Att ta spjärn mot historien

Håkans hörna Den 21 september fyllde Anders L Johansson 70 år och ”Vänbok till Anders L Johansson” kom ut, under redaktion av Lars Magnusson, Ulla Riis och Ulf Sandström. Anders fick se boken, men en dryg vecka efter sin 70-årsdag gick han bort. Till Anders L Johanssons minne publicerar Dagens Arena Håkan A Bengtssons bidrag i antologin.

Inför Anders L Johanssons 70-årsdag går jag till bokhyllan och plockar fram hans avhandling Tillväxt och klassamarbete. Studie av den svenska modellens uppkomst, som skrevs inom ramen för Tema T på Linköpings universitet. Förordet är daterat i november 1988. Men boken kom ut på Tidens förlag 1989.

Något man så här i efterhand närmast kan beskriva som en händelse som ser ut som en tanke. I mångt och mycket som rör den svenska modellen finns det ju ett före och ett efter 1989. Den svenska modellen är inte historia, många av dess klassiska beståndsdelar har överlevt, men dess samhälleliga och politiska uppenbarelseformer är delvis annorlunda i dag än när Anders disputerade. Det är ju snart fyra decennier sedan.

1989 var också inledningen på en stor och genomgripande geopolitisk omvälvning. Muren föll, diktaturerna ersattes på många håll av stapplande demokratier. Det kalla kriget var över och liberalismen ansågs slutgiltigt ha segrat. Den liberala världsordningen framstod som självklar. Ekonomiskt införlivades flera miljarder människor i världsekonomins kretslopp. Det skedde samtidigt som vi genomgick en stor ideologisk förskjutning från politik till marknad, från det offentliga till det privata, från den nationella politiska nivån till internationella förhandlingar och överenskommelser. Vi gick från att ha anslutit oss till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) till att bli medlem i EU. Detta var även marknadsideologernas stora politiska skördetid.

På global nivå upprättades alltmer finmaskiga handelsrelationer och leveranskedjor. De finansiella marknaderna snabbades på av digitaliseringen. Sammantaget föll kostnaderna för transporter, varor och information drastiskt. Vi levde efter 1989 i globaliseringens tidevarv, även om det inte var uppenbart just då när Anders avhandling kom från trycket. Det är fortfarande inte helt självklart var gränssnittet mellan struktur och ideologi kan sägas gå. Vad är hönan och vad är ägget, vad är bas och vad är överbyggnad? Var det ekonomin som ritade om den politiska kartan, eller var det ideologer som hade läst Hayek och Friedman som låg bakom systemskiftet? Eller samverkade ekonomi och ideologi?

Nationalistisk rekyl

Man kan tillägga att vi nu lever i en ny era präglad av en konservativ och nationalistisk rekyl. Och vi ställs nu inför nya utmaningar, och kanske lika stora geopolitiska och ideologiska förskjutningar. Var detta slutar kommer framtiden att utvisa. Men som alltid gör vi klokt i att ta spjärn mot historien, för att få perspektiv på allt det som händer nu.

Och inte minst är det viktigt att hitta de långsiktigt verkande strukturerna och mekanismerna, i en historia som präglas av såväl kontinuitet som förändring, och av väntade och oväntade samhälleliga språng. Många hävdar att den svenska modellen har fallit. Ja, kanske är det så. Den svenska arbetsmarknadsmodellen är dock ändå någorlunda intakt och utgör en avgörande demokratisk och solidarisk skyddsvall. Även om åren runt 1989 var synnerligen turbulenta.

Det såg under en period ut som om de nationella kollektivavtalen var på väg ut. Detta var i samband med den ekonomiska krisen i början och mitten av 1990-talet. Men sedan tillkom Industriavtalet och strax efteråt Medlingsinstitutet, som sedan dess format ramarna för förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter. Det är för övrigt samma mönster som Anders L Johansson beskriver i sin avhandling: perioder av samförstånd och konflikter tenderar att följa efter varandra. Konflikterna uppstår inte sällan i samband med ekonomiska och politiska kriser.

Pelarna i arbetsmarknadsmodellen

Även om den svenska arbetsmarknadsmodellen i sina grunddrag präglas av kontinuitet har vi stora förändringar bakom oss under och efter globaliseringens era. Centralorganisationerna har i dag inte samma centrala roll som tidigare när det gäller förhandlingar mellan parterna, och även om LO har en samordningsroll är den i dag delvis av en annan karaktär än tidigare.

För att inte tala om den period Anders beskrev i sin avhandling, då var LO helt centralt för att bereda väg för och konstruera pelarna i den svenska arbetsmarknadsmodellen. Som underrubriken antyder, det handlar här om den svenska modellens uppkomst. När Saltsjöbadsavtalet undertecknades 1938 var det fråga om två parter, LO och SAF. Det nya huvudavtalet 2022 tecknades av Svenskt Näringsliv, PTK och LO. Samhället och arbetslivet hade förändrats. Och även den fackliga världen.

