Ett blodigt, antisemitiskt terrordåd.
En genuint ond handling. Så beskrev Australiens premiärminister Anthony Albanese det fruktansvärda terrordådet på Bondi Beach, där 15 dödades och många fler skadades.
Det är lätt att hålla med.
Att bege sig till en strand där judar firar chanukka, ljushögtiden, och öppna eld mot försvarslösa människomassor är så vidrigt som något kan vara.
Och som många också påpekat sedan skotten under söndagen är det också ett vidrigt uttryck för en antisemitism. Och en polarisering som hela samhället måste hjälpas åt att bekämpa.
Det spelar ingen roll hur utsatt någon annan grupp är eller hur många som dödats i Gaza eller någon annan stans. Skjutningen på Bondi Beach ska kallas för vad det är – ett blodigt övergrepp mot civila. Ett antisemitiskt terrordåd.
Stranden i Australien sällar sig därmed till en lång lista av platser som för alltid kommer att förknippas med fruktansvärda dåd riktade mot grupper som valts till offer för att de är vad de är. Inget annat.
Som Orlando, Paris, Nice, Trollhättan. Oklahoma City.
Och nu Bondi Beach.
Mördarna var en 50-årig man och hans 24-årige son. Den äldre mannen dödades av polis. Den yngre skadades, men är nu gripen.
Dådet fick också en hjälte att kliva fram. Ahmed, en tvåbarnsfar och frukthandlare, råkade passera platsen när de första skotten föll. Han smög fram mot en av skyttarna, kastade sig över honom och tog hans vapen, och räddade därmed troligen livet på flera människor. Sedan blev han själv träffad av två skott från den andra gärningsmannen, men tycks i skrivande stund ha klarat sig ifrån svårare skador.
Vi har nog alla ibland undrat hur vi skulle agera i en liknande situation.
Inte många hade gjort det Ahmed gjorde.
I dag är Australien ett land i sorg. ”Saker kommer för alltid vara på ett annat sätt för den judiska gruppen i Australien”, sade det australiska judiska rådets ordförande Alex Ryvchin under söndagen.
Så är det förstås. Och som världen ser ut i dag kommer det också att påverka judiska föreningar, synagogor och sammankomster över hela världen.
Rädslan ökar.
Det är en tragedi, och en händelse som borde få alla, från politiker till religiösa ledare och individer, att fundera på vad som krävs för att minska spänningarna och öka utrymmet för dialog och öppenhet i samhället.
Jag vet, det är lätt att säga, svårare att göra. Det är ett uttalande som gränsar till det naiva. Särskilt i en tid då spiralen mot mer hat och våld tycks omöjlig att bryta.
Men finns det någon annan väg?
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
