”This time it’s different”, är en vanlig sägning när en ny teknik skapar stora börsvärden. Men vad skiljer AI-bubblan från IT-bubblan?
Vi som är uppväxta under 90/00-talet minns de irriterade utropen när någon försökte prata i hemtelefonen, samtidigt som någon annan i familjen ville använda Internet. ”LÄGG PÅ!” – ”NEJ, DU FÅR LOGGA UT!”
Internetutvecklingen och mobiltelefonin var i sin linda, och alla fick samsas om samma telefonjack.
Men trots det, och den rejäla skopa tålamod som krävdes för att vänta på att datorn skulle vakna till liv och hemsidan laddas upp, så var det en revolutionerande tid. Plötsligt var det möjligt att knyta nya kontakter på basis av gemensamma intressen, söka information, skriva och kommunicera snabbt och gränsöverskridande. Det var något annat än flaskpost. Internet som teknik öppnade upp för oändliga möjligheter.
IT-bubblans tid
Dessa möjligheter var de tidiga IT-pionjärerna inte sena med att marknadsföra. Tekniken skulle rita om hela ekonomin. Ungefär som det låter idag när det gäller AI. Även om mycket av den tidens löften idag besannats, så var tekniken för brådmogen då.
IT-utvecklingen under 90-talet sammanföll med en tid då kapitalmarknaderna hade avreglerats och riskkapital var mycket lättare att attrahera. Perioden 1996/1997–2000 brukar benämnas som IT-bubblan, med start då amerikanska företaget Netscape, som var en webbläsare, börsnoterades.
En bubbla karaktäriseras av att investerare driver upp priset på ett företags aktier till fantasinivåer som till slut saknar all koppling till företagets egentliga värde. IT-bubblan var inte den första, eller den sista, finanskraschen, men har kommit att ses som en period då en ny sorts ekonomi började etablera sig. En ekonomi där aktievärden frikopplas alltmer från det företagen faktiskt producerar. Om det tidigare var faktisk lönsamhet som vägledde investeringsbeslut, var det nu snarare förhoppningar om framtida avkastning som stod i centrum, i synnerhet för riskkapitalisterna. Alla ville vara först på bollen för att vinna marknadsandelar, på börsspråk kallat ”first-mover-advantage”.
Dator hem från jobbet
Sverige var tidigt att omfamna den nya tekniken. Hemdatorreformen, en facklig-politisk seger som innebar att anställda fick ta med sig en dator hem från jobbet, tillsammans med kommunal bredbandsutbyggnad i form av kommunägda bolag som STOKAB, gjorde Internet folkligt. Alla hörde modemet surra – om inte hemma, så inne hos grannen. Aktiesparande blev samtidigt mer utbrett, bland annat genom pensionsreformen, men också med stigande inkomstklyftor där hushåll från den övre delen av inkomstfördelningen fick överskott som de gärna ville skulle växa till sig. Att placera besparingarna i de växande IT-bolagen blev snabbt mycket populärt.
När värdena på IT-relaterade företag peakade kunde ett företag dubblera sitt marknadsvärde mellan första och andra dagen på börsen. Det blev så hysteriskt att företag kunde stoppa in ”.com” i sitt företagsnamn, utan att ens syssla med IT, och ändå bli en del av uppsvinget. Det sägs att under toppåret 1999 skapades en ny miljonär i Silicon Valley varje minut, inte minst eftersom det var vanligt att få aktier i bolaget istället för lön. Men fallet blev desto hårdare.
Kraschen brukar sägas starta 6 mars 2000, då Stockholmsbörsen gick från en historisk toppnotering till att tappa en tredjedel av sitt värde på bara ett år, vilket hade föranletts av att det redan hade börjat skaka på den amerikanska Nasdaq-börsen. Inte förrän 2007 hade Stockholmsbörsen återgått till de värden som gällde innan kraschen. Svenska företag som associerades med IT-bubblan är Framfab, Icon Medialab och Boo.com., som gick från miljardnoteringar till att kunna räkna sitt värde i enkronor. Företag som Amazon, som började som en digital plattform för bokförsäljning, överlevde däremot och har liksom andra överlevande IT-företag från den här perioden kunnat blomstra senare tack vare att man var faktiskt var tidigt ute.
Problemet var spekulationerna, inte själva tekniken. Man levde helt enkelt inte upp till förväntningarna i tid, och det gjorde att bubblan slutligen sprack.
Riskerna kvarstår
Det för tankarna osökt till det tekniska språng vi nu är mitt i, nämligen utvecklingen av artificiell intelligens. Även här har bolagen enorma börsvärden och förväntningarna är astronomiska. Google menar att bara Sverige skulle kunna öka sin BNP med nio procent på tio år om potentialen i generativ AI tillvaratas. Det kan här vara på sin plats att nämna att Google förstås är en av de aktörer som gynnas finansiellt av de höga förväntningarna på värdeskapandet i AI.
”This time it’s different”, är en vanlig sägning innan en bubbla spricker. Men är det annorlunda nu? Så länge den finansiella ekonomin är riggad för att belöna kortsiktiga förhoppningar om framtida avkastning snarare än långsiktig lönsamhet, samtidigt som kapitalflödena blir alltmer svåra att kontrollera och övervaka, och inkomstklyftorna ökar, kommer riskerna för finansiell instabilitet att kvarstå. Det är egentligen inte en fråga om de faktiska möjligheterna med artificiell intelligens, som (likt Internet) sannolikt är mycket stora, utan hur den här potentialen hanteras på finansiella marknader.
Politiken behöver agera
Rent politiskt finns det två viktiga lärdomar av IT-kraschen. Den ena är att skydda småsparare från svängningar på finansmarknaderna – här är Sverige extremt i sin uppmuntran, via till exempel skattesubventionen ISK, att få folk att spara i aktier.
Den andra är att statliga investeringar kan möjliggöra tekniska språng som höjer vår produktivitet, men tekniken måste också vara demokratisk. Om det på 90-talet var självklart att Internet skulle nå varje hem och företag, vilket i sin tur lagt grunden för att Sverige fortsatt vara i framkant i IT-utvecklingen, borde det vara självklart att alla ska utbildas för att tillvarata potentialen (och förstå riskerna) med artificiell intelligens.
Att dotcom-bolagen kraschade gjorde inte bredbandsutbyggnaden fel, och på samma sätt behöver politiken agera för att tillgängliggöra AI oavsett om AI-bolag som Apple eller Nvidia skulle sjunka på börsen.
Helt enkelt, se bortom börsvärdena och värdera de reala värdena. Då kanske vi kan förhindra en AI-bubbla och faktiskt nå teknikens fulla potential. Det jag själv ser just nu är fula AI-genererade bilder, mail som bara låter konstiga om jag låter Chat-GPT skriva dem, och botar som står i vägen för riktig kundservice, snarare än en otrolig förhöjning av min produktivitet.
Elinor Odeberg
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
