Det går uppåt för vissa, och neråt för andra, vilket dämpar tillväxten.
”Folk har bråttom”, sa rörmokaren Tobias till Sveriges radio angående att regeringen tillfälligt höjt ROT-avdraget till 50 procent under 2025, och andra snickare som jobbar med byggarbeten i privata hem instämmer. Leveranstiderna på luckor och exklusiva bänkskivor är ovanligt långa. Nu är det högt tryck på nya kök innan ROT-avdraget återgår till 30 procent vid årsskiftet.
Samtidigt befinner sig byggbranschen i sin djupaste svacka sedan 1990-talet. 11 procent är arbetslösa och även om den värsta räntesmockan har domnat bort går återhämtningen trögt. ROT-avdraget är, för att citera Byggnads ordförande Kim Söderström, ”en piss i Mississippi”, och han efterlyser investeringsstöd för byggande som både skapar jobb och leder till bostäder för fler.
Höginkomsttagare stimuleras
Det här sättet att adressera lågkonjunkturen är ett exempel på de amerikanska ekonomernas nya modeord: K-ekonomi. Konsumtionen för höginkomsttagare stimuleras, medan konsumtionen bland vanliga arbetare dämpas. Höginkomsttagarna har lyckats klara pandemin och inflationsåren ganska väl tack vare värdeutveckling på sina bostäder och aktier och starkare position på arbetsmarknaden överlag, medan arbetare – inte minst i konjunkturkänsliga branscher som bygg – har tvingats gå ned i tid eller i värsta fall bli uppsagda. Grupper som beror av transfereringar som till exempel barnbidrag eller bostadsbidrag har halkat efter när prisnivåerna skenat samtidigt som inkomsterna legat still.
Det här leder till en tudelning av ekonomin – likt ett K går det uppåt för vissa, och neråt för andra. I USA står de 10 rikaste procenten av hushållen för hälften av konsumtionen. Samma hushåll äger också två tredjedelar av de samlade förmögenheterna i USA. De undre 60 procenten har inte ens råd med en miniminivå för livskvalitet, där det i begreppet inte bara ingår basvaror som mat och tak över huvudet utan också högre utbildning, förskola, teknikutrustning och sjukvård. Att snaran dras åt för låg- och medelinkomsttagare illustreras också av att konsumtion av lågprisprodukter minskar, som syns i snabbmatskedjan Chipotles minskade försäljning och sjunkande aktievärde.
Verkligheten upplevs olika
K-ekonomin är egentligen bara ett nytt ord för att säga det vi redan vet: den ekonomiska ojämlikheten inom länder ökar, och det är dåligt för tillväxten. Men det har blivit värre av pandemin och inflationsåren, i Sverige liksom på andra sidan Atlanten. Att då satsa på skattesänkningar för de rikaste, snarare än transfereringar som gynnar hushåll med hög konsumtionsbenägenhet (som till exempel barnfamiljer), förstärker inte bara klyftorna i samhället, det är också en ineffektiv konjunkturpolitik. Om en ensamstående mamma får ett höjt barnbidrag lär hon köpa vinterskor till barnen snarare än att lägga pengarna på sitt ISK.
K:et kan dock hjälpa oss förstå hur den ekonomiska verkligheten kan beskrivas och upplevas så otroligt olika. Å ena sidan är arbetslösheten i Sverige rekordhög, över 400 000 svenskar har skulder hos Kronofogden, å andra sidan möts vi av rubriker som att ”det ljusnar på bostadsmarknaden” – vilket är en omskrivning för att fler bostäder säljs över utgångspris i Stockholm. Finansminister Svantesson förväntar sig att regeringens stora skattesänkningar, som framförallt gynnar höginkomsttagare, ska bidra till att hushållen återfår framtidstron och börjar konsumera igen. Många svenska storbanker tror också på att skattesänkningarna kommer bidra till att konsumtionen kommer igång. Men frågan är, konsumtionen hos vilka?
Samtidigt som köksrenoveringar subventioneras och skatten sänks för höginkomsttagare, introduceras bidragstak och barnbidraget fortsätter urholkas i takt med inflationen. Offentlig sektor, som anställer en fjärdedel av den sysselsatta arbetskraften i Sverige, har fortsatt tuffa ekonomiska förutsättningar eftersom skattesänkningar prioriteras framför (realt) ökade resurser till sjukvård, äldreomsorg och skola. Den förda ekonomiska politiken fördjupar klyftorna, och risken är att om vi fortsätter prata om ekonomins återhämtning och hushållens konsumtion i klassblinda ordalag så kommer känslan av att vi inte längre pratar samma språk att förstärkas.
K:et behöver bli ett V. Uppåt för alla, inte bara för vissa.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
