Bild: Wikimedia.

Politk Efter riksdagsvalet blossade konflikt om ”svenskhet” upp inom Sverigedemokraterna. Carl Eos, senior-fellow vid SD-nära tankesmedjan Oikos, menar att partiet borde fokusera mer på att utveckla sin politik på områden som välfärd och ekonomi.

– Väljarna vill kanske ha något mjukare. Då får man anpassa sig om man vill bli ett stort parti som ska hänga med länge, säger Carl Eos.

I riksdagsvalet 2026 tappade Sverigedemokraterna cirka 3 procent jämfört med valet 2022. Från 20,5 till 14,5 procent. Det är första gången partiet backar i ett riksdagsval, men partiet förlorade också röster i EU-valet 2024 och i Kyrkovalet 2025. 

Partiledaren Jimmie Åkesson resonerade efter riksdagsvalet att tappet var kalkylerat. Att fyra år av ”ansvarstagande och kompromisser” potentiellt hade ett pris. När vice partiledare Henrik Vinge argumenterade i podden ”Sista måltiden” för att om SD vill växa kan man inte möta invandrare i förorten med förakt, och att svensksomalier med tiden kommer att integreras i den svenska samhällsmodellen, blossade en decennier lång intern konflikt upp i partiet. Hur ska partiet se på ”svenskhet”? Vem kan egentligen kalla sig ”svensk”?

Carl Eos, senior-fellow vid den konservativa och SD-nära tankesmedjan Oikos, gav sig snabbt in i debatten. I en artikel i Bulletin skriver han att SD bör ”begrava etno-nationalismen en gång för alla” och, med hänvisning till Jimmie Åkessons vårtal 2025, att den som invandrat och befinner sig lagligt i Sverige har en dörr in i samhällsgemenskapen. Men han fick mothugg av SD-toppen Richard Jomshof.  I ett inlägg på X argumenterar  Jomshof för att det biologiska bandet visst har betydelse. Han skriver att det är ”självklart att detta svenska folk måste ha rätt att existera och utgöra folkmajoriteten i sitt eget land – även i framtiden”.

Carl Eos påpekar att den här debatten har återkommit stundtals i Sverigedemokraternas historia. Det är ingen nyuppkommen vägvals-diskussion om vilket parti man ska vara, påpekar han.

– Jag tror det är en följd av ett slags behov inom partiet att diskutera olika saker efter att ha backat i ett riksdagsval för första gången. Men så som debatten fördes inom partiet tycker jag att det blev onödigt hetsigt. De människor som har den mer extrema åsikten att det inte går för en annan människa att komma till Sverige och bli en del av gemenskapen, de finns mest på nätet och i utkanten av partiet. Min artikel riktade sig mot dem, även om vissa tolkade det som att var till personer inom partiet, säger Carl Eos till Dagens Arena.

En återvändsgränd

Carl Eos har fått i uppdrag av Jimmie Åkesson att analysera varför SD backade i valet och hur partiet kan växa till nästa val. Han tycker att diskussionen om ”svenskhet” var behövlig och att partiet ska ta den på allvar. 

– Det är inte bra om människor som varit med i partiet inte känner sig välkomna eller tycker att partiet går åt fel håll. Vi har ett principprogram och det är tydligt var partiet står i frågan. Befinner man sig här lagligt, talar språket och följer våra lagar och institutioner kan man bli svensk. Det finns ingen efterfrågan bland våra väljare att dividera om vem som är svensk eller inte. Man tycker det är viktigt med återhållsam invandring, men inte att definiera svenskhet på det sättet. Det blir fånigt och en återvändsgränd för partiet, säger Carl Eos. 

Även Jimmie Åkesson gick in i debatten och konstaterade i Expressen att principprogrammet står fast och att ”de som tror att etniciteten definierar svenskhet kommer ingenstans”. Även SD-toppen Mattias Karlsson och den tidigare SD-riksdagsledamoten Nima Gholam Ali Pour kritiserade den etnonationalistiska linjen. 

Finns det en tanke här att partiet vill visa upp en lite mjukare sida för att blidka Centerpartiet så att man ska gå över till Tidösidan?

– Nej, jag upplever inte att det har med Centerpartiet eller en alliansregering att göra, det hänger inte ihop, säger Carl Eos. 

Rasistiskt tankesätt

Marie Demker, professor i statsvetenska vid Göteborgs universitet, framhåller precis som Carl Eos att debatten är gammal inom partiet. 

– Den här typen av ideologiska konflikter har funnits med i partiet sedan starten. Gruppen kring Jimmie Åkesson drar åt ett mindre ideologiskt renlärigt håll och man lanserade begreppet ’öppen svenskhet’ för ganska längesedan. Det som skett under senare år är att partiet inkorporerats i ett regeringsunderlag och då förväntas man utgöra grund för lagförslag och policys. Den här frågan blir inte så brännbar. Förklaringen till att den här debatten sker nu är att man har mist makten, säger Marie Demker. 

