Vapenexporten till Israel borde ha avbrutits och förbjudits för länge sedan. Det skriver Lisa Pelling.
Land efter land har stoppat vapenexporten till Israel, nu senast Tyskland, som i ett historiskt beslut den 8 augusti stoppade all export av vapen som skulle kunna användas i Gaza. Sveriges regering har visserligen sent omsider anslutit till de många EU-länder som vill frysa handelsdelen i EU:s associationsavtal med Israel, men den svenska vapenexporten fortsätter. Trots att Sverige beslutar själva, vi behöver inte invänta EU. Vapenexporten omfattas inte av associationsavtalet, vi är fria att agera när vi vill.
Med ett enda kvarvarande argument, vad det verkar.
Om det svenska regelverket för vapenexport ska ha någon som helst trovärdighet borde exporten till Israel ha avbrutits och förbjudits för länge sedan.
Hur kan ett land som leds av en person som är efterlyst för krigsbrott komma i fråga för svensk vapenexport?
Till att börja med förbjuder de svenska riktlinjerna utförsel av krigsmateriel ”för strid”, till ”stat som är invecklad i en internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt eller en stat som har inre väpnade oroligheter”. Vad ska vi säga om situationen i Gaza? 60 000 människor har dödats, och det är inte av en naturkatastrof.
Israel gör sig gång på gång skyldigt till krigsbrott och flagranta brott mot den humanitära rätten. Ingen plats är säker i Gaza. Bostadshus är måltavlor för israelisk beskjutning och bomber, liksom skolor, sjukhus och vattenreningsanläggningar. I augusti hade över 50 medarbetare och frivilliga från Palestinska Röda Halvmånen (PRCS) dödats. ”30 av våra kollegor har dödats i tjänst, trots att de bar de röda halvmåne-emblem som borde ha skyddat dem”, skriver Svenska Röda Korset, och jag håller med generalsekreterare Ulrika Modéer: det finns inga ursäkter, civila och humanitär personal måste skyddas.
Fler journalister har dödats av Israel i Gaza än i något annat krig någonsin, och inga utländska journalister släpps in. Det finns ingen som kan bevaka hur de vapen som får exporttillstånd används.
Den Internationella domstolen i Haag har begärt att Israel ska vidta åtgärder för att förhindra folkmord. Israel har inte hörsammat domstolens krav. Tvärtom. Utsvältningen av en hel befolkning fortsätter, blockaden av läkemedel och sjukvårdsutrustning, av reservdelar till vattenreningsverken, det är en utstuderad politik och även Sverige är enligt Konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord skyldigt att agera.
Israel upprätthåller en folkrättsvidrig ockupation på Västbanken, där palestinier i princip är rättslösa samtidigt som beväpnade bosättare åtnjuter i det närmaste total straffrihet, drabbande skildrat i den Oscarsvinnande dokumentären ”No other land”, vilket FN:s särskilda sändebud för de palestinska områdena inte tvekar att kalla apartheid. Det är svårt att se att försäljning av vapen till en sådan stat kan vara förenligt med det demokratikriterium som ska gälla för Sveriges vapenexport. Så här står det i de gällande riktlinjerna: ”Respekt för mänskliga rättigheter och den mottagande statens demokratiska status utgör centrala villkor vid tillståndsprövningen. Ju sämre den demokratiska statusen är desto mindre utrymme finns för att tillstånd beviljas. Ifall det förekommer allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter eller grava brister i den demokratiska statusen utgör det hinder för beviljande av tillstånd.”
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu är internationellt efterlyst för krigsbrott. ICC, Internationella brottmålsdomstolen, har utfärdat en arresteringsorder. Hur kan ett land som leds av en person som är efterlyst för krigsbrott – som svensk polis skulle vara skyldiga att gripa direkt på Arlanda – komma i fråga för svensk vapenexport?
Inspektionen för strategiska produkter (ISP) har visserligen inte beviljat nya exporttillstånd till Israel sedan 10 oktober 2023. Men ISP har tillåtit så kallade ”följdleveranser” – det vill säga leveranser av materiel inom ramen för redan ingångna avtal, även om produkten senare klassats som krigsmateriel. Det innebär att exporten har kunnat fortsätta.
ISP har inte heller gjort några större ansträngningar att omklassificera material. När svenska Aimpoint avslutade sin export av vapensikten till Israel var det enbart på grund av civilsamhällets ihärdiga påtryckningar.
Enligt Svenska Freds är orsaken till denna export att svensk krigsmaterielindustri är beroende av import från israeliska företag. Om exporten stoppades skulle inte heller importen kunna äga rum, och det skulle skada Sverige. Det är argumentationen.
Med den logiken blir det tydligt att det inte räcker för Sverige att avbryta exporten av vapen till Israel. Vi måste även stoppa importen: importen av vapen och annan krigsmateriel från Israel måste ses som en integrerad del av Israels krigsmaterielförsörjning, precis som både import och export är en del av vår.
Det gäller inte minst importen av material från Elbit Systems, Israels största vapenbolag, som marknadsfört sina produkter i Sverige med att de ”använts eller testats i riktig operativ miljö”.
Centralt för de riktlinjer som styr den svenska vapenexporten är att tillstånd bara får ges om det behövs ”för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande”, eller om det finns ett ”ett säkerhetspolitiskt intresse”. Men exporten får inte stå i strid med ”principerna och målen för Sveriges utrikespolitik”.
Om det behövdes ännu ett skäl för Sverige att agera för att stoppa det pågående folkmordet i Gaza och brotten mot mänskliga rättigheter på Västbanken kommer här ännu ett: att beväpna stater som bryter mot den humanitära rätten och begår brott mot mänskligheten är inte ett svenskt säkerhetspolitiskt intresse. Vårt säkerhetspolitiska intresse är att avväpna sådana stater.
Stoppa vapenhandeln med Israel.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
