Är näringslivet en invasiv art?

Daniel Lind läser en bok som manar till diskussion om hur vi bygger en mer effektiv och jämlik samhällsekonomi.

Med externa effekter avses inom den ekonomiska teorin konsekvenser av dina handlingar som påverkar andra.
Konsekvenserna kan vara positiva eller negativa.

En typisk negativ extern effekt är miljöförstöring. Det är något som drabbar många fler än de som orsakar förstörelsen och de som drabbas ersätts inte för detta. En typisk positiv extern effekt är utbildning. I det här fallet är det många fler än de som utbildar sig som gynnas, inte minst i form av en bättre fungerande demokrati och mer produktiva företag.

Problemet med de här effekterna är att marknaden ofta misslyckas med att beakta dem. Det innebär att det uppstår en överproduktion av marknadsaktiviteter som leder till negativa externa effekter och en underproduktion av marknadsaktiviteter som leder till positiva externa effekter. De här transaktionerna leder därför till att det uppstår en skillnad mellan vad marknaden genererar och vad som är det bästa för samhället, för oss alla.

För att få marknaden att styras i riktning mot det samhällsekonomiskt mest fördelaktiga kan beskattning (koldioxidskatt) användas för att minska de negativa miljöeffekterna och subventioner för att stimulera produktionen av utbildning (via skattsedeln). Om detta inte sker har vi ett marknadsmisslyckande.

Externa effekter kommer i många former

Bortom de här typiska externa effekterna har våra handlingar nästan alltid konsekvenser för andra. Vi lever i ett samhälle inlindat i en oändligt komplicerad väv av beroenden och samspel. Liberalismens atomiserade jag, som svävar fritt utan bindningar till andra, är inte bara ett osunt jag, utan också ett verklighetsfrånvänt.

Den här väven innebär att vi allt som oftast diskuterar politik utan att beakta att det vi diskuterar leder till externa effekter, positiva eller negativa. Ett exempel på en positiv sådan extern effekt är att höga minimilöner tycks leda till lägre barnadödlighet, bättre psykisk hälsa, färre självmord och stabilare familjeförhållanden. På detta sätt gynnas många fler än de som uppbär minimilönen.

Ett exempel på en negativ sådan extern effekt är när växande inkomstskillnader leder till ökad kriminalitet, försämrad tillit och politisk instabilitet. I detta fall påverkas många fler än de som har sett sina inkomster förändras. Ett försämrat psykiskt mående, inte minst för unga tjejer, är en negativ extern effekt av tech-giganternas produktion av sociala medier.

En skärpning av kapitalbeskattningen kan leda till positiva externa effekter, om skatteintäkterna används till investeringar i till exempel utbildning eller FoU. Ett avdrag för fackligt medlemskap gynnar inte bara medlemmarna, utan även arbetsklimat och företagens produktivitet. En generös a-kassa leder till positiva externa effekter i form av ökat arbetskraftsdeltagande och en gynnsam strukturomvandling.

Så här kan vi fortsätta, på område efter område. Men i den politiska debatten behandlas de externa effekterna alldeles för rudimentärt. Det är olyckligt eftersom det leder till att politiken inte tillräckligt understödjer framväxten av mer effektiva marknader. Genom att inte tillåta oss att i tillräcklig utsträckning diskutera politik utifrån det här perspektivet omöjliggörs reformer som skulle ha gynnat samhället i sin helhet. Vem kan tycka att det är positivt?

En invasiv art

I ljuset av detta är det en lisa för själen att läsa Per Molanders nya bok En invasiv art. Så tog företagen över världen. Det här är en bok som tvingar läsaren in i nya tankebanor. Utgångspunkten är frågan: hur kommer det sig att företagen de senaste 200 åren har etablerat sig som så dominerande aktörer i våra samhällen? Är näringslivet att likna vid de lupiner som ständigt hotar att kväva all annan växtlighet på vår fritidshustomt?

Molander menar att av fundamental betydelse för den här remarkabla tillväxtepoken har skapandet och spridningen av den juridiska personen med begränsat ansvar varit. I form av aktiebolag har vi utöver oss vanliga – fysiska – personer numera juridiska personer överallt omkring oss. Det begränsade ansvaret innebär, som en subvention på risktagande, att de som investerar i ett aktiebolag endast riskerar att förlora de pengar de har satsat i företaget. Detta frigjorde kapital som investerades i produktiva verksamheter. Den tekniska utvecklingen och tillväxten tog fart. Som stöd för industrialiseringen stiftades den svenska aktiebolagslagen med begränsat ansvar år 1848.

