Den utgiftspolitik som Göran Färm (S) driver motverkar inte EU-skepsis och nationalism, utan föder den. Det skriver EU-politiker Gunnar Hökmark (M) i en replik.
Ett nej till utgiftsökningar i EU är enligt europaparlamentarikern Göran Färm detsamma som en hårdbantad EU-budget, framdriven av brutala högerdominerade regeringar som bara vill skära ner. Samtidigt är det oklart vilka socialdemokratiska regeringar som driver hans linje. Inte ens hans svenska socialdemokratiska kollegor i Europaparlamentet stödjer hans expansiva budgetpolitik.
Så vitt det är känt, stödjer inte heller Göran Färms socialdemokratiska kolleger i den svenska riksdagen kraven på kraftigt ökade EU-utgifter. Färms artikel är i själva verket ett frontalangrepp på den egna partiledningen.
Men låt oss granska förslaget till långtidsbudget. En bred majoritet i Europaparlamentet har gett sitt stöd till EU-kommissionen förslag till en kraftigt ökad flerårsbudget. Med en ökning på ungefär 6 procent är det en budget som skiljer sig från alla andra offentliga budgetar i EU – som präglas av åtstramning och konsolidering, må det vara Lettland, Storbritannien, Spanien, Portugal eller Tyskland. Även gentemot den svenska budgetpolitiken är ökningen anmärkningsvärd.
Det är denna ökning av EU-budgeten och de ökade kraven på pengar från samtliga medlemsstaters budgetar som vi moderater säger nej till. Det finns en annan väg som vi måste etablera, som handlar om att hantera skattebetalarnas pengar på ett ansvarsfullt sätt även på EU-nivå.
Även små minskningar av jordbruksstödet skulle frigöra stora medel för ökad forskning och utveckling. Det är ingen tillfällighet att de länder som har mottagit mest regionalstöd de senaste decennierna är de som mest har förlorat konkurrenskraft under denna tid.
Regionalstödet borde prioritera det som ger tillväxt, infrastruktur och forskning i fattigare regioner, i stället för att överallt i EU konservera en gammal tids strukturer. Annars upprätthåller vi en situation där EU genom sin budget mer satsar på att bli en framgångsrik jordbruksekonomi än en världsledande kunskapsekonomi.
Göran Färm har helt rätt på en punkt. Risken för att det blir de tillväxtfrämjande verksamheterna som hårdbantas i det fortsatta budgetarbetet är betydande. Men det beror just på den brist på prioritering som har präglat det budgetarbete Göran Färm försvarar.
Färm har fel när han hävdar att inte alla regeringar sparar. Alla gör det. Argumentet att medlemsstaternas utgifter har växt snabbare än EU:s är ett bristfälligt försvar för ökade utgifter, eftersom just dessa snabba utgiftsökningar har underminerat den europeiska ekonomin. Europa blir inte bättre av att EU nu driver fram ytterligare ökade offentliga utgifter och skattebetalarna får det inte lättare.
Färm har fel när han hävdar att ökade medlemsavgifter bara drabbar nettobidragsbetalare. De drabbar alla som ur sina statliga budgetar måste spara ännu mer, även om man sedan får jordbruksstöd och regionalstöd. Minskningar på skola eller sjukvård blir inte mindre för att jordbrukare får högre ersättning eller regioner mer pengar till EU-projekt.
Det är denna typ av världsfrånvändhet som leder till en ökad misstro mot europeiska politiker. Europeiska unionen omfattar alla sina medborgare, alla samhällen och städer, regioner och medlemsstater. Det måste vara utgångspunkten för budgetpolitiken.
Färms utgiftspolitik motverkar inte EU-skepsis och nationalism, utan föder den mer än något annat. Det är mot Färms politik vi ska vara skeptiska, inte mot EU.
Gunnar Hökmark, europaparlamentariker Moderaterna, vice ordförande EPP
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