Samtidigt finns det viktiga och betydelsebärande lärdomar att hämta i historien. Inte minst rör det sig om några centrala aspekter som behandlas i Anders avhandling. Tillväxt och klassamarbete skriver för övrigt in sig i en lång historia av akademiska avhandlingar och forskningsstudier om svensk arbetsmarknads institutionella strukturer och svensk fackföreningsrörelse.

Till det kommer en rad fackliga historier om enskilda förbund och förstås om LO. Många akademiker har forskat på området, och många har själva haft en direkt eller indirekt koppling till arbetarrörelsen. Tage Lindboms Den svenska fackföreningsrörelsens uppkomst och tidigare historia 1872–1900, kom redan 1938, Jörgen Westerståhls Svensk fackföreningsrörelse 1945. Westerståhl var en av den svenska statsvetenskapens pionjärer och grand old men, men också dotterson till Hjalmar Branting. Boken ingick i det stora av LO initierade forskningsprojektet ”Den svenska arbetarklassens historia” som publicerades under de här åren.

Central roll för parterna

Det fanns förstås en politisk dimension och koppling till politiken och Socialdemokraterna. Anders L Johansson hänvisar till Herbert Tingstens studie i två band om Socialdemokratins idéutveckling, också den utgiven inom ramen för samma stora projekt. Leif Lewins Planhushållningsdebatten från 1967 gav i efterhand en heltäckande bild av hur den svenska blandekonomin tog form och växte fram. Johansson refererar också till näringslivshistorier som Sven Anders Söderpalms böcker om Direktörsklubben och Hans De Geers studier om SAF:s och arbetsgivarsidans historia. Men självfallet också till fackliga utredare och intellektuella som Rudolf Meidners och Anna Hedborgs Folkhemsmodellen och till Ragnar Casparssons 1 500 sidor långa historik i två band om LO under fem årtionden.

Till protokollet bör också föras att Anders L Johansson och Lars Magnusson skrev uppföljaren LO andra halvseklet: Fackförenings-rörelsen och samhället, som kom till LO:s hundraårsjubileum 1998. Den har sedermera uppdaterats 2012 och hette då LO. 1900-talet och ett nytt millennium, där många av de fackliga och politiska utmaningar som följde efter 1989 behandlas och diskuteras.

Det här säger något om i vilken kategori vi ska placera Anders L Johansson. Och hur han själv har betraktat sin forskning och sitt författarskap. Och vi ska inte glömma att Johansson och Magnusson i samband med LO:s hundraårsjubileum 1998 var redaktörer för en bokserie som var inspirerad av ”Den svenska arbetarklassens historia”. Alla dessa böcker gav vi ut på Arenagruppens förlag Atlas.

Anders avhandling fokuserar på rationaliseringsfrågan som spelade en central roll för det samarbete som etablerades för att hantera parternas motstridiga intressen, allt för att det inte skulle urarta till improduktiva konflikter, strejker och lockouter. Sverige utvecklades ju från att ha haft extremt många konflikter på arbetsmarknaden till att bli ett land präglat av en hög grad av arbetsfred.

Framväxten av samarbetet mellan arbetsmarknadens parter under 1900-talets första hälft står i centrum för Anders studie. Den svenska arbetsmarknadsmodellen handlar ju i grund och botten om att kunna lösa intressekonflikter utan att de urartar till permanent inbördeskrig. Det unika i Anders avhandling var också att han studerade såväl LO:s som SAF:s perspektiv på saken. De flesta hade valt att utgå från antingen den ena eller den andra partens perspektiv.

Här var ambitionen att genom en dubbel blick få fatt på interaktionen mellan parterna. Och förstås kopplat till frågan om rationalisering av produktionen. Den går som en röd tråd genom arbetarrörelsens historia, allt från de ”maskinstormande” ludditerna som förstörde de nya textilmaskinerna för att de ledde till att många förlorade sina jobb till senare tiders mer positiva syn på teknisk förnyelse. Insikten om att ökad produktion och ökade inkomster (och vinster) ledde till ökad efterfrågan, nya företag och nya jobbmöjligheter har sedermera lagt grunden för den svenska fackföreningsrörelsens positiva syn på teknisk utveckling, strukturomvandling och frihandel. Den är inte lika stark i många andra länder, inte minst på grund av att man inte alltid lyckats hitta former för samverkan mellan två likvärdiga parter, eller inte riktigt kommit dithän.

Kravet på medinflytande

Rationaliseringsfrågan fick alltså en formativ roll i den svenska samarbetsmodellen. Det sociala kriget skulle undvikas. Arbetsfred kunde gynna båda parter. Rationaliseringen och taylorismen har förstås också ifrågasatts inom de fackliga leden under årens lopp. Kritik mot arbetstidsstudier och hårda ackord har regelbundet utgjort fackliga krav mot arbetsgivarna kopplat till arbetsorganisationen och arbetets villkor.

Det räcker att påminna om Folke Fridells romaner och hans kritik av villkoren i industrisektorn. Eller för den delen strejken i malmfälten i skiftet mellan 1960-tal och 1970-tal, som handlade om lön men också om ett människovärdigt arbetsliv. Detta la förresten grunden till alla arbetsrättsreformer och demokratiambitioner i arbetslivet på 70-talet, som också präglades av många ”vilda strejker.” Kravet på medinflytande och makten över arbetet är en annan viktig tråd i detta sammanhang. Det lyfts fram av den fackliga sidan i flera olika vågor, som på 20-talet, 40-talet och 70-talet. Också detta behandlar Anders L Johansson i sin avhandling, främst med fokus på tiden efter andra världskriget.

