"Företagens företrädare i Sverige." Så presenterar sig Svenskt Näringsliv på sin hemsida. Om det vore så väl. I stället för att vara en saklig part för ett gott företagarklimat har organisationen gjort sig till en nyliberal tankesmedja med det ideologiska uppdraget i förgrunden.
Högeralliansen spekulerar i att i höst skrämma väljarna med en rödgrön skattechock. Samtidigt har det aldrig varit lättare än i dag att pedagogiskt visa väljarna sambandet mellan skattesänkningar och revorna i välfärden.
Att låta Grekland förblöda kan leda till spridningseffekter i resten av EU. Det är en kostnad som måste tas med i kalkylen. Två slutsatser är uppenbara. EMU-projektet måste revideras. Och Grekland reformeras. Men om landet tvingas lämna EMU kommer det att kasta skugga över hela projektet.
I gårdagens utrikespolitiska debatt i riksdagen stod det klart: Carl Bildt (M) och Urban Ahlin (S) fortsätter att göra utrikespolitiken till en personlig prestigekamp. Det är tröttsamt, onödigt och inte minst skadligt för Sveriges internationella trovärdighet.
Det är bara en tidsfråga innan den svenska bostadsbubblan spricker. Riksbanken har konsekvent viftat undan allt tal om riskerna. Och fört samma lågräntepolitik som skapat bubblor i Grekland, Spanien, Irland och Baltikum. Det är hög tid att riksdag och regering formulerar tydligare mål för penningpolitiken.
Det finns en längtan efter enkla svar, där konflikter löses med abstrakta principer. Men samhällen utan motsägelsefulla mönster är omänskliga. Att berövas arbetslöshetsstöd när man respektfullt vägrar skaka hand är lika smart som att försöka förändra världen med ett järnrör.
För den som minns 80-talets kamp mot apartheid i Sydafrika och glädjeyran över ANC:s seger i landets första demokratiska val 1994 var det svårt att hålla tillbaka tårarna under förra veckans 20-års jubileum. Men skrapar man på ytan bakom de vackra åminnelserna blir tårarna snart av ett annat slag.
EU:s ledare gav i går beskedet att unionen stödjer det konkursfärdiga medlemslandet Grekland "politiskt" och att man kan tänka sig "samordnade åtgärder". Men grekerna får inte ett öre i direkt eller indirekt stöd. Det kommer knappast att lugna spekulanterna.
Att fylla 31 år brukar vara no big deal. Men för den iranska regimen är revolutionens årsdag den här gången ovanligt ödesmättad. I dag måste den visa stark övertygelse om sin egen orubblighet. Demokratirörelsens uppdrag är motsatsen: att punktera regimens alla maktdemonstrationer.
"Sprutbyte stoppar inte missbruk" basunerade Stockholmsmoderaterna ut på SvD:s Brännpunkt i söndags. Utspelet är bara ytterligare ett penseldrag på den fresk av cynism som präglar alliansens politik för huvudstaden.
Under senare år har en rad skatter som handlar om förmögenheter avskaffats. De rikaste betalar en mindre andel i skatt än andra. Men enligt Skattebetalarnas förening blir orättvisa på ett område (förmögenhetsfördelningen) ett argument för att öka den på ett annat (inkomstfördelningen).
Allt tyder på att Viktor Janukovytj har vunnit presidentvalet i Ukraina över Julia Tymosjenko. Men med en skillnad på några få procent och en historia av fusk är det väntat att den förlorande sidan kommer att protestera och ropa "valfusk". Mycket står på spel för de båda kandidaterna.
En politik för ökad jämlikhet kräver en bred ansats. Skatterna är en viktig pusselbit. Men de stora ojämlikheterna skapas på arbetsmarknaden. Och en sammanhållen skola befrämjar både jämlikhet och social rörlighet. Mer än något annat lär oss årets ekonomrapport från SNS att detta är en av vår tids viktigaste frågor.
Politisk hotretorik och rättslösa poliskontroller följer just nu samma skrämmande logik. Radions P3 har i flera reportage visat polisens rasistiska reflexer i fattiga stadsdelar. Kroppsvisiteringar görs mot unga män med invandrarbakgrund. Utseende och husen de bor i verkar vara enda orsak.
"Människor kommer i kläm. Det är så att säga nästan oundvikligt i varje samhällsförändring", sa Fredrik Reinfeldt före jul. Men de nya villkoren för de långtidssjuka är inga beklagliga missgrepp på marginalen som råkat äga rum, utan en del av en större samhällsförändring.
