Regeringen vill införa spetsutbildningar i musik i grundskolan. Det låter lovvärt – men utan kulturskolan blir det vare sig likvärdigt eller hållbart. Spets är viktigt, men utan bredd blir det ingen spets alls.
Regeringens nya utredning om spetsutbildningar i musik ska stärka återväxten i det svenska musiklivet. Ambitionen är god. Men i direktiven nämns inte kulturskolan – trots att det är där de flesta svenska musiker får sin första undervisning och där tusentals barn varje vecka får upptäcka sin talang.
I praktiken är det kulturskolans lärare som står för den konstnärliga grundutbildningen i musik. De undervisar i allt från fiol till slagverk, i städer och på småorter, ofta i samarbete med skolor. Utan deras kompetens finns det ingen realistisk väg till spetsutbildningar i musik utanför storstäderna.
Kulturskolan är navet i den konstnärliga utbildningskedjan, men hela kedjan behövs
Men kulturskolans förutsättningar ser inte längre ut som när dagens kulturutövare växte upp. Dåtidens musikskolor har blivit kulturskolor med fler konstformer och bredare uppdrag – men budgetarna har sällan vuxit i samma takt. I tider av åtstramning är det ofta den icke-obligatoriska verksamheten som får stå tillbaka. Lärare förväntas nå fler elever på mindre tid, och kvantitet går inte alltid hand i hand med kvalitet.
När regeringen nu oroar sig över att Sverige halkar efter musikaliskt, bör man därför fråga sig: beror det verkligen på att spetsen saknas, eller på att bredden har försvagats?
Att bygga nya spetsutbildningar utan att först stärka grunden riskerar att förskjuta resurser och fokus från det som redan finns. Kulturskolan har nätverket, lärarna och erfarenheten. Den borde vara utgångspunkten för framtidens musikundervisning, inte en parentes vid sidan av.
Samtidigt ska man inte romantisera kulturskolan. Förutsättningarna varierar kraftigt mellan kommuner, och lärarna kämpar ofta i motvind. Därför behövs en nationell politik. Ett statligt ansvar kombinerat med kommunalt genomförande skulle säkra kvalitet och likvärdig tillgång till både bredd och spets i hela landet.
Kulturskolan är navet i den konstnärliga utbildningskedjan, men hela kedjan behövs: musiklärare i grundskolan med goda villkor, estetiska program på gymnasiet, folkhögskolor, replokaler och studieförbund. Alla är delar av samma ekosystem där barn och unga kan gå från nyfikenhet till professionalism, i musik och i andra konstnärliga uttryck.
Sveriges Lärare vill se en tydlig nationell politik för kulturskolan. Ge den ett lagfäst uppdrag som konstnärlig grundutbildning och låt framtidens spets växa fram på den grund som redan finns.
Det vore en investering i både musikalisk spets och kulturell jämlikhet – och ett brott med den politik som hittills dragit ned på just det området.
Kulturskolan är inte ett komplement. Den är själva förutsättningen för ett levande och jämlikt kulturliv.
Anna Olskog, förbundsordförande Sveriges Lärare
Marianne Eriksson, sammankallande Nationellt råd för Kulturskolan
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
