Kritiken brister i både logik och sans.

Ibland är det fascinerande att se hur vi människor väljer att tolka verkligheten utifrån våra redan invanda föreställningar.

Även om de slutsatser det leder till är helt uppåt väggarna.

Ett exempel är den så kallade Piltdownmänniskan. Det var amatörarkeologen Charles Dawson som 1912 hittade ett fossilfynd. Det bestod av en människoliknande skalle och en apliknande skalle.

I 40 år trodde forskarna att de hade ramlat över en ny urgammal människoart. Ett saknat mellanled i evolutionen.

Sedan visade det sig att fyndet var en förfalskning. Någon hade manipulerat en skalle från en orangutang och fått den att se gammal ut.

Hur var det möjligt att hela forskarvärlden gick på bluffen?

En förklaring är troligen att de ville att det skulle vara sant. Det passade ju in i deras övriga föreställningsvärld. De letade ju efter en genetisk länk mellan apa och människa.

Tursamt nog gjorde forskningen till slut vad forskningen ska göra. Den korrigerade misstaget.

Glädjebetyg

I dagens samhällsdebatt omges vi hela tiden av nya Piltdownmänniskor. I det polariserade samhällsklimatet är det som om varje nyhet, varje förändring sorteras in i ett redan tidigare givet tolkningsmönster.

Senast i raden är Handelshögskolan i Stockholms beslut att inte längre kräva att studenter som antas till skolan har fått minst 1,25 på högskoleprovet.

Kravet infördes inför antagningen till höstterminen i år. Skälet var att Handels upplevde att många elever som sökte på gymnasiebetyg kom till skolan med för dåliga kunskaper. Rektorn Lars Strannegård talade om problemet med glädjebetyg från landets privatskolor.

Nu visade det sig att förändringen också minskade antalet antagna kvinnor. Och minskningen var markant. Från 39 procent till 29 procent.

Det faktum att de nu slopar kravet på högskoleprov har fått landets samlade högertrådar på nätet att explodera.

Åtgärden placeras omedelbart in i den ”trumpska” världsbild som säger att universiteten och högskolorna är befolkade av en massa vänstervridna woke-aktivister. Att Lars Strannegård tidigare skrivit artiklar som försvarar det oberoende kulturlivets värde förstärker bara den bilden.
Maken till dumheter har de helt enkelt inte sett.

”Antingen prioriterar du mångfald eller så prioriterar du möjligheten att klara utbildningen”, sade Konservativa Förbundets ordförande Alexander Cenusa.

Varför skrev Karin Pihl inte arga texter då?

Och Expressens ledarsida håller med. ”Ge inte kvinnorna en genväg till eliten”, skriver Karin Pihl. Hon menar att förändringen innebär att kraven sänks för att Handels vill ”frisera statistiken”. Ett sätt att – hemska tanke – kvotera in kvinnor till landets mest prestigefyllda universitet.

Kvinnor som säkert inte ens vet hur man klär sig snyggt i tweed!

Okej, det sista var min tolkning. Jag kanske ska tillägga att jag också nästan alltid betraktat Handels som en institution som ger alla, män som kvinnor, just en genväg till eliten.

Problemet med detta som nu utspelar sig, är att upprördheten och anklagelserna brister i både logik och sans.

I en förklarande text skriver Strannegård att problemet visade sig vara att färre kvinnor gör högskoleprovet. När de gör det, däremot, så presterar de nästan alltid bättre än männen.

Fakta är alltså att det var kravet på högskoleprov som gav männen en genväg till eliten.

Karin Pihls resonemang blir ännu märkligare mot bakgrund av att kravet på högskoleprov med minst 1,25 som resultat bara funnits en kort tid.

Menar Expressens ledarsida verkligen att det system som alltså använts en enda gång är så optimalt rättvist som något kan vara? Det måste ju betyda att de antagningar som gjordes tidigare också minsann gynnade kvinnor på ett otillbörligt sätt?

Varför skrev Karin Pihl inte arga texter då?

Handelshögskolan verkar som tur är ta kritiken med ro. Kanske har de liksom jag lite svårt att skolan som ett uttryck för woke-vänstern.

Ett nytt antagningssystem ska nu tas fram.

Det är en rimlig hållning i en tid då nästan vad som helst verkar kunna bli en Piltdownmänniska.

Jesper Bengtsson