G20-mötet i Seoul genomförs två år efter den finansiella kraschen. Världens ledare lyckades den gången undvika en omedelbar ekonomisk kollaps. Men nu lurar andra faror längs vägen. De grundläggande obalanserna har inte åtgärdats.
G20 samlar världens mäktigaste ekonomiska och politiska beslutsfattare, men har en bredare bas än de gamla Bretton Woods-institutionerna. Sydkoreas president Lee Myung-bak har inför mötet förespråkat ett globalt säkerhetsnät mot kommande finansiella kriser och en plan för att öka stödet till de fattigaste länderna. Sydkorea har vidare tagit in synpunkter från de länder som inte är med i G20.
Men fokus har snarare legat på det höga tonläget mellan framför allt USA och Kina. Den akuta krisen må vara över. Men risken är stor att enskilda länder väljer att stärka sin egen ekonomi på andras bekostnad. Ekonomerna har ett begrepp för detta: ”Beggar thy neighbour”. Det som kan gynna ett enskilt land kan emellertid missgynna flertalet andra länder. Och kan i sin förlängning leda till handelskrig och protektionism. Även om detta inte framstår som ett troligt scenario: I dagens globala ekonomi skulle konsekvenserna bli förödande.
Maktkampen mellan USA och Kina tydliggör dilemmat på ett mycket konkret sätt. Här står den gamla men krisande supermakten mot världens snabbast växande ekonomi. Den kinesiska tillväxten är exempellös. Men i någon mening är den samtidigt dopad. Investeringskvoten är extremt hög och konsumtionen låg. Genom en lågt värderad yuan vinner Kina terräng på den globala exportmarknaden.
USA har länge krävt att yuanens värde ska skrivas upp. För USA är i djup kris och tyngs av enorma underskott och en hög arbetslöshet. Amerikas förenta stater har efter det senaste valet också en mycket oklar politisk situation. Beslutet att stimulera ekonomin möter i sin tur kritik från andra länder. Centralbanken Federal Reserve köper statsobligationer för ofattbara 600 miljarder dollar. Åtgärden leder till att dollarns värde hålls nere.
Samtidigt genomför många länder i Europa omfattande besparingsprogram, som kommer att dämpa tillväxten under flera år framöver. Och i den borgerliga alliansregeringens Sverige biter sig arbetslösheten fast på mycket höga nivåer. En lågt värderad yuan och dollar är till förfång även för den svenska ekonomin.
Vid G20-mötet i Washington 2008 utlovades en ny global ordning. Resultatet blev snarast en effektiv krishantering. De strukturella frågorna har världens mäktiga hanterat styckevis och delat och på det hela taget halvhjärtat.
På Arenagruppens och Friedrich Ebert Stiftungs ekonomiska konferens häromveckan efterlyste Wolfgang Münchau från Financial Times en effektiv struktur i G20. Münchau vill se en ny global ekonomisk arkitektur vad gäller växelkurser, monetär politik, finansiella flöden samt en global reglering och övervakning av den finansiella sektorn. Münchau var emellertid pessimistisk, detta kommer inte att hända inom överskådlig tid. Därför kan vi, dessvärre, förvänta oss nya och värre kriser framöver.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
