Bostadsmarknaden lades till rätta med statlig styrning, offentliga stöd och människan i fokus.

I förra veckan släppte Arena Idé och Bostad 2030 rapporten “Sjuksköterskeindex – hur långt räcker lönen på bostadsmarknaden?”. Det snabba svaret på frågan i titeln är: betydligt kortare än för några decennier sedan. Trots en god löneutveckling och en lön som idag ligger ett par tusenlappar över medellönen i Sverige, har bostadsköpkraften sakta urholkats. Idag tjänar en sjuksköterska (inklusive specialister) i genomsnitt 45 200 kronor i månaden. Men om lönen sedan 1996 stigit i samma takt som priserna på bostadsrätter skulle lönen varit 151 000 kronor i månaden. 151 000 kronor i månaden!

Närhet till arbetsplatsen

Sjuksköterskor är en samhällsviktig yrkesgrupp som vi alla, vare sig vi vill eller inte, kommer behöva ha kontakt med någon gång i livet. Arbetsuppgifterna gör att man mycket sällan kan arbeta på distans och därför är man beroende av en bostad i någorlunda närhet till arbetsplatsen. I stora delar av Sverige räcker fortfarande lönen ganska långt på bostadsmarknaden, men i större städer och särskilt i våra storstadsområden är det tuffare.

I Stockholms stad kunde en ensamboende sjuksköterska år 2000 köpa en lägenhet på i genomsnitt 65 kvadratmeter. 2024 räcker lönen till 34 kvadratmeter. En realbostadsminskning. Trean har blivit en etta och en sjuksköterska som har eller vill bilda familj kan inte längre bo i stan.

Och nej, alla måste inte bo i Stockholm. Men de som jobbar i välfärden i Stockholm bör rimligtvis kunna bo där. Men i takt med att inkomstskillnaderna ökat, räntan varit låg och fastighetsskatten har slopats har den möjligheten successivt minskat. Stockholm, och då särskilt innerstan och populära villaområden, domineras mer och mer av höginkomsttagare.

Offentligt stöd

Vill man vända på utvecklingen krävs en aktiv politik på bostadsområdet. För att minska bostadssegregationen och över tid göra det billigare att bo föreslår jag bland annat statliga bygglån, en ny fastighetsskatt och diskuterar även prisreglering av bostadsrätter. Samtliga är exempel på regelverk som tidigare funnits i Sverige, där den sistnämnda kallades för BoKol (Bostadsrättskontrollagen) och avskaffades 1969.

Stora delar av Sveriges bostadsbestånd har byggts med olika typer av offentligt stöd. Tallkrogen, Södra och Norra Ängby, Abrahamsberg, Hammarbyhöjden eller Kärrtorp. Alla är exempel på idag populära områden som byggdes med människan i fokus och delfinansierat med offentliga medel eller krediter. Men att föreslå samma sak idag kallar Expressens ledarsida för DDR-Sverige. Expressens enda motförslag är marknadshyror. Men hur marknadshyror skulle göra det billigare för en sjuksköterska att bo i Stockholm övergår mitt förstånd.

Vidare på byggtemat släppte Arena Idé tidigare i veckan en rapport om sanden som en ändlig resurs. Utan sand får vi nämligen svårt att bygga nya bostäder över huvud taget.

Vilgot Österlund