första som händer när partierna avskaffats att de måste uppfinnas på nytt. Men eftersom dagens partier vill vinna varje dygns strid om dagordningen, har de försummat sin roll att slipa på långsiktiga lösningar.
Av utvecklings- och rättviseskäl behöver migration underlättas. Öppnare gränser måste ske med migranters rättigheter i fokus. Invandring sänker inte löner, ökar ingen arbetslöshet, får inte välfärdssystemen att bryta samman. Starka fackföreningar och öppna gränser är ett politiskt frihetsmål.
Trots att 119 regeringschefer seglade in i Bella Center den sista dagen är klimatmötet i Köpenhamn inget annat än ett fiasko. Det må hållas ett nytt klimatmöte om ett år, men inget tyder på att världens regeringar ska vakna upp och agera på allvar.
De rika länderna har en historia av att inte lova tillräckligt stora utsläppsminskningar - och inte heller hålla de löften de ger. Fattiga människor drabbas hårdast av klimatförändringar. Även miljö- och klimatfrågor har ett maktperspektiv. Det är dags för riktig miljörättvisa.
Det är inte slumpen eller att statsministern varit för mycket utomlands, som lett till debatten om utförsäkrade långtidssjuka. Det finns ett mönster: Anders Borg ska bestämma allt in i minsta detalj. När den nationalekonomiska regelboken ersätter förnuftet, blir lagarna smärre förtretligheter på vägen.
I fredags ställde sig EU:s regeringar bakom idén om en global Tobinskatt. Det markerar ett stort politiskt-ekonomiskt skifte. I takt med att statsfinanserna vacklar är det lockande att öppna en helt ny skattebas - en som är rättvis. Bara 0,005 procent skulle generera 30 miljarder euro.
Inför toppmötet i Köpenhamn har dansk polis fått oändliga befogenheter. Den fria rörligheten inom EU:s gränser har dessutom upphävts. Principen att alla är oskyldiga tills motsatsen bevisats har befunnit sig på en allt snabbare glidande skala sedan 11 september 2001. Vill vi verkligen ha det så?
Vad gör Fredrik Reinfeldt förbannad? Frågan ställdes av Peter Wolodarski härom veckan. Möjligen var det ett rop på tydlighet. Till och med Göran Persson, Ingvar Carlsson och Carl Bildt visade mera engagemang än Fredrik Reinfeldt. Han låter mer som en terapeut än en politiker.
Debatten om de nya sjukreglerna visar att det finns ett underliggande stöd för rättvisa och värdighet. Men då krävs att något står upp jämlikhets- idealen. Den sociala frågan blir den stora frågan framöver. Och den kan avgöra valet nästa år. Om någon ger röst åt rättvisan och solidariteten.
Debatten om niqab har aktualiserats till följd av att två Komvuxelever anmält sin skola till DO för att skolan förbjudit kvinnorna att bära ansiktsslöja. Att ropa på förbud är fel väg. Det är fullt möjligt att resonera kring orimliga yrkesval, oavsett om det gäller nudister eller ansiktsbeslöjade, utan att skriva in det i lagboken.
För 40 år sedan inleddes gruvstrejken i Malmfälten. För Olof Palme kom den som en chock. Han samlade sig ändå till ett pärlband av reformer på arbetslivsområdet. Det skapade i sin tur en motreaktion från arbetsgivarna. Miljoner från storföretagen pumpades in i Timbrohögerns opinionsbildning.
Försäkringskassan, andra myndigheter, organisationer och facken varnade redan i februari 2008 för konsekvenserna av regeringens förändringar i sjukförsäkringen. Ändå har Christina Husmark Pehrsson mage att hävda att remissinstanserna inte har flaggat för den kritik som nu kommer fram.
Inte sedan "utanförskapet" har något begrepp slagit som "verklighetens folk". KD:s metod för att stanna i riksdagen är att mejsla fram en kärnsvensk och ställa honom mot en vänsterradikal elit. Men vänstern har i grunden inte ifrågasatt utan snarast omfamnat Hägglunds Sverigebild.