Tillväxt och klassamarbete påminner om de historiska lärdomarna och om att fördelarna med samarbetet för båda parter övervägt nackdelarna. Därför har både företagarna och löntagarna kunnat samarbeta och bejaka rationaliseringar och teknisk utveckling. Detta la grunden för samarbetspolitiken. Även i dag är de här frågorna synnerligen aktuella. Numera talar vi kanske inte om rationalisering utan om att förbättra ”produktiviteten”, som har stagnerat efter finanskrisen i slutet av 00-talet. Detta är en utmaning i hela västvärlden. Och åsikterna går isär om vad det beror på. Sverige är inte sämst i klassen. Men även vi har här ett stort strukturellt eldprov. I grunden och botten är det samma utmaning som när rationaliseringsfrågan kom upp på bordet för hundra år sedan. Och det gäller även allt det som nu har med AI att göra, som kommer att stå i centrum för nästa fas av den ständigt pågående tekniska omvandlingen.

Motstridiga intressen

En viktig poäng i Anders L Johanssons avhandling är att den tekniska utvecklingen inte bara är en konfliktyta mellan parterna utan också skapar spänningar inom respektive part på arbetsmarknaden. Inom löntagarparten handlar det inte minst om fördelningen av lönepotten och hur mycket varje bransch kan begära och förhandla sig fram till, och om det är möjligt att hålla ihop ett större löntagarkollektiv. Den diskussionen återkommer ständigt när dagens industriavtalsmodell diskuteras och kritiseras. Inte minst arbetsmiljö i relation till rationaliseringar är en annan källa till spänningar.

Inte heller arbetsgivarsidan är en monolitisk enhet, utan en koalition av ibland motstridiga intressen och perspektiv. En generell insikt, som Anders skriver om, är förstås att samarbetet ofta kärvar när ekonomin och modellen krisar, när det är lågkonjunktur och när arbetslösheten rakar i höjden. Anders L Johansson skriver exempelvis om att samarbetet avbröts under den ekonomiska oro som uppstod efter börskraschen 1929. Samma sak kan sägas om krisen i början av 90-talet då modellen skälvde, innan en ny form för samarbete kunde uppfinnas eller återuppstå. Efter kriser följde nya former för samarbete, och nya sätt att hantera konflikter.

Detta sagt om Anders L Johanssons 36 år gamla avhandling. Nu har Anders inte bara forskat. Han har varit generaldirektör på centrala ämbetsverk och dessutom landstingsdirektör. Jag tror att det är bra att personer med en bred kunskapsbas kan ta plats i det offentliga livet på bärande centrala roller och positioner. Det bra för samhället. Inte minst för att historiska kunskaper gör det lättare för oss att hantera framtida utmaningar.

Men han har också fortsatt forska och skriva böcker, och varit chef för Arbetslivsinstitutet. Vi har på Arenagruppen haft förmånen att samarbeta med Anders under många år och med en rad utgivningar. Jag har redan nämnt några exempel. För några år sedan gav vi ut andra delen av Anders biografi om Gunnar Sträng: Rikshushållaren. Gunnar Sträng 1906–1992. Ett annat av Anders stora projekt.

Det är bara att hoppas att fler följer Anders L Johansson i spåren, i forskningen och i den samhälleliga gärningen.

Håkan A Bengtsson

Litteratur

Anders L. Johansson: Tillväxt och klassamarbete – en studie i av den svenska modellens uppkomst. Tidens förlag 1989.

Anders L Johansson & Lars Magnusson: LO. Andra halvseklet. Fackföreningsrörelsen och samhället. Atlas Förlag 1998.

Anders L Johansson & Lars Magnusson: LO. 1900-talet och ett nytt millennium. Atlas 2012.

Anders L Johansson: Rikshushållaren. Gunnar Sträng 1906 – 1992. Atlas förlag 2018.

Tage Lindbom: Den svenska fackföreningsrörelsen uppkomst och tidigare historia 1872–1900. Tidens förlag 1938.

Jörgen Westerståhl: Svensk fackföreningsrörelse: organisationsproblem, verksamhetsformer, förhållande till staten. Tidens förlag, 1945.

Herbert Tingsten: Den svenska socialdemokratins idéutveckling. 1+2. Tidens förlag 1941

Leif Lewin: Planhushållningsdebatten, A & W 1967

Sven Anders Söderpalm: Direktörsklubben. Storindustrin i svensk politik under 1930- och 1940-talet. Zenit 1976

Anna Hedborg & Rudolf Meidner: Folkhemsmodellen. Rabén och Sjögren 1984

Ragnar Casparsson: LO under fem årtionden. Del 1 1898 – 1923, Stockholm 1947

Ragnar Casparsson: LO under fem årtionden. Del 2 1924 – 1948, Stockholm 1948