Krönika Regeringar av varierande färg har kapitalt misslyckats med att forma en arbetsmarknadspolitik som fungerar under de senaste 15–20 åren. Kritiken framgår av en rapport om en ny arbetslinje som presenterades förra månaden.
Bakom rapporten står tre herrar med oslagbar erfarenhet och kunskap om svensk och europeisk arbetsmarknad: Allan Larsson, tidigare generaldirektör för Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, finansminister och generaldirektör i EU-kommissionen, Lars Sjöström, tidigare länsarbetsdirektör och ställföreträdande generaldirektör på AMS, Mats Wadman, tidigare överdirektör i SCB och analyschef på Arbetsförmedlingen.
Deras beskrivning av hur arbetsmarknadspolitiken utformats sedan finanskrisen 2008 är minst sagt mörk. Trots åtskilliga löften om reformer och omorganisationer har utvecklingen gått åt fel håll – arbetslösheten har ökat. Och i dag är arbetsmarknadspolitiken lika nedrustad som försvarspolitiken var för tio år sedan, hävdar de i rapporten.
Snabba insatser ger bättre resultat
Samtidigt saknas inte kunskap om vad som fungerar bäst för att fler ska komma i arbete. Men trots detta används inte kunskapen – något författarna kallar för policyparadoxer. Ett exempel på en sådan paradox är kravet på Arbetsförmedlingen att fokusera på personer som varit arbetslösa i mer än två år – trots att forskning visar att snabba insatser ger bättre resultat.
En annan paradox är att Arbetsförmedlingen centralstyrs alltmer, vilket lett till att det lokala samarbetet fungerar allt sämre – vilket i sin tur innebär att anpassningar till det lokala arbetsmarknadsbehovet försämras.
Det är för övrigt en centralstyrning som förstärks de kommande åren eftersom regeringen minskat anslagen till de statliga servicecentren. På många håll är det centren som ersätter de lokala arbetsförmedlingskontoren som försvann för några år sedan. Nu minskar anslaget med 150 miljoner kronor på tre år vilket innebär att 35 av 148 kontor försvinner.
Brett missnöje
Att det finns ett brett missnöje med den nuvarande arbetsmarknadspolitiken blir uppenbart i rapporten. Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, Riksrevisionen, JO, Statskontoret, Almega, LO, Svenskt Näringsliv, TCO och Saco är några exempel på aktörer som framför kritik i olika former. De efterfrågar allt från mer resurser till Arbetsförmedlingen, mer satsningar på utbildning, fler arbetsmarknadspolitiska program, bättre tillgänglighet till mindre detaljstyrning av myndigheten.
När arbetslösa intervjuas i olika tidningar efterfrågar de liknande resurser. Det enda de önskar är att få ett jobb, och den bild de ger av sin vardag är väldigt mörk. ”Man blir som andra sortering, Som jag långsamt tynar bort, Känns som jag inte är vuxen”, är några citat i tidningen Arbetet.
Trots den mörka bilden som tecknas i rapporten vill trion ingjuta hopp. Med elva olika insatser går det att förbättra arbetsmarknadspolitiken och minska arbetslösheten. Den första insatsen som lyfts fram är att ett sysselsättningspolitiskt ramverk bör inrättas. Det ska lyfta samspelet mellan en aktiv arbetsmarknadspolitik och den makroekonomiska politiken. Andra insatser är bland annat mer pengar och åtgärder till personer med funktionsnedsättning och bättre studie- och yrkesvägledning. Tydligare och bättre samarbete mellan stat, regioner och kommuner behövs också. Arbetsmarknadspolitiken ska fortsätta att vara en nationell angelägenhet men lokala anpassningar är nödvändiga. Samtidigt behöver det lokala samarbetet mellan olika aktörer förbättras – något som redan sker på flera håll men som behöver spridas till fler.
Den svaga länken för tillväxt
Syftet med rapporten, som författarna kallar ett medborgarinitiativ, är att inleda en diskussion om en ny arbetsmarknadspolitik. Den har blivit den svaga länken i Sveriges tillväxt och måste förändras och förbättras, hävdar trion.
Och det är första gången på mycket länge som någon försöker ge en övergripande bild av hur arbetsmarknadspolitiken utvecklats de senaste 20 åren. Förslagen till åtgärder går det givetvis att ha skilda åsikter om. En del är väldigt skissartade. Men som diskussionsunderlag är det ett viktigt bidrag.
Någon större uppmärksamhet har rapporten dock inte fått – snarare ingen alls. Inga tidningsartiklar eller debattinlägg. Frågan är vad det beror på. Har svensk arbetsmarknadspolitik som tidigare omhuldades av så många helt enkelt blivit en ickefråga?
Anna Danielsson Öberg
Ps. Rapporten Kompetens för Sverige går att ladda ner på Arena Idé,
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
