
Krönika Är du också konservativ med traditioner men trött på den konservativa vågen?
Jag är tämligen konservativ när det gäller traditioner, speciellt till jul. Adventspynt, stjärna och ljusstake kommer upp till första advent. Efter lucia kompletteras det med julpynt, tomtar och de hyacinter som fått gro sig till blom. Julgranen kläs på kvällen den 23 december.
I politiken däremot är jag mäkta trött på den konservativa våg som svept in oss i ett mörker. I år längtar jag ännu mer efter att på söndag få sprida ljus i mitt lilla hörn av världen.
Maskineriet har fastnat i ett enda läge
Som alla andra vuxna börjar jag stressa upp mig för julklappar. Det blir inte lättare av att barnen blir större. Det enda jag själv önskar mig är mjuka klappar: raggsockor, vantar – och en politik som minns att människor är just människor.
För det är svårt att undgå hur den här regeringen – tillsammans med Sverigedemokraterna – försöker göra ”hårda paket” till lösningen på allt.
Hårdare tag mot barn som begår brott. Hårdare tag mot sjuka. Hårdare tag mot arbetslösa. Hårdare tag mot människor som flytt hit och försöker skapa sig ett liv.
Det är som att hela regeringsmaskineriet fastnat i ett enda läge: hårdare, hårdare, hårdare. Men ett samhälle kan inte byggas som ett gympass. Politik är inte tyngdlyftning. Det är ansvar, människosyn och förmågan att hålla ihop ett land även när det blåser.
Och blåser gör det.
- Arbetslösheten stiger. Människor som vill arbeta får inte heltid. Företag i norra Sverige som vill växa saknar personal och bostäder.
- Ojämlikheten ökar snabbt. Sverige har fler dollarmiljardärer per capita än USA, samtidigt som hundratusentals barn lever i ekonomisk utsatthet.
- Klimatpolitiken har havererat så totalt att regeringen ser ut att missa samtliga nationella klimatmål.
- Sjukvården går på knäna medan regeringen hellre säljer ut än bygger upp.
- Och i skuggan av allt detta dras barn in i gängens våldsspiraler för att samhället inte klarar av att erbjuda något bättre.
Sverige lider inte brist på hårda tag. Tvärtom. Vi har brist på mjukhet, omtanke och politisk vilja att bygga något som håller – och håller ihop.
Trygghet byggs inte av straffskalor
Advent handlar om hopp. Om att tända ljus för det som kommer. Men vilken sorts framtid är det egentligen regeringen tänder ljus för?
En framtid där trygghet betyder fler fängelser men färre fritidsgårdar. Där straffen blir längre men skolorna blir sämre. Där utsatta grupper pekas ut, men inget görs åt de levnadsvillkor som skapar otryggheten från början.
Trygghet byggs inte av straffskalor. Den byggs av tillit. Av välfärd som fungerar. Av en arbetsmarknad där fler får chans att bidra. Av en klimatpolitik som inte lämnar över skulden till våra barn. Av att människor känner att samhället står på deras sida – inte emot dem.
Jag önskar mig mer jämlikhet, bättre välfärd, färre barn i kriminalitet och fler klimatlösningar som faktiskt fungerar.
Och en regering som orkar se människor – inte bara sina egna slagord om hårdare tag.
Veronica Palm
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
