Överenskommelsen om tvångsavvisningar med Somalia: Såväl biståndsministern som statsministern ger vilseledande information om den insats som villkorats till överenskommelsen. Förfarandet inkräktar på biståndets integritet och strider mot vad som får räknas som bistånd enligt de överenskommelser som Sverige, under innevarande regerings mandatperiod, ställt sig bakom inom OECD/DAC. 

”Vi har inte gett stöd vare sig till premiärministern, någon politiker i Somalia eller till Somalias statsbudget. Stödet går till FN-organ som UNDP.” säger Benjamin Dousa (både i P1 Ekot 25-10-03 och i Global Bar). Även statsministern upprepar att biståndet inte går till premiärministern eller regeringen i Somalia i TV4 25-10-03. Men i Sidas beslut står att:

”UNDP planerar att vidareförmedla cirka 53 % av den totala projektbudgeten” (60 MSEK) som ”….kommer att vidarebefordras till premiärministerns kansli som UNDP:s primära genomförandepart och andra statliga institutioner”.

Det är bara att läsa innantill för att inse att vad biståndsministern och statsministern påstår i dessa uttalanden är fel. Två alternativ finns: De far med osanning medvetet (illa!). Eller de vet inte vad denna insats handlar om, trots att man sagt åt Sida att genomföra den (minst lika illa!).

Man kan rimligen inte skylla ifrån sig på att det är Sidas beslut när regeringen så uppenbart pekat ut denna insats med hela handen i regleringsbrevet, som den enda insats som tillåts under Somalia-strategin. Alla andra avtal eller avtalsförlängningar är stoppade, vilket drabbat annan angelägen verksamhet, exempelvis Diakonias insatser för demokrati. (Regleringsbrevet maj 2025: ”Inga förlängningar av avtal eller nya avtal ska ingås, med undantag för stöd till UNDP med högst 60 miljoner kronor.”)

Till grund för insatsen finns en hemlighållen överenskommelse med Somalia, som uppenbarligen inte tålde att se dagens ljus. Den har begärts ut men tillhandahålls med långtgående maskning. Vi vet dock att överenskommelsen handlar om finansiellt stöd till premiärministerns kansli i utbyte mot tvångsavisningar.

Det bör framhållas att det inte framkommit, mig veterligen, någon information som visar att den aktuella UNDP-insatsen finansierar korruption. Vi vet bara att Sida bedömer riskerna i insatsen som höga. UNDP-insatsen föregicks av ett budgetstödsliknande stöd via Världsbanken (de återstående 40 MSEK av de 100) som det offentliggjorts mindre om. De exakta omständigheterna kring hur biståndsrådet för Somalia, utsänd av Sida, blev förklarad persona non grata efter att ha motsatt sig upplägget, är inte heller helt känt.

Vad handlar detta om i grunden, bortom vilseledande uttalanden i media av Dousa och Kristersson?

Biståndets integritet undergrävt

För det första handlar om biståndets integritet – det vill säga att biståndet skall vägledas av det som våra folkvalda slagit fast skall vara dess övergripande syfte, nämligen att bistå människor som lever i fattigdom och förtryck. Det hänvisas ofta till ”synergier” med svenska intressen och sådana finns förvisso, men för synergi krävs som bekant att ett plus ett blir mer än två. Att plocka pengar ur biståndsbudgeten för att främja helt andra mål, till priset av betydligt mindre måluppfyllnad för bistånd, är inte en synergi. Det står nog helt utom tvivel att om Sida fått göra så stor nytta som möjligt för människor i Somalia med sina resurser så hade man inte valt denna insats.

Ett förfarande i strid med internationella överenskommelser

För det andra handlar det om ett agerande som står i strid med internationella överenskommelser som vi som land ställt oss bakom; överenskommelser som vi dessutom har starka skäl att inte undergräva. Utvecklingssamarbetet utgör nämligen en del av ett internationellt åtagande; ett åtagande Sverige och andra länder skrivit under på vid otaliga konferenser (0,7 procent av BNI). Liksom för andra ömsesidiga åtaganden krävs då uppföljning och att man definierar vad som får räknas som bistånd. Detta har varit OECD/DAC:s roll. Inom NATO sker motsvarande kontroller kring vad som får räknas som försvarsutgifter, som även de relaterar till BNI för att säkerställa rättvis bördefördelning.

Som generös biståndsgivare har Sverige ett uppenbart intresse av att fler bidrar; vi borde vara de sista att undergräva det här åtagandet från världens rika länder.

Migrationsrelaterade insatser har varit ett område där biståndsgivarna, av goda skäl, enats om precisa gränsdragningar för vad som kan rapporteras som bistånd. En överenskommelse om detta slöts i december 2022, som senast uppdaterades i maj 2025. Sverige har alltså ställt sig bakom dessa spelregler, under sittande regerings mandatperiod. Så här står det i överenskommelsen om tvångsavvisningar och om villkorat bistånd:

  • Om tvångsavvisningar: “Criterion 5. Assistance to forced returns is excluded from ODA.” (s 25)
  • Om att villkora bistånd till migration:” Criterion 2:….However, if the delivery of funds within an activity is subject to specific conditions on migration outcomes, the funds are not reportable as ODA unless it can be demonstrated that the conditions imposed primarily contribute to the promotion of the economic development and welfare of developing countries, and not primarily to the donor’s domestic migration concerns.” (s 23)

OECD/DAC överenskommelsen fastslår även att givarländer har en skyldighet att rapportera eventuella migrationsrelaterade villkor som ställts på samarbetslandet ”and share an ODA-eligibility assessment upon request by the Secretariat”.

Dessa skrivningar ställde sig Sverige bakom i maj 2025.

Kan pengarna ens rapporteras som bistånd?

Kan man argumentera för att villkoren i Sverige–Somalia-överenskommelsen ”primarily contribute to the promotion of the economic development and welfare of Somalia”? Knappast. Sverige må ha goda skäl att tvångsutvisa brottsdömda, men det kan inte ligga i den krigshärjade Somaliska befolkningens intresse att ta emot våldsbenägna unga män, med tanke på att Al-Shabab ligger på lur för att rekrytera just sådana.

Frågan kommer nu att inställa sig om de 100 miljonerna kommer att kunna rapporteras som bistånd till OECD/DAC, nu när villkoren som de är knutna till är kända. Om Sidas statistiker tvivlar, de som ansvarar för att samordna denna rapportering tvivlar, så säger överenskommelsen att de bör vända sig till OECD/DAC för vägledning. Det har Sida gjort vid några tillfällen när det funnits tveksamheter (exempelvis om bistånd i form av exportkrediter). Men det kanske inte ens behövs; läser man DAC-kriterierna innantill så är det övertydligt att detta inte kvalificerar som bistånd enligt OECD/DAC.

Då blir det 100 miljoner kronor mindre i bistånd. Och man undrar: Kan de folkvalda stillatigande acceptera att den biståndsbudget de godkänt används för något annat än bistånd? Det blir en av frågorna Utrikesutskottet har att ta ställning till när biståndsminister Benjamin Dousa kommer dit för att förklara upplägget.

Göran Holmqvist, forskare knuten till Institutet för Framtidsstudier, doktor i Fred- och utvecklingsforskning, f.d. avdelningschef Sida.

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena