Antisocialt dominansbeteende är skolexempel på något som kan betyda vad som helst.
Utrikesminister Maria Malmer Stenergard försvarar uttalandet att en grupp demonstranter utanför ett judiskt kulturcentrum är “odjur”.
Det första som nådde offentligheten var att demonstrationen hölls utanför en skola. Sedan visade det sig att den var en protest mot ett möte med en soldat från den israeliska armén som hölls i ett kulturcentrum som låg granne med skolan.
De som arrangerade demonstrationen hade dessutom rådgjort med polisen så att de inte var där under skoltid.
De var ett tiotal personer. Enligt polisen gick allt lugnt till.
Ändå tycker utrikesministern alltså att det är motiverat att kalla dessa tio personer, judar, för odjur. Hon tycker att det ”speglar en frustration som många känner”.
Det som pågår just nu tycks handla om två saker
Det är faktiskt inget mindre än helt fascinerande.
Som någon skrev verkar Maria Malmer Stenergard följa principen ”jag skiter i att det är fejk, jag är förbannad ändå”.
Hade det handlat om någon grupp som inte protesterade mot Israels krig hade ordvalet om ”odjur” nog gjort att även begreppet antisemitism lyfts i den följande debatten.
Det som pågår just nu tycks handla om två saker. För det första att flytta fokus från den stora frågan: att det pågår ett brott mot mänskligheten, kanske ett folkmord, i Gaza.
Att antisemitismen fått luft under vingarna i den svenska offentligheten som en effekt av detta är vidrigt. Allt sådant måste fördömas, och stoppas av de arrangörer av till exempel demonstrationer som märker att det förekommer i deras led.
Men just nu har vi ett läge där varje protest mot kriget leder till en debatt om själva demonstrationen. Inte kriget i Gaza.
För det andra verkar Tidöpartierna väldigt sugna på att inskränka demonstrationsrätten och ytterst yttrandefriheten. De vill helt enkelt ha skarpare verktyg för att tysta sådant de inte tycker om.
Ställd inför den anklagelsen skrev vice statsminister Ebba Busch ett inlägg i DN, där hon hävdade att det var ett befängt påstående. Men i samma artikel skrev hon att: “Vi uppfattar det som att polis och åklagare inte anser sig ha utrymme att agera mot antisemitism och antisocialt dominansbeteende.”
Nu ska de få sådana verktyg.
Problemet är bara att hot redan är brottsligt. Antisemitiska hatbrott likaså. För att ta två exempel på lagar som kan användas när någon går över gränsen.
Däremot är svensk yttrandefrihet väldigt frikostig, och demonstrationsrätten likaså. Konkret kan det inte betyda något annat än att regeringen vill skärpa lagarna och därmed begränsa dessa rättigheter.
Och vad är egentligen ett antisocialt dominansbeteende? Detta modebegrepp som plötsligt har börjat användas av så många på högerkanten. På samma sätt som ”odjur” är det något som ofta används om beteenden i djurriket. Alltså ett sätt att avhumanisera.
Och hur ska det definieras? När jag föreläser om yttrandefrihet brukar jag betona att ett av de vanligaste metoderna att inskränka den friheten är att införa ”gummiparagrafer” i lagstiftningen. Lagar som kan betyda lite av varje beroende på vem som sitter vid makten, och som därmed kan användas för att strama åt de mänskliga rättigheterna.
Begreppet antisocialt dominansbeteende är närmast ett skolexempel på ett sådant begrepp.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
