ledare Alla vi som vill rädda vår planet måste inse att våra främsta motståndare, klimatkrisförnekare, inte är några pajasar i foliehatt. De är rika män och organisationer med makt, som är beredda att gå väldigt långt för att gynna sina intressen. 

När World Economic Forum presenterade sin årliga riskrapport var för första gången de fem främsta riskerna relaterade till miljön. Man pekade på att politiker och näringsliv behöver samarbeta för att lösa klimatkrisen, men att ökad ekonomisk och politisk polarisering är ett av de största hoten just nu. En bättre sammanfattning av 20-talets början går väl tyvärr inte att hitta.

Av naturliga skäl är det den yngre generationen som oroar sig mest. I andra ändan av polariseringsspektret har vi ett antal individer som lever i förnekelse om den kris vi befinner oss i.

Det är lätt att råka skratta åt klimatkrisförnekare. Hur kan de vara så övertygade om att en enig forskarkår och en uppenbar verklighet bara är hittepå? Men skratta bäst som skrattar sist. För klimatkrisförnekare är inte ett gäng foliehattar, de besitter ofta mycket makt och har starka ekonomiska intressen i ryggen. Ibland är det företag, medier och starka lobbyorganisationer som ser dollartecken rulla för ögonen, ibland är de folkvalda män som Donald Trump och Jair Bolsonaro i Brasilien.

Australien är världens största exportör av kol och gas och samtidigt som landet står i lågor öppnas en ny, gigantisk kolgruva

En annan man med makt som det även hånskrattats åt på sistone är den australiske premiärministern Scott Morrison. Han företräder det land som har världens näst största koldioxidutsläpp per invånare, endast Saudiarabien är värre. Australien har under den senaste tiden drabbats av förödande bränder som forskarna menar har starkt samband med klimatförändringarna.

Först hävdade Morrison att bränderna inte berodde på klimatförändringarna. Men efter att elden spridit sig, dödad 27 personer och förstört tusentals hem meddelade Morrison att han åtminstone ämnar utreda sambandet mellan klimatförändringarna och bränderna.

Knappast mycket att hurra för då han verkar vara lagom intresserad av politisk förändring. Morrison vill inte införa någon koldioxidskatt och heller inte se några politiska åtgärder som på något sätt kan påverka ekonomin.

Australien är nämligen världens största exportör av kol och gas och när landet står i lågor öppnas en ny, gigantisk kolgruva. Till sin hjälp har Morrison giganten Rupert Murdochs medieimperium som har kritiserats för att sprida desinformation om bränderna och klimatförändringarna.

Australien, med Morrison i spetsen, är således inget föregångsland. Samtidigt väntas just Australien ironiskt nog vara ett av de länder som kommer att drabbas hårdast av klimatkrisens konsekvenser. Alla vi som vill rädda vår planet måste inse att våra främsta motståndare inte är några pajaser. De är rika män och organisationer med makt, som är beredda att gå väldigt långt för att gynna sina intressen och få folkligt stöd för sina idéer. De är övertygade om att kunna köpa sig fria från klimatförändringarnas konsekvenser, i värsta fall kan man ju alltid bygga en bunker. Och så länge de kan köpa sig fria kommer de att fortsätta motarbeta nödvändiga politiska åtgärder.

Men till syvende och sist kommer klimatförändringarna drabba oss alla, även de mest inbitna förnekarna. För när bränderna, översvämningarna och svälten kommer är människan mycket liten. Mot en rejäl orkan är även Donald Trump, Jair Bolsonaro och Scott Morrison maktlösa. Då kan de ta sitt klimatförnekande och ja, säga förlåt? Efter klimatkatastrofen är vi alla körda, så att säga.

Samtidigt drabbar klimatkrisen individer olika mycket. Fattiga kommer drabbas allra värst, såväl mellan, som inom länder. Det är de fattiga länder som får ta de största konsekvenserna av klimatförändringarna och det är en klassfråga vem som har råd att fly undan krisens konsekvenser. För sådan är kapitalismen och då är det lätt att hålla sig för skratt.