Film Det råder delade meningar om budskapet i Avatar. En diskussion som lär intensifieras ytterligare då den tredje filmen i filmserien ”Avatar: Fire and Ash” har premiär i dag onsdag.
En bra science fiction-film ska säga något om samtiden. Stanley Kubricks klassiker “2001: A Space Odyssey” från 1968 tog upp hotet från en överintelligent AI I.“Apornas planet” (1968) handlade det om kärnvapenhotet och “Dune” (2021) kritiserade kolonialism.
Exploaterar naturresurser
James Camerons “Avatar” är inget undantag. Originalfilmen från 2009 är inte bara den mest inkomstbringande filmen någonsin. Den möttes också av en hel del kritik för det som flera högerdebattörer menade var ett både liberalt och antiamerikanskt budskap.
Filmen utspelas på den främmande planeten Pandora som befolkas av folkgruppen Na’vi. Dit skickas den förlamade marinsoldaten Jake Sully (Sam Worthington) för att hjälpa till med att kolonisera planeten. Målet är att exploatera planetens naturresurser, och på så sätt kunna utvinna en ny energikälla.
Genom att styra en genetiskt skapad “avatar” får Sully möjlighet att leva bland planetens ursprungsbefolkning. Syftet är att han ska infiltrera Na’vi-befolkningen för att göra det lättare att komma åt planetens naturresurser. Gör han det blir han lovad en operation som ska göra det möjligt för honom att gå igen. Men med tiden blir Jake allt mer känslomässigt engagerad i Na’vi-befolkningen och han börjar tvivla på om det verkligen är rätt att hjälpa människorna att exploatera planetens naturresurser och utnyttja hans nyfunna vänner.
Uttryck för “antiamerikanism”
När filmen hade premiär 2009 möttes den av massiv kritik från flertalet högerdebattörer. Den konservative filmkritikern John Nolte beskrev filmen som en ”’förenklad sci-fi-fantasy/allegori som kritiserar Amerika från grundandet ända fram till Irakkriget”. Företaget som vill ta Pandoras naturresurser jämfördes med oljeföretaget Halliburton och deras affärer under Irakkriget, och det militärkomplex som bedriver krig mot ursprungsbefolkningen har jämförts med säkerhetsföretaget Blackwater.
John Podhoretz, skribent på Weekly Standard,var inte heller nådig i sin kritik. Enligt honom “ber filmen publiken att heja på amerikanska soldaters nederlag i händerna på ett uppror”, vilket gör den till “ett djupt uttryck för antiamerikanism”.
Det går också att dra liknelser mellan det som händer i filmen till europeernas kolonisering av Afrika, Asien och Sydamerika eller fördrivningen av ursprungsbefolkningen i USA. Den situation som uppstår när människorna (eller “the sky people” som de kallas för i filmen) vill fördriva Na’vi-befolkningen är inte helt olik den amerikanska regeringens fördrivning av ursprungsbefolkningen, då man hittade guld i Black Hills i South Dakota och Wyoming. Det går också att dra paralleller till den svenska regeringens tvångsförflyttningar av samerna och i viss mån även den prospektering av gruvor som i dag sker på samisk mark.
Kulturimperialism
Men “Avatar” har inte bara fått kritik från högerhåll. I en artikel i New York Times kort efter att filmen kommit ut skrev kolumnisten David Brooks om det problematiska med att det är den vita före detta marinsoldaten som blir ledare för Na’vi-folket och leder upproret mot de onda kolonisatörerna. Enligt Brooks vilar filmen på stereotypen, som reproducerats i så många filmer, om att det behövs en vit Messiasfigur för att leda upproret mot kolonisatörerna. De vita framställs enligt Brooks som “rationella och teknokratiska” medan de koloniala offren är “andliga och atletiska”. En slags “tveeggat kulturimperialism”, enligt Brooks.
Jake Sully har jämförts med liknande karaktärer i filmer som “Lawrence av Arabien” (1962), “Dansar med vargar” (1990) och “Dune”. Vita outsiders som kommer in och leder icke-vita.
