Krönika De som verkligen brister i objektivitet är mediecheferna som inte ändrar en partisk Gazabevakning.

Den 10 augusti dödades hela Al Jazeeras pressteam i Gaza. 25 augusti dödades ytterligare fem journalister i direktsändning.

Totalt beräknas cirka 220 journalister i Gaza ha dödats av Israel på mindre än två år.

I den takt journalister dödas befaras det snart inte finnas någon kvar som kan rapportera från kriget.

I augusti skrev 500 journalister på ett upprop på Expressen Debatt och krävde att internationella journalister ska få tillträde till att rapportera i Gaza, att de ska kunna sköta sitt arbete utan att bli dödade och att de ska få bättre pressfrihet av Israel och att svenska mediechefer ska agera för detta.

Det krävs tolv dödade palestinier för att få lika många omnämnanden som en dödad israel

Det som fick störst uppmärksamhet i uppropet var dock denna mening: ”Västerländska medier har på grund av sina brister i bevakningen av Gaza bidragit med att legitimera det som allt fler benämner som ett folkmord”.

Meningen har lett till att SVT, SvD och DN hindrat de medarbetare som skrivit på uppropet från att rapportera om Gaza den närmaste tiden.

Och uppropet har sedan dess debatterats, bland annat på en träff med Publicistklubben i Malmö den 27 augusti där jag var. Debatten var, likt dess föregångare på samma tema i Stockholm, ovanligt välbesökt.

Men det var något symptomatiskt med att frågan om restriktioner i debatten mest handlade om huruvida de närvarande mediecheferna gett sina medarbetare inskränkningar och inte om huruvida restriktioner överhuvudtaget var ett rimligt svar på uppropet.

Det kändes även meta för ämnet att publiken uppmanades att skicka in sina frågor via ett digitalt formulär, vilket ledde till en lydigt väntande publik varpå moderatorn sedan bara hann med två sådana frågor.

Svensk journalistik har ju nämligen anklagats för att vara partisk om Gazakriget.

Efter en genomgång av 8 000 artiklar från Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Aftonbladet, SVT, SR och Dagens ETC kunde Dagens ETC i september förra året konstatera att det krävs tolv dödade palestinier för att få lika många omnämnanden som en dödad israel. Och att dödade i Gaza oftare beskrivs som omkomna medan israeler omnämns som dödade eller mördade.

Bland annat SVT har också under 2025 kritiserats för att ofta understryka att uppgifter från den palestinska sidan är obekräftade samtidigt som man återger information från Israels försvarsmakt IDF relativt okritiskt.

Och i detta sammanhang känns det så sjukt att det vi i svensk offentlighet debatterar är om journalister som påtalar att Gazarapporteringen varit partisk kan fortsätta rapportera om Gaza – inte vad vi ska göra åt att rapporteringen är partisk.

Och det känns provocerande att mediechefer bara kan säga att de inväntar en juridisk bedömning innan de överväger att tala om folkmord och att de på så vis framstår som objektiva.

Men hur kan Israel komma undan med att döda över 60 000 palestinier? Sedan Israel den 2 mars i år ströp införseln av all mat, allt vatten och alla mediciner lider nu 93 procent av alla barn i Gaza av akut hungersnöd. Och när Israel nu säger att Gaza ska ”förstöras” borde det vara tydligt att Israels svar på Hamas attack är totalt oproportionerligt.

Är det då verkligen objektivt att som mediechef inte känna någon stress att göra en egen bedömning av om Israel begår folkmord? Eller att ge restriktioner till medarbetare som kritiserat Gazarapporteringen?

När Greta Thunberg i juni i år fick frågan om varför så många regeringar världen över ignorerar vad som händer i Gaza svarade hon: ”På grund av rasism, det är det enkla svaret.”

Och jag undrar om det också är svaret på varför svensk Gazarapportering är partisk? Kanske vill ingen något ont men rasism påverkar ju också vad vi anstränger oss extra för – och vad allmänheten låter oss komma undan med.

Många har påpekat att väst behandlar Gazakriget annorlunda från Ukrainakriget och detta tros bland annat bero på att väst ser ukrainare som en del av familjen medan människorna i Gaza ses som personer utanför familjen.

Så kanske borde vi snarare debattera varför inte fler än 500 journalister ifrågasatt Gazarapporteringen? Men att bestraffa de som gör det gör det ju minst sagt lite svårt att få till en fri debatt.

Virve Ivarsson, frilansjournalist