Flera chefredaktörer borde få sparken för att deras redaktioner inte lyckas förklara klimatkrisen för allmänheten så som de gjorde med covid-19 – trots att denna kris är mycket allvarligare.
Är det pinsamt att ha pojkvän? Det frågade GP i förra veckan personer på stan efter att en krönika i brittiska Vogue hävdat det och gjort att ämnet börjat diskuterats på TikTok. Frågan togs även bland annat upp i DN Kultur:s podd Kära dagbok och Aftonbladet Kulturs podd Café Bambino och delar av deras spaningar på ämnet delades i videoklipp på plattformarnas konton i sociala medier.
Detta är ingenting
Jag satt och kollade på dessa klipp och tänkte: Det här är verkligen ingenting. En random person i ett annat land påstår att något väldigt vanligt – att en tjej har en kille – är pinsamt. Naturligtvis invänder folk och säger att det inte är det och så finns det folk som håller med.
Och jo, som journalist förstår jag att man behöver en mix av ämnen och en blandning mellan allvar och lättsamhet på sin plattform och jag kan på sätt och vis se mig själv som redaktör skicka ut en medarbetare på stan för att ställa denna fråga eller använda den som avstamp för en poddprata. Det är lätt gjort och lägger man det klippet bredvid en insatt och lättbegriplig artikel om FN:s klimatmöte i veckan kan de ge en bra blandning och läsning till varandra.
Men det som oroar mig är att jag hittar allt mindre av den där viktiga klimatartikeln som jag trodde att det lättsamma hade som syfte att leda in till och jag börjar undra om lättsamheten kanske snarare lockar oss journalister bort från det viktiga än bidrar till att läsarna orkar ta in det?
Klimatartiklar lyser med sin frånvaro
Denna vecka går som sagt FN:s klimatmöte COP30 av stapeln. Och läget är att vi globalt går mot 3,1 graders uppvärmning om vi fortsätter leva som nu och att vi överträtt sju av de nio planetära gränser som klimatforskarna menar att vi måste hålla oss inom för att hålla planeten på en temperatur som är kombinerbar med mänskligt liv.
I Sverige har vi också en regering som bland annat ökat Sveriges utsläpp med sju procent och som gjort att Sverige dragits inför rätta av EU för att vi inte lever upp till våra åtaganden kring förnyelsebar energi.
En huvudfråga under klimatmötet är vilka åtgärder medlemsländerna ska ta för att minska sina utsläpp så att de ligger i linje med 1,5-gradersmålet. Inför COP30 skulle länderna ha lämnat in uppdaterade planer med detaljer om hur de ska göra detta men bara en tredjedel gjorde detta i tid.
När jag kollar de svenska stora tidningarnas startsidor dagen innan mötet börjar lyser dock klimatartiklarna med sin frånvaro. SvD har en text långt ned på sidan vars rubrik är ”Ekonom: städa moskén – innan klimatet räddas”. DN har också bara en text långt ned på sidan som är en kommentar på en ny bok om Amazonas.
Kärt återseende med prins William
På Expressens startsida hittar jag länge inga texter alls om klimatet tills jag scrollar Jättelångt ned på sajten där jag hittar en artikel om att kungaparet haft ett ”kärt återseende” med prins William på klimatmötet och en TT-artikel om att hovet kommenterat kungens häpnadsväckande uttalande om att det klagas för mycket på svenska utsläpp.
I den senare artikeln har dock reportern helt missat att faktagranska kungens, hovets och klimatministerns kommentarer utan återger dem bara rakt upp och ned och låter en statsvetare uttala sig endast om huruvida kungen borde uttala sig alls.
När jag scrollat mig förbi 60 procent av Aftonbladets startsida hittar jag en artikel om klimatmötet av nyhetschef Jonathan Jeppsson som skrivit flera böcker om klimatkrisen – men den är bakom betalvägg. Längre ned hittar jag också en TT-artikel om hur skidorten Chamonix påverkas av varmare väder.
Och en ambitiös artikel om en ung kvinna som bor på Marshallöarna som håller på att slukas av vatten på grund av klimatförändringarna där det sägs som man önskar hade framkommit i artikeln om kungens uttalande om Sveriges utsläpp – nämligen att hennes land är på väg att försvinna därför att svenskar och människor i andra rika länder använder för mycket fossila bränslen. Men varför ges inte dessa texter högre prioritet?
Mänsklighetens överlevnad
På GP:s startsida hittar jag bara en artikel om klimatmötet långt ned på sajten och den är skriven av TT, Dagens Industri har bara långt ned samma dåliga TT-artikel om kungens uttalande som Expressen har och på startsidan för SVT.se hittar jag inga artiklar om klimatmötet.
