Nu har vi baxat AI ända hit

En handfull amerikanska techbolag driver både börsens uppgång och USA:s tillväxt. Om deras AI-satsningar lyckas kan jobb och maktförhållanden förändras i grunden. Om de misslyckas hotar en historisk börsbubbla. Risken är stor att Sverige inte klarar sig igenom något av scenarierna oskadat, skriver German Bender.

Den amerikanska börsen ser just nu mer ut som en AI-fond med lite annat runt omkring. En handfull bolag – de så kallade “Magnificent Seven”: Alphabet (Google), Amazon, Apple, Meta, Microsoft, Nvidia och Tesla – utgör runt en tredjedel av S&P 500:s totala marknadsvärde (ett aktieindex över 500 stora börsnoterade aktiebolag i USA). När småsparare köper en bred indexfond, som ofta domineras av amerikanska bolag, köper de i praktiken en jättelik AI-satsning, plus några hundra bifigurer.

Samtidigt har dessa bolag dragit i gång en investeringsvåg utan historisk motsvarighet. Harvard-ekonomen Jason Furman uppskattar att investeringar i datacenter, informationsteknik och AI stod för omkring 90 procent (!) av USA:s BNP-tillväxt under första halvåret 2025. Utan dessa investeringar hade ekonomin i princip stått stilla, med en tillväxttakt på runt 0,1 procent. Några få teknikjättar och deras serverhallar bär alltså en stor del av tillväxten i världens största ekonomi.

Det lämnar oss med två obehagliga scenarier.

Scenario 1 – Marknaden har rätt

Ett första scenario är att börsen faktiskt har rätt: de här bolagen är värda sina astronomiska värderingar. Det skulle kräva att AI inom några år ger enorma produktivitetsvinster. Att företag, myndigheter och organisationer världen över automatiserar ett brett spektrum av kognitiva arbetsuppgifter: administration, kundtjänst, redovisning, programmering, enklare analys.

Att detta är ambitionen råder det ingen tvekan om. Tech-ledare som Dario Amodei (Anthropic), Bill Gates (Microsoft), Sam Altman (OpenAI) och självaste Elon Musk har upprepade gånger påstått att AI kommer att ersätta människors arbete inom en snar framtid.

Och bolagens börsvärden tyder på att marknaden tror dem. Nvidia värderas periodvis till flera tusen miljarder dollar därför att marknaden tror att deras chip blir infrastruktur för nästa industriella revolution. Microsoft, Google, Meta och Amazon investerar tillsammans hundratals miljarder dollar om året i datacenter och AI-infrastruktur. Det går inte att försvara sådana belopp om AI bara blir ett lite mer avancerat PowerPoint-stöd.

Men både bolagens och investerarnas satsningar måste snart börja betala sig, det vill säga generera (högre) vinster. Det innebär i praktiken att AI behöver ersätta en betydande del av dagens tjänstemannajobb och så småningom också arbetaryrken.

Scenario 2 – Marknaden har fel

Det andra scenariot är att marknaden inte har rätt. I det här scenariot springer värderingarna långt före de faktiska produktivitetsvinsterna och en stor del av AI-boomen visar sig vara en klassisk bubbla: löften, powerpointkurvor och billigt kapital.

Även detta scenario har förts fram av tunga röster. Ekonomijournalisten Andrew Ross Sorkin – författare till bästsäljande böcker om finanskriserna 2008 och 1929 – sade i en intervju i oktober att vi sannolikt befinner oss i en bubbla som kommer att spricka.

Hans huvudpoäng är inte att AI i sig är värdelöst, utan att sättet det finansieras på är riskabelt. Mycket av kapitalet som flödar in i AI-bolag och deras enorma serverhallar (”AI-center”) kommer via olika former av hävstång – lån, derivat och strukturerade produkter som ligger i den så kallade ”skuggbankssektorn”, där transparensen är låg och regleringen svag. Precis som i bolånebubblan 2008 är det oklart vem som egentligen bär risken när något går fel, hur skuldsatta de är och till vem.

Sverige fast mellan två dåliga alternativ

Båda scenarierna är djupt problematiska för Sverige – men på olika sätt.

Om marknaden har rätt, får vi ett kraftigt omvandlingstryck på arbetsmarknaden, ökad ojämlikhet och ett växande beroende av några få amerikanska plattformar. Värdet som skapas av svensk data och svensk arbetskraft riskerar i hög grad att hamna i USA-noterade balansräkningar, medan vi här hemma får ta hand om omställningens kostnader.

