Storbritannien och Frankrike har något Europa behöver.
Trump får igenom sina tullar och utländska investeringar genom hot om att lämna Europa åt Ryssland.
Kan Frankrike och Storbritannien göra samma sak?
Många svenska hushåll fick en chock när bolåneräntorna steg kraftigt i samband med räntehöjningarna under 2022 och 2023. För många innebar de nya räntenivåerna 4 gånger så höga ränteutgifter. Med en ränta på 1 procent är ett lån som är 5 gånger större än hushållets sammanlagda årsinkomst inget större problem. Men ligger räntan på 4 procent så ska helt plötsligt en femtedel av bruttoinkomsten läggas på räntor.
Skuld på 114 procent
På liknande sätt pressas nu de offentliga finanserna i Storbritannien och Frankrike. I början av 2020 låg räntan på en 10-årig statsobligation i dessa länder runt 0 procent. I Frankrike fick man under vissa perioder till och med betala för att låna ut pengar till franska staten. Samma sak gällde för Sverige, där många sagt att Sverige borde lånat till investeringar när räntorna var låga. Det låter klokt, men många hushåll som gjorde just så har nu förstått att lånet står kvar även när räntorna stiger.
Så även Frankrike och Storbritannien, som i dag har 10-årsräntor på 3,5 respektive 4,5 procent.
Devisen för både svenska hushåll och de bägge länderna borde snarare varit åt det mer sparsamma svenska finansministerhållet; att amortera när räntan var låg så att amorteringsdelen kan minska i takt med att räntan stiger.
I dag har Storbritannien en offentlig skuld på 96 procent av BNP och i Frankrike är den 114 procent av BNP. De högre räntorna gör att länderna nu tvingas lägga stora delar av budgeten på räntor. Fortsatta underskott och misstro mot att underskotten går att vända gör att investerare vet att utbudet av obligationer kommer att bli ännu större i framtiden. När utbudet är stort sjunker priset, vilket för en obligation betyder att räntan stiger.
Tuffa prioriteringar
Frågan är: Hur ska underskottet minska? I teorin är det enkelt, inkomsterna måste öka och utgifterna måste minska, samtidigt som ekonomin ska fortsätta växa så att inte skulden som andel av BNP ändå stiger. I praktiken är det svårare. Det kräver tuffa prioriteringar och en bred politisk enighet för att reformerna ska hålla över tid. Med Frankrike och Storbritanniens budgetfacit inser man utmaningen: senast Storbritannien hade ett överskott var år 2000 och Frankrike har haft underskott varje år sedan 1970-talet, varje år!
Ännu svårare blir det när det politiska landskapet blir mer och mer polariserat. De traditionella politikerna, som hållit sig i mitten, har misslyckats med att lösa problemen samtidigt som de ekonomiska klyftorna vuxit. I stället växer ytterkanterna, vilket driver på ett hårdare samhällsklimat där konfliktnivån ökar.
Enda med kärnvapen
Vad som behövs är ordentligt med tillväxt, så att människor känner att de får det bättre samtidigt som finanserna saneras. Begränsade av eget budgetutrymme måste i så fall de utländska investeringarna öka.
Vad skulle kunna få dem att göra det?
För USA:s räkning gör president Donald Trump det genom att hota om att ta USA:s skyddande hand från Europa om han inte får igenom tullar och investeringar.
Storbritannien och Frankrike, ledarna för ”De villigas koalition”, är de enda länderna i Europa med kärnvapen. Kanske får resten av Europa betala för deras kärnvapenparaply om de ska fortsätta vara villiga?
Vilgot Österlund
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
