
… och problemen är barnfattigdom, arbetslöshet, hyreshöjningar och vinstläckage.
Sverige har under fyra års tid haft den mest högerlutande regeringen på över ett sekel. Nu har den rödgröna oppositionen inte råd att bråka internt utan måste fokusera helhjärtat på att motståndaren och hotet mot människors väl och ve är den SD-styrda regeringen.
Inte många bryr sig?
Ska vänstern stå mer enad inför valet? Är det bättre att varje parti går fram var för sig? Jag vet inte, och ärligt talat tror jag inte att så många väljare bryr sig heller.
De flesta av oss struntar i partipolitiken. Vi bryr oss om mycket enklare saker. Vi vill att det ska finnas plats på förskolan intill, att pensionen räcker och att vardagen går ihop. Vi vill ha en känsla av att saker går åt rätt håll. Att i år var ett bättre år än förra året, och att nästa år blir ännu bättre.
Men vi vill också att våra egna materiella framsteg ska gälla alla och inte ske på andra människors bekostnad.
På alla dessa områden har de senaste fyra åren inneburit försämringar. Trots att oppositionen lagt mycket av sin energi på internt tjäbbel har Tidöregeringen inte lyckats leverera politik som faktiskt underlättar människors vardag. Dessutom har de haft världsekonomin mot sig.
En sådan “tur” kommer oppositionen inte att ha en gång till.
Reformerna för att splittra samhället
Sverigedemokraterna blir – precis som Trumpadministrationen under sin andra mandatperiod – duktigare på att göra verklighet av sin politik. Med fyra år till vid makten, oavsett om de kommer nu eller senare, kommer effektiviteten och precisionen i reformerna för att splittra samhället och ställer människor mot varandra att öka markant.
Det är så oerhört mycket mer som förenar oppositionen än som skiljer den. Även Centerpartiet tycker att alla människor ska få en likvärdig utbildning. I sina bästa stunder tar de strid för en levande landsbygd med skolor även för de som inte bor i innerstan. Till och med Vänsterpartiet vill ha konkurrenskraftiga företag, för de förstår att människor behöver arbete.
Nu måste fokus – för oss som vill se en annan regering än Tidögänget – handla om att visa vad som faktiskt skiljer oppositionen från Tidöregeringen.
För Sossarna må ha gått vilse i migrationspolitiken, Miljöpartiet har brister i sina perspektiv på klass och livsvillkor, Vänstern känns sällan ansvarstagande i sina utspel och Centern är alldeles för marknadsliberala.
Men Centern vill också att de som tryggar Sveriges livsmedelsförsörjning får göra det under schyssta villkor. Miljöpartiet vill faktiskt också lösa klimatkrisen, vår tids allra svåraste utmaning. Vänstern vill också ha mindre ekonomiska klyftor. Och sossarna vill faktiskt ha ett välfärdssystem att lita på.
Det vill inte Tidöregeringen.
Vilgot Österlund
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
