Miljö och klimat En läkarledd hygienrörelse har under 107 år utvecklats till en nationell plattform för kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder. Sveriges miljökommuner är ett nätverk som sällan syns, men som bär upp mer än vi anar. Det skriver Emine Karakitapoglu, miljövetare och S-politiker i Uppsala.
Intill Klara kyrka, mitt i Stockholms puls, står en byggnad av rött tegel som verkar ha sett det mesta. Svenska Läkaresällskapets hus ritades av Carl Westman och stod färdigt 1906. Det räknas som ett av den svenska nationalromantikens viktigaste pionjärverk, och Stockholms stadsmuseum har blåklassat det för dess mycket höga kulturhistoriska värde.
Innanför de tjocka murarna, i mötessalen, har ett motto fått stå kvar i över ett sekel. Tiderna har skiftat, men orden har inte rubbats:
”Vetenskapens fullkomnande genom inbördes meddelande af kunskaper och samlad erfarenhet.”
År 1919 bildades en liten läkarorganisation mitt under spanska sjukan, under dessa ord på väggen. Men både mottot och bildandet av Förbundet för Allmän Hälsovård (FAH) pekar mot något avgörande i svensk miljö- och klimatpolitik: lagar genomför sig inte själva. Bakom en fungerande miljöpolitik finns lokalt uppbyggd kunskap, frivillig organisering och nätverk där erfarenheter delas, utvecklas och förs vidare över tid.
Historien om FAH, i dag Sveriges miljökommuner, visar detta. En läkarledd hygienrörelse har under 107 år utvecklats till en nationell plattform för kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder. Problemen har förändrats – från hygien och smittsamma sjukdomar till miljöföroreningar och klimatförändringar – men behovet av samverkan består.
En svensk organiseringsreflex
Våren 1919 samlades stadsläkare från olika delar av landet i Svenska Läkaresällskapets lokaler i Stockholm. Utan att vänta på central order bildade de FAH, som startade med 335 medlemmar.
Det var mer än ett fackligt initiativ. Människor som såg ett samhällsproblem organiserade sig för att samla kunskap och formulera gemensamma lösningar. Samma organiseringsreflex återfinns i svensk folkrörelsehistoria, från kooperationen och Naturskyddsföreningen till studieförbundens studiecirkeltradition. FAH blev denna tradition inom hälso- och miljöområdet.
Förbundets inriktning och namn har förändrats i takt med samhällets problem. År 1934 breddade FAH sin verksamhet och engagerade sig i bostadshygieniska frågor, och 1942 beslutades att förbundet skulle vara ett centrum för hygieniska strävanden i landet. År 1987 antog FAH namnet Förbundet för Allmänt Hälsoskydd, 2009 ändrades namnet till FAH – Kommunerna och Miljön och 2018 antog förbundet namnet Sveriges miljökommuner. Namnbytena speglar en större utveckling – från hygien till miljö och vidare till klimat.
I dag är förbundet en intresseorganisation för kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder, ett forum där nationell och lokal miljöpolitik möts och utvecklas.
Kunskap som byggs underifrån
I dag har förbundet cirka 200 medlemmar, varav majoriteten är kommunernas miljönämnder, kommunalförbund eller gemensamma nämnder. Totalt är 182 av Sveriges 290 kommuner medlemmar, varav 46 ingår via 16 kommunalförbund eller gemensamma nämnder. Sammantaget når förbundet en klar majoritet av landets kommuner inom ett och samma miljö- och hälsoskyddsnätverk. Nätverket har inte skapats genom ett ministerbeslut, utan genom frivillig organisering, och det fungerar tack vare engagerade och miljöpassionerade eldsjälar. De senaste tre åren har förbundets ordförandeskap innehafts av riksdagsledamoten Jytte Guteland, ordinarie ledamot i riksdagens miljö- och jordbruksutskott. Jag menar att en så väletablerad organisation har potential att spela en strategisk roll i Sveriges klimatomställning och i arbetet med att nå klimatmålen.