Och visst kan man ifrågasätta om läsare nu för tiden hittar till tidningarnas material via deras startsidor men det blir ändå tydligt att de stora sajterna är långt ifrån att förklara klimatkrisen så som de förklarade covid-19.
Och det är det vi måste blir bättre på att göra menar klimatjournalisterna Lisa Röstlund och Alexandra Urisman Otto i boken ”Att låta världen få veta – handbok i klimatjournalistik” som kom ut i mars i år.
I boken konstaterar de att trots att forskningen är tydlig med att mänsklighetens överlevnad på planeten hänger på att vi drastiskt får ned utsläppen av växthusgaser de närmaste årtiondena så märks det inte när man läser en vanlig tidning.
Inte tillräcklig förståelse
De skriver att klimatkatastrofer i allmänhet beskrivs som enskilda olyckor i media, att klimatnyheter behandlas som nyheter som alla andra och att kunskapsnivån om klimatet i journalistkåren är mycket låg, varför nyhetsvärdering görs utan tillräcklig förståelse för allvaret och brådskan.
De citerar även organisationen Covering Climate Now som bildades 2019 av Columbia Journalism Review och tidskriften The Nation i samarbete med The Guardian och New York Public Radio och som utbildar redaktioner om klimatet och de säger:
”Om inte nyhetsmedier världen över dramatiskt förbättrar och utökar sin klimatbevakning, kommer det helt enkelt inte att finnas den allmänna medvetenhet och politiska vilja som behövs för att hantera krisen”.
Författarna intervjuar också klimatforskaren Peter Kalmus som menar att tre saker behöver ingå i varje klimatstory.
”Den måste innehålla att A – detta kommer att bli värre i framtiden eftersom planeten blir varmare för varje dag, guldstjärna om den ger några detaljer om det, till exempel från en IPCC-rapport. Och B – detta orsakas av fossilindustrin. Och sedan C – fossilindustrin har avsiktligt ljugit och blockerat åtgärder i 50 år och fortsätter att göra det.”
Måste sippra igenom alla delar
Lisa Röstlund och Alexandra Urisman Otto betonar även att klimatkrisen är den största krisen mänskligheten står inför just nu och att den därför inte kan behandlas som ett enskilt ämne utan måste genomsyra allt. De skriver:
”Det behövs en genomgripande anknytning till krisen på hela redaktionen. Det måste sippra igenom alla lager och vara tydligt för den som tar del av sajten, tidningen eller sändningen var vi befinner oss. Det är redaktörens ansvar men det är också viktigt att var och en, alla medarbetare, trycker på. Kan vi ha en nyhet längst ned på sajten som kullkastar mer eller mindre allt annat vi berättar? Tänk på hur vi resonerat kring exempelvis pandemin eller Ukrainakriget.”
Och det är dessa ord jag tänker på när jag scannar de stora nyhetssajterna i jakt på klimatnyheter. Och med tanke på krisens allvar och att det är vårt jobb som journalister att förklara viktiga saker som händer i samhället för allmänheten menar jag att flera chefredaktörer borde få sparken för att deras redaktioners klimatbevakning i dag är så långt från det som efterfrågas i ”Att låta världen få veta”. Men de kommer ju inte att få det – ironiskt nog eftersom allmänheten inte förstått allvaret i klimatkrisen.
Jorden för varm oavsett civilstånd
Det är dock viktigt att vi förstår att de flesta medier i dag är långt från en rimlig bevakning av klimatfrågan och att vi journalister i allmänhet sviker vårt uppdrag när vi inte lyckas förklara klimatkrisen som covid-19. Och hur mycket vi än försöker stoppa huvudet i sanden kommer klimat- och miljökrisen bara att bli mer relevant i takt med att uppvärmningen fortsätter och det kommer bli mer och mer livsfarligt om redaktionerna inte förstår ämnet. Så man kan i alla fall börja med att läsa ”Att låta världen få veta”.
För det som gör mig så arg är ju att jag också har den där dragningen till lättsamhet. Jag vill också bara glömma bort klimatkrisen och tänka på pojkvänner. Men jag vet också tillräckligt om klimatläget för att veta att om vi fortsätter förneka verkligheten såhär istället för att ta in att forskarna säger att vi behöver en snabb och radikal samhällsomställning så minskar också chanserna drastiskt att några i framtiden överhuvudtaget kan skämmas för sina pojkvänner. För då kommer jorden bli för varm för alla människor, oavsett civilstånd.
Och vore det verkligen för mycket begärt om de stora tidningarna först såg till att ha en bevakning som gör att läsarna förstår detta – innan man hänger sig åt tramsdebatter?
Virve Ivarsson är journalist med klimatkrisen som specialområde
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
