Vi brinner alla i samma eld – men vem underblåser elden?
Sociala medier konfronterar oss varje dag med nya konflikter och diskussioner. Debatter som allt tydligare visar hur politikerna i Sverige utan minsta skam förnekar invandrares roll och plats i samhället. Frågan om etnicitet blir alltmer central i det politiska språket: är man ”svenskfödd” eller ”utlänning”? Att svartmåla invandrare har blivit ett verktyg för att få mer makt, men vad blir resultatet av denna invandrarfientlighet?
Denna debatt gäller inte bara oss nyanlända invandrare, utan drabbar även svenska politiker med utländsk bakgrund. Ett färskt exempel är tv-debatten mellan riksdagsledamoten Lawen Redar (s) och kulturminister Parisa Liljestrand (m) när Sverigedemokraternas toppolitiker reducerade hela samtalet till en fråga om ursprung och etnicitet. För henne vägde debattens innehåll mindre än deltagarnas rötter: ”en svenskfödd kurd och en perser”. Detta trots att de själva ser sig som svenskar och lojalt offrat allt för det land de kallar sitt hem.
Sverige, ett land som i decennier förknippades med humanitet, driver nu fullt ut en inhuman migrationspolitik
Även politiker med utländsk bakgrund har fastnat i den fälla som de själva, genom att stödja högerpartiernas linje, varit med och lagt ut. Nu möts de av samma förakt – deras kollegor i riksdagen gör ingen skillnad längre utan förnedrar dem enbart för att de är ”utlänningar”. Samma politik som på Socialdemokraternas kongress i år med stolthet presenterades under rubriken ”stram migrationspolitik”. Ni, som trodde att ni kunde stå utanför, får nu själva erfara konsekvenserna. Man borde redan då ha förstått att röken en dag även skulle svida i era egna ögon.
I dag finns det inte längre någon större skillnad mellan ”oss” och ”er”. Den enda skillnaden är att ni har er trygghet – men vi har ingen. Men för husets värd är vi båda främlingar. Den dag då ni i riksdagen placerade invandrarnas namn bredvid brottslingars, tänkte ni kanske inte på konsekvensen: att en dag skulle även ni själva hamna i samma kategori.
Sverige, ett land som i decennier förknippades med humanitet, driver nu fullt ut en inhuman migrationspolitik. Den skonar inte ens er – första eller andra generationens invandrare. I dag får även ni höra förnedringen och stämpeln ”främling”, trots att ni varken begått något fel eller haft något annat hemland än detta. Ni ser Sverige som ert hem, men husets värd erkänner er inte. För dem spelar det ingen roll hur mycket ni har bidragit till samhället och landet, det är endast färgen, ursprunget och etniciteten som räknas: en perser, en kurd, en utlänning!
Nu är både vi och ni besvikna över att leva i ett land där etnicitet väger tyngre än allt annat. Vi har arbetat här i åratal, följt lagarna och visat omtanke för samhället som om vi vore värdar i ett land där vi ändå aldrig riktigt välkomnats. Och nu får vi höra att ni är inte önskade. För främlingsfientliga politiker betyder våra ansträngningar och uppoffringar ingenting; det enda de ser är vårt ”annorlundaskap”. Invandrare som byggt sina liv här utvisas genom inhumana beslut – med retroaktiv lagstiftning. Och ni, folkets representanter, har inte bara varit tysta inför denna orättvisa, utan också stött den. Men i dag är inte ni heller längre önskade och inte skyddade från de främlingsfientliga attackerna.
Fereshte Javani, administratör och grundare av nätverket Vi är 4700 arbetare.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
