Finns det något område där Tidöpartierna levererat mindre?
Arbetslösheten ökar, från redan höga nivåer.
Det borde bekymra fler. Inte minst regeringen.
Enligt Statistiska centralbyrån är över en halv miljon svenskar arbetslösa. 100 000 fler än när Tidöregeringen tillträdde för tre år sedan.
8,9 procent av arbetskraften går utan arbete. Den så kallade ”säsongsrensade arbetslösheten” är ytterligare något högre – 9 procent.
Bland ungdomar saknar nästan var fjärde ett jobb att gå till.
Det är förstås ett totalt misslyckande för en regering som gick till val på att få fart på de ekonomiska hjulen och sätta fler i arbete.
Händer inget i regeringskansliet
Det är som om vi befinner oss i en djup kris, fast vi inte gör det. Regeringen har förstås rätt när de säger att det har varit svårare att få igång ekonomin efter pandemin och inflationschocken i samband med Ukrainakrigets utbrott än de räknat med. Ingen svensk regering hade haft lätt att hantera Donald Trumps tullar och den just nu totala oberäkneligheten i relationerna mellan världens länder.
Men ändå.
Den ekonomiska krisen är inte i nivå med krisen i början av 1990-talet, eller finanskrisen 2008–2009. Långt därifrån. Ändå har vi en arbetslöshet på samma nivå, eller delvis till och med lite högre, än under de åren.
Samtidigt verkar det inte hända något i regeringskansliet som kan leda skutan på rätt köl igen. När finansminister Svantesson får frågan om åtgärder svarar hon alltid att det handlar om att få igång tillväxten. Samtidigt driver hon vidare den klassiskt moderata linjen att skatterna ska ned, kosta vad det kosta vill, även om det inte leder till fler jobb eller högre ekonomisk tillväxt. De marknadsekonomiska teorierna säger ju att det borde fungera, så visst, varför bry sig om att det inte gör det när de möter verkligheten?
För sanningen är ju att regeringens åtgärder snarare har dämpat tillväxten.
Behövs arbetsmarknadspolitik
Det som skulle behövas är satsningar på exempelvis byggande, en sektor som drivit ekonomier i kris ända sedan 1930-talets New Deal. Det skulle också krävas tydligare offentliga satsningar på den gröna omställningen, som kan öka innovationsförmågan i den svenska ekonomin och skapa nya jobb i klimatomställningen.
Det skulle också krävas en aktiv arbetsmarknadspolitik, och arbetsmarknadsminister Johan Britz, som knappt blivit varm i kläderna sedan det senaste bytet på posten, verkar inte ha några verktyg alls i sin reformlåda. På få områden har Tidöregeringen varit så passiv som på just denna. Tvärtom har de minskat stödet till arbetsmarknadsåtgärder. Samtidigt som det finns tiotusentals människor som med lite kompetensutveckling skulle kunna ta de jobb där det i dag råder arbetskraftsbrist.
I stället går en generation av svenskar går ut på en osäker arbetsmarknad. Det skulle inte behöva vara så.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
