Staffan Svensson och Johan Bengtsson, foto: Privat

ADHD Vem ska lyfta fram vetenskapliga studiers svagheter när vare sig forskarna själva eller journalister gör det?

Medierna rapporterar om en ny svensk studie där man jämförde patienter som börjat med ADHD-läkemedel inom tre månader efter ADHD-diagnos, med de som inte fick läkemedel. Under de följande två åren hade gruppen som började och fortsatte med läkemedel lägre risk för självmordsbeteende, missbruk och kriminalitet.

Men rapporteringen är skev och innehåller tankevurpor. Forskarnas anspråk är också för vidlyftiga med tanke på studiens begränsningar.

Forskare tenderar att betona de resultat som de själva tycker är intressanta. När medierna sätter rubriker baseras de på det som studieförfattarna lyft fram. Läsarna scrollar oftast bara rubrikerna. Få kontrollerar originalstudien, utvärderar dess begränsningar eller relaterar den till en klinisk verklighet. Därför är det olyckligt att både DN och Läkemedelsvärlden skrev att risken för självmord minskades, när det i själva verket var självmordsbeteenden som mätts i studien. DN ändrade sin rubrik efter publiceringen, men då har många redan scrollat vidare. Medierubriken borde kanske ha varit ”Ingen minskning av faktiska självmord efter ADHD-läkemedel”.

Andra faktorer kan påverka

En begränsning i studien är att den bygger på observationer av vanlig sjukvård utifrån uppgifter i journalregister. Beslutet om vem som fick eller inte fick medicin i studien bygger därför på läkarnas kliniska bedömning. Det gör att grupperna med och utan läkemedel skiljer sig på en mängd olika sätt, vilket kan påverka exempelvis benägenheten att begå brott. Forskarna försökte kompensera statistiskt för de skillnader som gick att utläsa ur registren, men många andra faktorer kan finnas kvar och påverka. Till exempel gick det inte att kontrollera för graden av symtom eller funktionsnedsättning. Rubriken hade kunnat vara ”Flera faktorer riskerar att flyga under radarn i ny studie om ADHD”.

Gruppen som fick ADHD-läkemedel och fortsatte ta dem jämfördes med patienter som inte fick läkemedel. Men de som inte fullföljde medicinbehandlingen ramlade ur studien. Det försökte man hantera statistiskt, men patienter som inte följer läkarnas ordinationer skiljer sig sannolikt från de som är mer följsamma. Varför inte denna rubrik: ”ADHD-studie tog inte hänsyn till patienter som slutade med medicin”?

Ekonomiska intressekonflikter

Två av studiens författare rapporterar ekonomiska intressekonflikter med kopplingar till läkemedelsindustrin. Det är ett välkänt och utbrett problem som till och med FN uppmärksammat, men det framhålls sällan. Rubrik? ”Ännu en studie om ADHD med ekonomiska jäv”.

Socialstyrelsens riktlinjer för behandling av ADHD anger att läkemedel alltid ska ges i kombination med ”andra insatser”. Men vilka ”andra insatser” som har provats av patienterna i studien är okänt. Risken är att föräldrar, vårdpersonal och beslutsfattare övertolkar resultatet som att läkemedel måste sättas in tidigare än vad som rekommenderas. Rubrik: ”Ny studie riskerar underminera Socialstyrelsens riktlinjer”.

 Forskarna tycker att studiens resultat gör att centralstimulerande ADHD-läkemedel ska prioriteras av WHO . Att utifrån en registerstudie dra så långtgående slutsatser är inte förenligt med den återhållsamhet som bör höra forskningen till. De som får diagnosen ADHD är sinsemellan så olika att det är svårt att uttala sig om gruppen som helhet.

Inte medicinska problem

Medierapporteringen gör också misstaget att betrakta ADHD som en väldefinierad sjukdom. Men utfallen i studien är till stor del sociala problem, inte medicinska. När ropen skalla för medicin åt alla riskerar resurserna att fördelas till fel instans.

Journalister är viktiga för allmänhetens förståelse av diagnosen ADHD. Rapporteringen måste bli bättre och mer nyanserad. Traditionellt har forskare själva betonat sina studiers brister, men akademin blir allt mer en marknad där publicitet betyder överlevnad. Om journalister bara upprepar det studieförfattarna lyfter fram förloras ett viktigt skydd mot obefogad entusiasm.

Johan Bengtsson, ST-läkare i vuxenpsykiatri, postdoc

Staffan Svensson, specialist i allmänmedicin och klinisk farmakologi, medicine doktor