Marie Demker. Foto: Johan Wingborg.

 

Att Jimmie Åkesson gick in i konflikten och satte ner foten är för att han vill hålla ihop partiet och inte ha den typen av ideologiska strider, menar Marie Demker. Nu ligger fokus på att gå från regeringsunderlag till oppositionsparti och att driva vissa policyfrågor. 

– Man har fortfarande en strikt tolkning av det nationella och den nationella tillhörigheten, men det finns ändå en mikroskopisk möjlighet att en människa som kommer hit kan kallas svensk. Hos Richard Jomshof finns ingen sådan möjlighet. Driver man den senare linjen närmar man sig ett rasistiskt tankesätt, säger Marie Demker. 

Jimmie Åkesson har sagt att SD kan tänka sig släppa fram en fyrpartiregering med Kristdemokraterna, Centerpartiet, Moderaterna och Liberalerna, ledd av Ulf Kristersson. Samtidigt går man i full opposition och öppnar för att samarbeta både åt höger och vänster. 

Egen berättelse

Carl Eos säger att han i eftervalsanalysen, som kommer först i december, kommer att ge rådet till SD att partiet behöver utveckla sin politik på områden som välfärd och ekonomi. Där behöver man spetsa sin trovärdighet, menar han.

I den ekonomiska politiken står ni ibland närmare Socialdemokraterna. Om ni gör upp med dem om till exempel a-kassan, riskerar ni inte att förlora väljare som gått över från de andra högerpartierna till er?

– Jag tror att SD behöver hitta sin egen roll i de här frågorna. Sin egen berättelse och sin egen politik. Vi kanske inte ska köpa den grundläggande motsättningen om socialism och marknadsliberalism, som präglat den ekonomiska debatten i västvärlden, utan utgå från något annat. En ekonomisk politik som gynnar både företagare, arbetare och personer med lägre inkomster. Med andra skattebaser och satsningar på socialförsäkringssystemet samtidigt som vi drar ner på andra avgifter, säger Carl Eos.

Marie Demker framhäver att SD:s väljare är anmärkningsvärt lojala och består av en bas som byggts upp under lång tid.

– Jag tror att du har rätt i din förmodan, att ett antal moderater som står med ett ben på varsin sida kanske drar in SD-benet. Det tror jag att Åkesson kalkylerar med. Samtidigt hoppas man vinna fler mitten-vänster-sympatisörer. Det fanns ett drag av välfärdschauvinism tidigare i SD, innan man blev ett tydligt högerparti. Att man vill ha en expansiv välfärdsstat och samtidigt låg invandring och låga skatter, en klassisk populistisk hållning. Då stod man mer i mitten av den ekonomiska politiken. Nu har man förflyttat sig högerut i vissa frågor, som i privatiseringar och a-kassan, säger Marie Demker. 

Inte dra slutsatser

Carl Eos tror att SD är intresserade av att göra upp med S och rösta gemensamt med partiet så länge det överensstämmer med vad SD vill. 

– Till exempel tandvårdsreformen. Jag kan absolut se framför mig att om S vill få en uppgörelse med SD kan man prata om det och åstadkomma det. Jag tror inte att det finns några begränsningar alls. När man går i opposition är man inte bunden av någonting. Nu är SD igen det tredje blocket och beredd att agera på alla sätt för att få igenom sin politik. Man har fått stort genomslag under mandatperioden för sina frågor. Nu var inte invandring och lag och ordning lika högt på agendan, väljarna kanske vill ha något mjukare. Och då får man anpassa sig om man ska bli ett stort parti och hänga med länge, säger Carl Eos.

Marie Demker poängterar att det är Socialdemokraterna som SD vill konkurrera ut och att man i olika sammanhang gjort klart att det är S som är den riktiga fienden. Men det tror hon inte kommer att hända.

– I realiteten tror jag inte att det blir så. S har en annan typ av ideologiska förankring. Det blir väldigt svårt för SD att helt ta över det politiska utrymmet. 

Samtidigt understryker Marie Demker att man inte ska dra för stora växlar kring att SD backade i riksdagsvalet. Deras inflytande är inte på väg att försvinna, slår hon fast.

– Jag vet att många önsketänker och drar slutsatsen att den moderata högern vunnit mot den populistiska högern, men det ska man inte göra. Partiet har peakat och växer inte längre, men precis som i Europa har man erövrat högerväljare och det högra ideologiska fältet. Jag tror att detta är ett faktum och irreversibelt. I Sverige fick vi sent ett högerpopulistiskt parti i riksdagen, men det har blivit stort och väldigt inflytelserikt.

Olle Bergvall