En kritik av ett liknande slag kom också mot uppföljaren “Avatar: The Way of Water” (2022). I filmen återkommer människorna till Pandora för att åter försöka kolonisera planeten och komma åt de värdefulla naturresurserna. Jakes Sullys ärkefiende överste Miles Quaritch (Stephen Lang) är också tillbaka. Nu återupplivad som en Na’vi. Överstens enda mål är att hitta och döda Sully. Något som gör att Sully och hans familj tvingas fly för att inte äventyra de andra i stammens säkerhet. Sully och hans familj hamnar hos Metkayina-klanen som lever vid havet. En klan som till mångt och mycket är baserad på den polynesiska folkgruppen maorier, på Nya Zeeland.
Stereotyper
Flera företrädare för amerikansk ursprungsbefolkning gick ut och kritiserade James Cameron för att filmen använde sig av stereotyper när ursprungsbefolkningen skildrades. En av kritikerna var Yuè Begay, konstnär som tillhör Navajofolket. Strax efter att “Avatar: The Way of Water” kommit ut gick hon ut på plattformen X och krävde en bojkott av filmen, då hon menade att den framställde ursprungsbefolkningen på ett skadligt sätt. Tweeten, som också innehöll information om andra filmer man kunde se i stället som handlade om ursprungsbefolkningar, fick över 40 000 gilla-markeringar.
Crystal Echo Hawk, grundare och VD för IllumiNative, en organisation som arbetar för att förändra berättelsen om ursprungsbefolkningar i media, populärkultur och politik var inne på samma linje.
– Det visar på en viss arrogans att en vit filmskapare än en gång på något sätt tycker att han kan berätta en historia som är baserad på ursprungsbefolkningar bättre än ursprungsbefolkningar någonsin skulle kunna, sa hon i en intervju med CNN.
I intervjun berättade hon att IllumiNative haft samtal med Disney om hur man kan skapa en bättre representation av ursprungsbefolkningar i nästa Avatarfilm.
Antikolonialt budskap
Om personer som företräder ursprungsbefolkningar var missnöjda med porträtten i de två första filmerna är de förmodligen inte nöjdare med den tredje filmen i serien. I ”Avatar: Fire and Ash”( med premiär i dag onsdag) möter Jake Sully, hans familj och Metkayina-folket ett nytt hot från Mangkwan-klanen. En aggressiv folkgrupp inom Na’vi-folket. Det visar sig att Mangkwan-klanen är både primitiva och krigiska. De ägnar sig åt offerriter och har ingen aning om hur man använder sig av människornas skjutvapen. Något som ytterligare lär spä på kritiken mot att filmserien ger en stereotyp bild av ursprungsbefolkningar.
Med det sagt så innehåller filmen fortfarande mycket av det antikoloniala budskap som högerdebattörerna var så upprörda över i den första filmen. Filmen kan också ses som ett inlägg i debatten kring miljöförstöring och ekologi. Precis som i “Avatar: The Way of Water” handlar ”Avatar: Fire and Ash” mycket om människornas jakt på vattendjuret Tulkun. En tydlig kommentar till människans jakt på utrotningshotade djur.
Mäktig bioupplevelse
Om Avatarfilmerna är antikoloniala filmer som står upp för ursprungsbefolkningens rätt eller om de reproducerar stereotyper om dem råder det delade meningar om. En diskussion som säkert kommer att fortsätta efter att ”Avatar: Fire and Ash” gått upp på biograferna. Själv tycker jag att det finns en poäng i båda påståendena. Att filmerna tar tydlig ställning för ursprungsbefolkningens rätt mot imperialistisk aggression råder det ingen tvekan om. Det betyder inte att filmerna samtidigt visar upp en västerländsk bild av ursprungsbefolkningar när det gäller till exempel vidskeplighet, närhet till naturen och gamla traditioner. Den gamla bilden som reproducerats i så många filmer om en vit messiasfigur som ska leda ursprungsbefolkningen är också tydlig.
Men oavsett vad man tycker om den saken så är ”Avatar: Fire and Ash” en mäktig bioupplevelse. Det gäller inte minst de hisnande actionscenerna som förstärks ytterligare med hjälp av 3D-glasögon. ”Avatar: Fire and Ash” är kort sagt en bioupplevelse utöver det vanliga. En film som bjuder på action och äventyr ,men som också ställer en hel del politiska frågor.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
