Det var länge sedan ett könsrelaterat problem på arbetsmarknaden uppmärksammades så som det om sexuella trakasserier inom teatern. Lojalitetskrav, dåliga anställningsvillkor och bristande ledning kan förklara de höga siffrorna. Villkoren för kvinnor inom teatern reser frågor om den övriga arbetsmarknaden.
Nu när det värsta snökaoset i trafiken lättat en smula kan det sägas: Det är inte främst snöns och kylans fel. Vad vi bevittnat är ännu ett exempel på vad som brukar kallas marknadsmisslyckande. Frågan är varför regeringen vill upprepa det.
Nyamko Sabuni låter en utdömd rapport ligga till grund för en kartläggning om radikal extremism. Hon utgår från idén att det finns problem i förorterna som det hittills inte varit "politiskt korrekt" att tala om. Att idén saknar all vetenskaplig förankring spelar mindre roll.
Frankrike motsäger politisk-ekonomiska "sanningar". Staten har kvar sin centrala roll för utvecklingen av ekonomi och näringsliv. Skatterna är fortfarande progressiva. Samtidigt överglänser landet USA och Storbritannien, som prickfritt följer de marknadsliberala regelböckerna.
"Företagens företrädare i Sverige." Så presenterar sig Svenskt Näringsliv på sin hemsida. Om det vore så väl. I stället för att vara en saklig part för ett gott företagarklimat har organisationen gjort sig till en nyliberal tankesmedja med det ideologiska uppdraget i förgrunden.
Högeralliansen spekulerar i att i höst skrämma väljarna med en rödgrön skattechock. Samtidigt har det aldrig varit lättare än i dag att pedagogiskt visa väljarna sambandet mellan skattesänkningar och revorna i välfärden.
Att låta Grekland förblöda kan leda till spridningseffekter i resten av EU. Det är en kostnad som måste tas med i kalkylen. Två slutsatser är uppenbara. EMU-projektet måste revideras. Och Grekland reformeras. Men om landet tvingas lämna EMU kommer det att kasta skugga över hela projektet.
I gårdagens utrikespolitiska debatt i riksdagen stod det klart: Carl Bildt (M) och Urban Ahlin (S) fortsätter att göra utrikespolitiken till en personlig prestigekamp. Det är tröttsamt, onödigt och inte minst skadligt för Sveriges internationella trovärdighet.
Det är bara en tidsfråga innan den svenska bostadsbubblan spricker. Riksbanken har konsekvent viftat undan allt tal om riskerna. Och fört samma lågräntepolitik som skapat bubblor i Grekland, Spanien, Irland och Baltikum. Det är hög tid att riksdag och regering formulerar tydligare mål för penningpolitiken.
Det finns en längtan efter enkla svar, där konflikter löses med abstrakta principer. Men samhällen utan motsägelsefulla mönster är omänskliga. Att berövas arbetslöshetsstöd när man respektfullt vägrar skaka hand är lika smart som att försöka förändra världen med ett järnrör.
För den som minns 80-talets kamp mot apartheid i Sydafrika och glädjeyran över ANC:s seger i landets första demokratiska val 1994 var det svårt att hålla tillbaka tårarna under förra veckans 20-års jubileum. Men skrapar man på ytan bakom de vackra åminnelserna blir tårarna snart av ett annat slag.
EU:s ledare gav i går beskedet att unionen stödjer det konkursfärdiga medlemslandet Grekland "politiskt" och att man kan tänka sig "samordnade åtgärder". Men grekerna får inte ett öre i direkt eller indirekt stöd. Det kommer knappast att lugna spekulanterna.
Att fylla 31 år brukar vara no big deal. Men för den iranska regimen är revolutionens årsdag den här gången ovanligt ödesmättad. I dag måste den visa stark övertygelse om sin egen orubblighet. Demokratirörelsens uppdrag är motsatsen: att punktera regimens alla maktdemonstrationer.
"Sprutbyte stoppar inte missbruk" basunerade Stockholmsmoderaterna ut på SvD:s Brännpunkt i söndags. Utspelet är bara ytterligare ett penseldrag på den fresk av cynism som präglar alliansens politik för huvudstaden.
Under senare år har en rad skatter som handlar om förmögenheter avskaffats. De rikaste betalar en mindre andel i skatt än andra. Men enligt Skattebetalarnas förening blir orättvisa på ett område (förmögenhetsfördelningen) ett argument för att öka den på ett annat (inkomstfördelningen).
