Bild: Ulf Huett

Vårdförbundet vill se en seriös diskussion om vårdens kapacitet och behov av olika typer av vårdplatser i de växande storstadsregionerna. Det skriver Sineva Ribeiro, ordförande Vårdförbundet

Det är kris i vården. Överfulla akutmottagningar, överbelagda avdelningar och patienter som vårdas på ”fel avdelning” är snart mer regel än undantag. Sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor runt om i landet vittnar om en ohållbar situation, där de inte hinner dricka, äta eller gå på toaletten. Än mindre hinner de reflektera över sitt arbete för att kunna garantera trygg och säker vård och för att utveckla vården.

Rapporter om brister i både den fysiska och psykosociala arbetsmiljön duggar tätt till Arbetsmiljöverket – som utdelar miljonviten till sjukhus runt om i landet. Dessa verkar dock inte tas på allvar.

Hur ska vi då lösa krisen?

Det krävs långsiktiga lösningar för att komma tillrätta med problemen, men det finns också kortsiktiga och enkla lösningar för att lösa den akuta sjuksköterskebristen. Bara i Stockholmsområdet finns ett hundratal nyexaminerade sjuksköterskor som vill ta en anställning till en rimlig lön. Och dessa sjuksköterskor måste få en bra inskolning, annars lämnar de yrket.

Vårdförbundet vill se en seriös diskussion om vårdens kapacitet och behov av olika typer av vårdplatser i de växande storstadsregionerna. Vi vill att fler goda idéer och innovationer för att avlasta akutmottagningarna utvecklas och permanentas, som mobil röntgen, vårdcoacher och telefonkontakt med äldre patienter inom 72 timmar efter utskrivning för att förhindra återinläggningar. Vi vill ha mer generösa öppettider i primärvården. Dessutom vill vi ha fler specialistsjuksköterskor och barnmorskor med goda löner och rimliga arbetsvillkor.

Fler specialistsjuksköterskor gör vården mer effektiv och säker – och bidrar till minskat lidande för patienten. Exempelvis ska en äldre människa inte behöva åka in till akuten utan kunna få hjälp av en specialistsjuksköterska i hemmet eller på äldreboendet. Men i dag har mindre än två procent av sjuksköterskorna inom svensk äldrevård specialistutbildning med inriktning mot vård av äldre. Vårdcoacherna i Stockholm, specialistutbildade sjuksköterskor som lotsar äldre multisjuka till rätt vård direkt, sparar miljarder åt landstinget.

Socialstyrelsens rapport från 2012 visar att det råder en alarmerande brist på specialistsjuksköterskor inom många områden som psykiatri, anestesi- och intensivvård samt geriatrik. Mellan 1995 och 2009 sjönk andelen specialistsjuksköterskor från 65 procent till 48 procent. Trenden ser ut att hålla i sig då en stor del av dagens specialistutbildade sjuksköterskor börjar närma sig pensionen samtidigt som det saknas incitament för yngre sjuksköterskor att vidareutbilda sig, lön utgår inte under utbildningen och lönen efter specialistutbildningen skiljer sig inte från lönen för sjuksköterskor utan specialistkompetens.

Vi på Vårdförbundet känner, likt många andra aktörer inom vården, en stor oro inför denna utveckling som riskerar att äventyra en god, säker och progressiv vård. Därför lägger vi nu fram en modell för att öka andelen specialistutbildade sjuksköterskor och samtidigt öka kompetensen inom vården. Utbildningen bör, precis som i nuläget, tillhandahållas av universitet och högskola och ge en akademisk examen och en skyddad specialistbeteckning för fortsatt legitimitet. Specialistutbildningen för sjuksköterskor bör, likt läkarnas motsvarighet, vara betald och utbildningsanställningar inrättas och regleras i kollektivavtal. Utbildningen bör även till större del ske inom vårdverksamheten för att tydligt knyta an mellan teori, vetenskap och praktik, något som kommer att gynna verksamheten.

På Vårdförbundet har vi kämpat länge med frågan om betald specialistutbildning. Med tanke på den vårdkris vi nu ser, och som vi också har förutsett, brinner det i knutarna för att realisera förslaget.

Sineva Ribeiro, förbundsordförande Vårdförbundet