Lik och olik människan av kött och blod

Juridiska personer liknar oss människor av kött och blod i vissa avseenden, men skiljer sig i andra. Det som skiljer oss åt förklarar, enligt Molander, företagens framgång med att på snart sagt alla områden penetrera våra samhällen. En sådan särskiljande egenskap är företagets möjlighet att sprida sig över världen och att befinna sig på flera ställen samtidigt. En andra är att företag kan leva för evigt. En tredje är att företag styrs av diktatoriska beslutsmetoder och att det enda målet är att maximera vinsten. En fjärde är företagens obegränsade storlek. Den femte och sista är att företag inte behöver agera moraliskt.

De här egenskaperna ger fördelar som vi fysiska personer många gånger inte kan mätas oss med, varken individuellt eller kollektivt. Den här överlägsenheten är politiskt vald och har inte bara levererat en häpnadsväckande positiv ekonomisk utveckling, utan har även skapat problem i form av stora inkomstskillnader, klimatkris och moralisk degenerering. Maktbalansen i samhället har förändrats, inte minst mellan företag och nationalstater, men även mellan de med stora inkomster och de med små. Den grasserande ojämlikheten hotar tilliten och demokratin.

Osjälviskhet hotar mänskligheten

Min läsning av boken är att Molanders största frustration handlar om företagens brist på moraliskt ansvar – skapad av det ensidiga målet att maximera vinsten. Moral är en förutsättning för mänskligt liv och vår förmåga att tänka och agera moraliskt har växt fram hand i hand med vår intelligens. Vår förmåga att föreställa oss vad andra tänker och känner gör oss till jämlikar och stimulerar till samarbete, till moraliskt handlande, till gemensamt ansvarstagande.

Den här kopplingen mellan moral och hur vi förhåller oss till varandra kom efterhand att ifrågasättas. Ett viktigt exempel på detta är Ayn Rands syn på världen. Hon menade att moraliskt handlande var moraliskt förkastligt. Företagarna var övermänniskor som med sin enkelriktade rationalitet skulle leda mänskligheten i rätt riktning. Osjälviskhet hotade den mänskliga existensen och ingen har något annat ansvar än inför sig själv. Ur detta kom Margaret Thatchers devis om att det inte finns något samhälle, bara individer.

Den här föreställningen om världen finner stöd i den dominerande ekonomiska teorins antaganden, i det att den ekonomiska människan bara bryr sig om sig själv och sina materiella tillgångar. ”Den andre” spelar ingen roll i den individuella nyttokalkylen. Den här definitionen av ekonomisk rationalitet uppmanar därmed inte till samarbete och underminerar det moraliska omdömet, enligt Molander. Konkurrensen mellan människor och asociala beteenden förstärks.

Även om det inte var Adam Smiths avsikt, kommer hans osynliga hand här väl till pass. För det teoretiska marknadstänkandet kan den med fördel användas för att rättfärdiga slaktarens och bagarens agerande i egenintresse, eftersom den trots detta leder oss till det bästa för samhället. På detta sätt leder handlingar som inte tar någon moralisk hänsyn till socialt önskvärda utfall. Om du gynnar dig själv, gynnar du alla. Som Milton Friedman uttryckte det: ”Företagens sociala ansvar är att öka vinsten.”

Företagens intresse och marknadens effektivitet

Företagens expansion har, som sagt, lett till negativa externa effekter, inte minst i form av moralisk åderlåtning, klimatkris och växande inkomstskillnader. Därtill har maktförskjutningen bidragit till att företagen, i förhållande till alla andra intressenter, använder mycket stora resurser till att påverka politiken – med syftet att försvara tidigare segrar och skapa en mylla för nya.

För att uppnå det samhällsekonomiskt bästa bör politiken i stället genomdriva reformer som tvingar företagen att fullt ut betala för de negativa externa effekter de orsakat och säkerställa att framtida negativa effekter inte ser dagens ljus.

Detta är så klart orealistiskt, men ett reformprogram i den här riktningen skulle bidra till en mer marknadseffektiv svensk ekonomi som på ett bättre sätt än i dag förenar företagens intresse med vårt gemensamma samhällsintresse. Molander presenterar, utan att gå in på detaljer, ett sådant program, med fokus på att begränsa företagens rörlighet och livslängd, att göra beslutsmetoderna mindre diktatoriska, att hålla omoralen i schack och att begränsa företagens storlek. Prioriterat är att begränsa det begränsade ansvaret.

Det här är ett program som de mest utstuderade marknadsideologerna högljutt borde jubla över. Skälet är enkelt: enligt den liberalt impregnerade ekonomiska teorin skulle agendan ta oss i riktning mot ett ekonomiskt optimalt samhälle utan marknadsmisslyckanden, där skador som åsamkas andra ersätts fullt ut och där fördelar för andra belönas fullt ut. Alla får det de förtjänar, utifrån samhällets perspektiv. Individen av kött och blod skulle stärka sin ställning gentemot en mycket mäktig juridisk konstruktion.

Frågan är: värnar du primärt företagets intresse eller effektiva marknader?

//Daniel Lind