Som ledamot i Uppsala miljö- och hälsoskyddsnämnd, vars kommun är medlem i förbundet, har jag själv haft möjlighet att delta i några av dessa möten genom åren. Det har gett mig en konkret inblick i hur värdefullt det är när kommuner inte bara diskuterar samma problem, utan också delar erfarenheter och lösningar som faktiskt prövats i praktiken.
Två gånger om året möts kommunerna för att dela erfarenheter. Vårens möten hålls i Svenska Läkaresällskapets historiska byggnad i Stockholm, där FAH grundades 1919. Höstens möten förläggs till en kommun som utmärker sig genom framgångsrikt och innovativt arbete inom miljö- och klimatområdet, där deltagarna får möjlighet att ta del av goda exempel och inspireras av kommunens erfarenheter.
Se lösningar
Hösten 2024 i Karlstad stod översvämningsrisker och klimatanpassning i fokus. Deltagarna fick bland annat ta del av hur kommunen arbetar med klimatanpassning i ett område där Klarälven möter Vänern och där översvämningsriskerna är en konkret del av stadsplaneringen. Programmet omfattade också verktyg för kommuner att arbeta framgångsrikt med sitt klimatanpassningsarbete samt riskforskning kring klimatförändringar och naturkatastrofer.
Året därpå, i Jönköping, stod skyddet av Vättern, kartläggningen av PFAS-föroreningar och deras källor i Vätterns tillflöden samt grön infrastruktur i centrum. Deltagarna fick även ta del av kommunalt och regionalt samarbete för en hållbar framtid.
Mötena handlar alltså inte bara om konferenser, utan om att se lösningar på plats och föra kunskap vidare mellan kommuner. Det är så central politik får lokal verkstad.
En central lag kan bestämma vad som ska göras. Men den lokala tjänsteperson som möter problemen vet ofta bäst hur PFAS-föroreningar ska hanteras, hur en sanering genomförs eller hur klimatanpassning behöver utformas i en kustkommun jämfört med en skogskommun.
Från tegel till trä
Den 13–14 oktober 2026 samlas Sveriges miljökommuner i Skellefteå, på Sara Kulturhus – Sveriges högsta trähus. Kontrasten är talande. Organisationen föddes i en tegelbyggnad, i spanska sjukans spår, när läkare organiserade sig kring hygien och folkhälsa. I dag möts samma institutionella tradition i ett trähus som symboliserar hållbarhet och framtidens byggande.
Under höstkonferensen, med temat ”Den gröna samhällsomvandlingen i ett kommunalt perspektiv”, spänner programmet från förnybar energi och efterbehandling av förorenad mark till avfall som resurs och invasiva arter. Genom konferensen vill Sveriges miljökommuner skapa utrymme för strategiska diskussioner, erfarenhetsutbyte och nätverksbyggande mellan kommuner och yrkesverksamma inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
När vi talar om Sveriges klimatmål syns lagarna, besluten och siffrorna. Den lokala kunskapen som gör dem möjliga att genomföra syns betydligt mindre.
Tänk om det som krävs mot klimatkrisen inte bara är lagar och central reglering, utan också de tålmodigt framväxande nätverk som de som först möter problemen bygger upp sinsemellan?
Jag menar att det är precis så. Sveriges miljökommuner är ett sådant nätverk – en institution som sällan syns, men som bär upp mer än vi anar.
Frivillig organisering har sina gränser. Små kommuner har ofta begränsade resurser att delta, och ett nätverk saknar demokratiskt mandat. Just därför behövs stöd och erkännande.
För att klimatomställningen ska lyckas krävs därför inte bara nya beslut i riksdagen, utan också att staten ger sådana nätverk ett tydligt erkännande, långsiktiga förutsättningar och en naturlig plats i det nationella klimatomställningsarbetet. Då kan fler kommuner delta, och nätverket kan bidra till att Sverige når sina klimatmål.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
