Afghanska flickor har slutat skratta!

Debatt Internationella samfundet måste agera mot talibanerna! 

Hon var bara sju år gammal.

Shazia, en flicka från Qandahar, fördes bort från sin barndom innan hon började skolan.  Enligt Zan Times tvingades hon gifta sig med en talibanmedlem mer än dubbelt gammal som henne.

Hon borde ha tagit sina första steg mot klassrummet. I stället för att hålla en skolbok i handen tvingades hon bära brudslöja.

Shazias öde är inte ett undantag.

Det är ett av de få fall som blivit offentligt – en synlig berättelse ur ett hav av tystnade historier som upprepas varje dag i skuggan av stängda flickskolor, fattigdom och talibanernas ideologi.

I dagens Afghanistan förvandlas barndom till en transaktion, där flickor blir bytesvaror mellan ekonomisk desperation, tradition och ett kvinnofientligt styre.

Barnäktenskap har ökat

Sedan talibanernas återkomst till makten 2021 har Afghanistan förvandlats till ett fängelse för sina döttrar. Flickor utestängs från skolor, förbjuds att arbeta och reduceras till handelsvaror i ett samhälle där äktenskap blivit ett sätt att överleva. Bakom stängda dörrar säljs barn till män som är flera decennier äldre. Talibanerna kallar det tradition. Vi andra vet att det är ett brott mot mänskligheten.

När jag frågar FN:s särskilda rapportör för Afghanistan, Richard Bennett, bekräftar han att antalet barnäktenskap har ökat sedan 2021. Han framhåller dock att tillförlitliga data saknas men att ”fältobservationer och informell information visar en ökning av tvångs- och barnäktenskap”. Bennett konstaterar att faktorer som förbudet mot flickors utbildning, fattigdom, rättssystemets kollaps och upphävandet av lagen om våld mot kvinnor har skapat strukturer som tillsammans driver flickor in i tidiga äktenskap.

I en rapport från FN:s barnfond UNICEF uppskattas nästan 39 procent av afghanska flickor nu vara gifta innan de fyllt 18 år. Och mörkertalet är sannolikt ännu högre.

Men Bennett lägger inte skulden enbart på talibanerna. Han pekar också på världssamfundets passivitet och på de länder, däribland Sverige, som dragit tillbaka sitt bistånd. När stödet till kvinnors organisationer stryps växer fattigdomen och med den pressen på familjer att gifta bort sina döttrar.

Skyldighet att agera

Världen säger sig värna flickors rättigheter – men vad betyder det när tystnaden blir politikens främsta verktyg? Att vägra finansiera utbildning i Afghanistan är inte neutralitet, det är medskyldighet. Det är att stänga ännu en dörr framför de flickor som redan berövats allt.

Talibanernas ideologi bygger på kontroll. De vet att en utbildad flicka är en farlig flicka, för hon kan tänka, ifrågasätta och drömma. Därför förbjuds böcker, lärare och skolor. Därför blir äktenskap ett fängelse där flickor förlorar rätten till barndom, kropp och framtid.

Men även om talibanerna bär huvudansvaret har det internationella samfundet en skyldighet att agera. Vi behöver riktat humanitärt bistånd till flickors utbildning, skyddade korridorer för kvinnorättsaktivister och ett återupprättat tryck mot talibanregimen. Sverige och EU kan spela en viktig roll, men bara om vi vågar erkänna vårt ansvar.

Barndomen dör i Afghanistan

När världen uppmärksammar Världsbarndagen den 20 november sker det i en tid då miljoner afghanska barn inte ens tillåts vara barn. Deras skratt har tystnat, deras skolvägar stängts. Men deras röster finns kvar som viskningar från ett folk som fortfarande hoppas på frihet.

I dag dör barndomen i Afghanistan. Skolornas dörrar är stängda. Flickor tvingas in i äktenskap. Talibanerna bär skulden men världssamfundets tystnad gör oss alla delaktiga.

Najwa Alimi, svensk-afghansk journalist, 2019 tilldelades hon den svenska regeringens Per Anger-pris, nominerad av Reportrar utan gränser, och 2022 fick hon Anna Lindh-priset.

Översättning från engelska och svensk bearbetning: Kurdo Baksi