Eftersom vi är ett land där en stor andel av BNP skapas i kunskapsintensiva tjänster, skulle det bli en enorm utmaning om den höga värderingen av AI-bolag skulle visa sig vara befogad. Svensk arbetsmarknadspolitik är designad för gradvisa skiften eller snabba skiften i avgränsade branscher och regioner. Ett AI-skifte av det slag som marknaden tycks se framför sig skulle slå snabbt och brett mot så många yrkesgrupper att det skulle bli omöjligt att hantera.

Detta trots att Sverige har världens kanske bästa omställningssystem på arbetsmarknaden och – i jämförelse med många andra länder – ett relativt starkt socialt skyddsnät.

Om produktivitetsvinsterna dessutom hamnar hos de amerikanska plattformsbolagen – genom licenser och molntjänster – men svenska företag måste bära investeringskostnaderna, minskar utrymmet för löneökningar i många branscher. Det skulle sätta lönebildningen och facken under press. Särskilt eftersom mycket av makten över AI-systemen i stort sett helt ligger utomlands (huvudsakligen i USA och Kina).

Det här behöver inte omedelbart leda till massarbetslöshet i meningen 30-50 procent utan jobb. Men det ökar risken för en än mer tudelad arbetsmarknad än dagens: en mindre grupp högkvalificerade som rider på AI-vågen och en stor grupp vars kompetens snabbt tappar i värde. För oss som värderar social sammanhållning och små löneskillnader är ett sådant scenario extremt illavarslande.

Om AI-bubblan däremot spricker – genom en skandal, en snabb ränteuppgång eller helt enkelt besvikelse över att AI inte ger de förväntade produktivitetsvinsterna – får Sverige en annan typ av problem.

Pensionssystemet skulle ta smäll

Om marknaden har fel, riskerar vi i stället en AI-driven finanskris där koncentrationen av värde, makt och risk gör fallet hårdare. De svenska hushåll som uppmanats att “spara långsiktigt i fonder” drabbas, skatteunderlaget eroderas för kommuner och regioner, och statens handlingsutrymme minskar just när finanspolitiken skulle behövas som mest.

Pensionssystemet och sparandet skulle ta en rejäl smäll. Svenska pensionsfonder och fondsparare har under många år ökat sin exponering mot amerikansk tech, inte minst via globala indexfonder. Bolagen i “Magnificent Seven” har stått för en stor andel av avkastningen och en kraftig nedgång i dessa aktier skulle slå direkt mot framtida pensioner.

Men kraschen skulle också drabba hushållen här och nu. Svenska hushåll är både högt skuldsatta och relativt börsexponerade. Riksbanken har pekat på kombinationen hög bolåneskuld och stor andel aktier/fonder som en sårbarhet, vilken ökar med regeringens sänkning av ISK-skatten. Ett globalt börsras utlöst av en AI-krasch är ett nattsvart orosmoln som hänger tungt över Sverige.

I ett sådant krisscenario riskerar AI dessutom att gå från framtidslösning till en politiskt giftig etikett. Det skulle bromsa nödvändiga investeringar i digitalisering och automatisering, även där de faktiskt är samhällsekonomiskt rimliga. En liknande flykt från ett tidigare hajpat men i grunden viktigt område har vi sett ske när det gäller så kallade ESG-märkta investeringar (environmental, social and governance; som har att göra med miljö, sociala frågor och bolagsstyrning).

Troligen hamnar vi mittemellan

En stor skillnad mot 2000-talets IT-krasch är att AI-investeringarna redan i dagsläget är så djupt integrerade i realekonomin: serverhallar, elnät, mark, fastigheter, utbildningssatsningar. Furmans siffra – att nästan all amerikansk tillväxt just nu hänger på dessa investeringar – innebär också att en inbromsning slår direkt mot byggsektor, energi, transport och regional utveckling.

Det kan alltså bli en dubbelsmäll: först spricker bubblan på börsen, sedan följer realekonomin efter.

Det mest realistiska är möjligen att vi hamnar någonstans mitt emellan: AI ger verkliga, men ojämnt fördelade produktivitetsvinster, samtidigt som dagens enorma hype visar sig vara överdriven. Poängen med de två skarpa scenarierna ovan är inte att förutspå framtiden, utan att peka på vilka enorma risker som finns oavsett utfall.

Jag har svårt att landa i någon annan slutsats än att den extrema värderingen av ett fåtal AI-bolag – i kombination med en accelererande och närmast oreglerad AI-utveckling – inte bådar gott.

Men nu har vi baxat AI ända hit.

German Bender är utredningschef på tankesmedjan Arena Idé