Mycket kan hända på ett år

Både Magda och Ulf kan känna oro efter valet i Norge.

Det blev tillslut en rödgrön seger i norska valet, efter en makalös upphämtning av Arbeiderpartiet under det senaste året. En härlig inspiration till svenska vänstersympatisörer, men likaväl ett varnande exempel om att ingenting är färdigt förrän röstningen är avslutad.

Wikipediasidan över alla opinionsundersökningar i Norge över tid visar en stor variation de senaste dryga två åren. I april 2023 har Høyre runt 32 procent, medan Arbeiderpartiet och Fremskrittspartiet ligger runt 18 respektive 12 procent. Under sommaren 2023 avslöjas det att Sindre Finnes, make till Høyres partiledare Erna Solberg, gjort tusentals aktieaffärer under Solbergs tid som statsminister. Det blir inledningen på en långsam men stadig färd nedåt i opinionsundersökningarna. I gårdagens val fick så Høyre 14,7 procent av rösterna, en minskning med över fem procentenheter.

Kriser kan komma, regeringen kan toppa laget med färgstarka politiker

Høyres kräftgång har i första hand gynnat Fremskrittspartiet, som gjort ett rekordval och får 23,9 procent av rösterna. Men utvecklingen har också gynnat Arbeiderpartiet som vunnit väljare när högersidan inte kunnat enas om en statsministerkandidat. Rycket för Arbeiderpartiet har dock framförallt kommit det senaste dryga halvåret: efter att Senterpartiet i februari lämnat regeringen har regeringen endast bestått av Arbeiderpartiet och det var i samband med regeringsbytet som Jens Stoltenberg gjorde comeback i norsk politik genom att ta över som finansminister.

Det har fått opinionssiffrorna att snabbt vända uppåt och gör att Arbeiderpartiet landar på 28,2 procent, en ökning jämfört med förra valet.

När Sverige går till val om ett år finns det mycket att lära för svenska politiker. En segerviss Magdalena Andersson måste vara medveten om att väldigt mycket kan hända på ett år. Kriser kan komma, regeringen kan toppa laget med färgstarka politiker och spärrgränsen kan få regeringsekvationen att bli helt annorlunda.

Ulf Kristersson kan samtidigt känna både oro och möjligen en del hopp. Visst går det att rädda ett sjunkande skepp, det visade Jonas Gahr Støre med Stoltenberg, men att ta in en populär veteran i regeringen – typ Carl Bildt – lär knappast vända utvecklingen. Snarare är det Moderaternas framtid som borde gnaga hos Kristersson och resten av Tidögänget, inklusive Jimmie Åkesson.

Konstellationen har funkat bra när Sverigedemokraterna inte gjort anspråk på regeringsmakten, men en förutsättning för att det ska fortsätta så är att Moderaterna inte blir så mycket mindre än i dag, jämfört med Sverigedemokraterna. En splittring om vem som är statsministerkandidat kan få liberala mittenväljare att välja vänsteralternativet framför oron att Sverigedemokraterna ska leda regeringen.

Vilgot Österlund