Moderaterna behöver Sverigedemokraterna – och vice versa

Efter valet kokar regeringsförhandlingarna ned till ren matematik.

Både Centern och Liberalerna har slagit fast sina strategiska positioner inför valet nästa år.

Liberalerna drar en röd linje vid att släppa in Sverigedemokraterna i regeringen, men fortsätter gärna samarbetet inom Tidöpakten. Det vill säga att de gärna ger Sverigedemokraterna samma inflytande som om de satt i regeringen, men de vill inte ha dem med runt bordet.

Oklart är bara förnamnet.

Centern tar tydligare avstånd. De kan tänka sig samarbete med alla utom SD, men vill inte ta ställning till vilken sorts regering de vill se efter valet.

Det är inte heller glasklart, men på en punkt måste man ge Centern rätt. Det är inte självklart att man måste ta ställning mellan två regeringsalternativ redan nu. Det är inte så enkelt som att det bara står mellan det röd-gröna laget och det blå-bruna dito, även om det från ideologiska utgångspunkter på flera sätt vore enklare om det vore så.

Men i praktiken kokar regeringsförhandlingar till slut ned till ren matematik.

Vilken konstellation kan få majoritet i riksdagen?

M behöver SD och vice versa

Det finns bara tre statsministerkandidater. Något annat vore korkat, eller i alla fall verklighetsfrånvänt att påstå.

På vänstersidan kan bara Magdalena Andersson bli statsminister.

På andra kanten finns två alternativ. Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson. Om Sverigedemokraterna blir mycket större än Moderaterna är det svårt att se att de skulle avstå från att kräva rollen som regeringsbildare.

Men lika klart är att båda de alternativen är beroende av stöd från det andra partiet. Det var inte slump att Kristersson talade så varmt om samarbetet på Sverigedemokraternas landsdagar i helgen. Eller att han möttes av så stort jubel.

Moderaterna behöver Sverigedemokraterna, och vice versa.

På vänsterkanten kan det tänkas att Centern inte ställs inför något vägval över huvud taget om S, Mp och V får egen majoritet. Och på samma sätt kan V hamna utanför om S, Mp och C får tillräckligt stöd för att bilda regering på egen hand.

Samlingsregering möjlig?

Och är det verkligen självklart att Liberalerna stannar på högerkanten om de mot förmodan skulle klara sig kvar i riksdagen? Simona Mohamsson har visserligen sagt att Kristersson är hennes statsministerkandidat, men om det inte är möjligt utan att SD kommer in i regeringen, går L över ännu en av sina röda linjer då? Eller söker man efter en mittenregering med S som regeringsbildare?

Till slut går det faktiskt också att tänka sig en samlingsregering mellan M och S. Det är kanske det minst sannolika alternativet, men om Moderaterna gör ett förlustval och Ulf Kristersson avgår är det inte givet vilken väg partiet väljer. Det troliga är väl att även de andra i partiledningen surrat sig hårt vid SD-masten, men minns hur det gick efter valet 2002, när Bo Lundgren avgick och Reinfeldt kom in med en helt ny strategi för landets borgerlighet.

Nåja, en del av detta är kanske fria fantasier, men det visar ändå att det inte är självklart hur läget mellan partierna ser ut efter valet.

Att partierna bör pressas på att ta ställning till vilken statsministerkandidat de föredrar är däremot helt logiskt.

Jesper Bengtsson