Debatt Regeringen och Sverigedemokraterna kallar sin miljardrullning för ”förebyggande satsningar mot kriminalitet”. Men majoriteten av pengarna går till tvångsvård, låsta institutioner och kontrollåtgärder. Det är reaktiv politik som lindrar symptom men inte angriper orsakerna.
Regeringen och Sverigedemokraterna presenterar nu ett ”förebyggande paket” på 972 miljoner kronor för barn och unga. På ytan låter det som en kraftfull satsning. Men tittar man närmare är det främst reaktiva åtgärder och ökade kontrollbefogenheter, medan de verkliga orsakerna till ungas kriminalitet lämnas orörda. Samtidigt har kommuner och regioner under mandatperioden fått se sina resurser urholkas med mångdubbelt större belopp, pengar som hade behövts i skolan, socialtjänsten, vården och fritidsverksamheterna.
Att kalla detta ”kraftiga satsningar” är som att sätta plåster på ett benbrott
Största delen går till tvångsvård. Statens institutionsstyrelse (SiS) får 374 miljoner 2026, stigande till 727 miljoner 2028. Men fler låsta platser på ungdomshem är inte förebyggande arbete. Det är en erkänd kapitulation: vi ingriper först när problemen redan eskalerat.
Socialtjänsten får fler tvångsbefogenheter, men inga basresurser. Regeringen vill ge socialnämnder rätt att besluta om insatser ”utan samtycke”. Det fyller kanske ett juridiskt glapp, men stärker inte socialtjänstens förmåga att bygga förtroendefulla relationer. I verkligheten kämpar socialtjänsten med för få händer, hög personalomsättning och ständiga nedskärningar.
Skolan får smulor jämfört med nedskärningarna. 100 miljoner till skolsociala team är i grunden bra. Men samtidigt har skolor runt om i landet tvingats spara miljarder. Stora klasser, lärarbrist och en segregerad skolmarknad är den verkliga grogrunden för utanförskap. Att lappa med projektbidrag kan inte väga upp systematiska neddragningar.
Familjecentraler får symboliska summor. 20 miljoner för hela landet motsvarar bara några enstaka nya verksamheter. Detta i en tid när barnhälsovård, öppna förskolor och förebyggande socialtjänst går på knäna.
Avhopparstödet blir fragmenterat. 100 miljoner till unga som vill lämna kriminalitet är lovvärt men långt ifrån tillräckligt. Det krävs nationell samordning, långsiktig finansiering och kommunal kapacitet, inte korta projekt som riskerar att försvinna efter några år.
Här finns en avgörande motsägelse. Regeringen kallar paketet förebyggande, men de största summorna går till reaktiva åtgärder: tvångsvård, låsta institutioner och nya befogenheter. Förebyggande arbete betyder i själva verket att ge barn trygga uppväxtvillkor innan problemen uppstår: starka skolor, fritidsverksamheter, familjecentraler och en socialtjänst som bygger tillit. Att kalla fler platser på SiS för prevention är som att bygga fler intensivvårdsplatser och kalla det folkhälsa.
Den gemensamma nämnaren är att regeringen satsar på det som är synligt och mätbart i rubrikerna. Men man blundar för de strukturella orsakerna bakom kriminaliteten:
- Segregationen som vuxit fram genom en bostadspolitik som lämnat hela områden utanför.
- Ojämlikheten som ökat när trygghetssystemen urholkats.
- Nedmonterade fritids- och kulturverksamheter som lämnar barn utan alternativ till gatan.
- Kommuner och regioner som tvingas skära ner trots ökande behov.
Att kalla detta ”kraftiga satsningar” är som att sätta plåster på ett benbrott. Det lindrar smärtan kortsiktigt men gör ingenting åt den infektion som byggts upp under 35 års nyliberal politik.
Om vi menar allvar med att förebygga kriminalitet måste vi investera i välfärdens fundament: en likvärdig skola, en socialtjänst med resurser för frivilliga insatser, en fritids- och kultursektor som når alla barn och jämlika livsvillkor i hela landet. Det är där tryggheten byggs, inte i fler låsta rum på SiS.
Det behövs riktig politik för ett tryggare Sverige, politik som stärker välfärden, minskar klyftorna och bryter segregationen, det som verkligen gör skillnad. Inte ännu ett paket av kortsiktiga lösningar som kallas satsning.
Janne Fröderberg, socialdemokrat i Linköping.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
