Adoption Sverige måste erkänna, reparera, ge upprättelse och kompensera. Det skriver representerar för en samverkansgrupp av föreningar och nätverk för internationellt adopterade i Sverige
När staten brister i kontrollen kring internationella adoptioner utmanas inte bara adopterades och deras närståendes rättigheter, utan hela samhällets förtroende för rättsstatens principer. De brott och systemfel som Adoptionskommissionen har identifierat visar på ett akut behov av rättslig upprättelse, ansvarstagande och efterlevnad av grundläggande mänskliga rättigheter. Frågan om hur Sverige hanterar dessa övergrepp är i grunden en fråga om vår demokratis legitimitet och allas vår trygghet inför lagen.
Tänk dig att den stat du lärt dig tro och lita på i själva verket har blundat för systematiska oegentligheter. Att samma stat uppmuntrat försummelser och låtit brott mot mänskliga rättigheter fortgå på ett sätt som kostat människor deras identitet, hälsa och ibland liv. Svenskarna har adopterat allra flest utrikesfödda barn i världen i förhållande till sin folkmängd. Det handlar om över 60 000 personer sedan 1950-talet och en mycket hög andel av alla svenskar har därmed en släkting, en partner, en vän eller en bekant som är utlandsadopterad. Det har nu visat sig att många internationella adoptioner skett under bristande rättssäkerhet och med förfalskade handlingar.
Vi som skriver detta representerar en samverkansgrupp av föreningar och nätverk för internationellt adopterade i Sverige. Tillsammans utgör vi en heterogen grupp med skilda upplevelser av adoption beroende på när och varifrån vi adopterades och var vi hamnade. Flera av oss har deltagit i den adoptionspolitiska debatten i över 30 års tid. Vi har alla tagit del av innehållet i slutbetänkandet Sveriges internationella adoptionsverksamhet – lärdomar och vägen framåt (SOU 2025:61) och vi har även skrivit olika remissvar där vi genomgående uttrycker vårt stöd för utredaren Anna Singers olika förslag. Inför regeringens och riksdagens fortsatta arbete vill vi lyfta nedanstående principer och förslag som särskilt angelägna att beakta.
Upprättelse
Adoptionskommissionens utredning visar att barn stulits, att identiteter förfalskats för att göra dem föräldralösa på pappret och därigenom adopterbara samt att svenska myndigheter brustit i kontroll. Utredningen föreslår därför att regeringen förestår en offentlig ursäkt för de brott som svenska staten har gjort sig skyldig till och som har drabbat oss adopterade, våra förstafamiljer, samt våra barn och efterkommande. Dessutom behövs en upprättelseutredning som kan utarbeta en konkret plan för kompensation och skadestånd.
Trots att Sverige redan 2007 skrev under FN:s konvention om skydd mot påtvingade försvinnanden, ICPPED, har Sverige ännu inte ratificerat den. Att inte göra det strider mot Sveriges eget åtagande om mänskliga rättigheter och möjligheten till rättslig prövning enligt artikel 13 Europakonventionen. ICPPED är viktig då konventionen skulle möjliggöra att skjuta upp preskriptionstiden så att skyldiga till människohandelsbrott i samband med adoption skulle kunna lagföras.
Förlust av identitet och rötter
Släktforskning har länge varit ett utbrett intresse bland svenskar. De allra flesta som släktforskar drivs av en önskan om att få vetskap om och förstå mer om sitt ursprung. Vi som har adopterats internationellt, liksom våra barn och efterkommande, har samma önskan att förstå vår historia. Kännedom om ens bakgrund är också en rättighet enligt artikel 7 och 8 Barnkonventionen.
För att återupprätta och återerövra det som har gått förlorat av adopterades ursprungsidentiteter behövs adekvat hjälp från samhällets sida i form av upprättandet av en säker DNA-databas, rätt till modersmålsundervisning för dem som så önskar, tillgång till kvalificerat tolkstöd på våra ursprungsspråk, internationell samverkan för hjälp vid röttersökning i ursprungsländer och möjlighet till stöd att söka sitt ursprung även för adopterades barn. Dessutom bör adopterade garanteras rätten att återta förstafamiljens ursprungsnamn, även i de fall då namnet inte tidigare har burits av den adopterade rent juridiskt.
Stöd och hjälp
Så gott som samtliga remissinstanser ställer sig positiva till förslaget att Sverige instiftar ett statligt resurscentrum med uppdrag att ge såväl juridiskt som psykosocialt stöd till adopterade som att samla, sprida och stimulera till den kunskaps- och kompetenshöjning kring adoption och adopterade som så länge varit eftersatt inom samhällets olika sektorer.
Internationell adoption är på många sätt ett gigantiskt socialt experiment. Även om en del adopterade kanske aldrig har något behov av ett särskilt stöd från samhällets sida så är det ett livslångt tillstånd att vara adopterad. Stödet behöver således vara långsiktigt och anpassat efter adopterades och deras efterkommandes olika livsfaser, varför budgeten måste vara framtidssäkrad och väl tilltagen redan från start.
Vidare behöver ett resurscentrum organiseras i enlighet med Förvaltningslagen och 1 kap. 9 § Regeringsformen, som tydligt kräver saklighet och opartiskhet i all myndighetsutövning. För att detta ska vara möjligt måste centret vara fristående från Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, MFoF, som hittills har haft tillsynsansvaret för att internationella adoptioner ska gå rätt till. Annars uppstår en intressekonflikt som strider mot dessa grundläggande principer. Dessutom är förtroendet för MFoF förbrukat hos många adopterade.
Hanteringen av Adoptionskommissionens olika förslag handlar om demokrati. En stat som inte tar ansvar för sina brott riskerar att förlora sitt moraliska kapital. Det har i Sverige fram tills nyligen varit en vanlig uppfattning att internationella adoptioner enbart är av godo. Men även goda intentioner kan ha negativa effekter och goda intentioner reparerar inte skadliga konsekvenser. Sverige måste erkänna, reparera, ge upprättelse och kompensera. Innan så har skett bör internationella adoptioner till Sverige stoppas.
Anders Esté, ledamot Adopterade etiopier och eritreaners förening (AEF)
Bonnie Berggren, ordförande AGN- Adopterades Globala Nätverk
Maria Nilsson, ordförande Chileadoption.se
Mariana Ribeiro da Silva, ordförande Transnationellt Adopterades Riksorganisation (TAR)
Marit Arnbom, ledamot AFO-Organisationen för vuxna Adopterade och Fosterbarn
Åsa Yoo Ki Park Sundin, ordförande Swedish Korean Rights Group (SKRG)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
