Internatskola Johnny Nadérus gick på den skandalomsusade Sigtunaskolan mellan 1969 och 1974. Redan på hans tid präglades elevhemmen av systematiskt och ritualiserat våld. Men han chockas över hur grovt det har blivit i dag.
– Hela strukturen måste rivas upp i grunden för att det här ska upphöra, menar Johnny.
Johnny Nadérus, 70 år, hamnade tidigt i händerna hos barnavårdsnämnden och förflyttades under sin barndom mellan olika fosterhem. När han skulle börja sjuan år 1969 placerade nämnden honom på Sigtunastiftelsens Humanistiska Läroverk. Han hamnade då på skolans äldsta och finaste elevhem, Midgården, tillsammans med omkring 30-40 andra elever.
– På den tiden var det två olika skolor, Sigtunaskolan och Sigtunastiftelsens Humanistiska Läroverk. Numera är de sammanslagna till Sigtuna Humanistiska Läroverk, berättar Johnny.
För varje elevhem ansvarade två vuxna, en husmor och en husfar. Det fanns också två elevrepresentanter, så kallade prefekter som valdes av eleverna på elevhemmen. En elev från grundskolan och en från gymnasiet. Men i stället för att ta hand om sina yngre kamrater var det den äldre prefekten som utövade och organiserade den pennalism som skulle prägla Johnnys år på skolan.
– Det kallades så fint för ’kamratuppfostran’, men jag kallar det strukturell fascism. Vi skulle rösta om förtroendevalda som skulle företräda oss. I stället blev de våra fiender som delade ut straff och utsatte oss för våld och förnedring. Även den yngre prefekten från grundskolan rättade sig efter den tystnadskultur som rådde, berättar han.
Systematiskt och ritualiserat
Våldet var systematiskt och ritualiserat. Ett vanligt inslag, berättar Johnny, var att gymnasieelever kom in i rummet på natten och välte hans säng upp och ner så att han hamnade på golvet med sängen över sig. På vintern blev han mulad, inte bara med en snöboll i ansiktet utan hela huvudet och axlarna trycktes ned i en snödriva så att han inte kunde ta sig loss, medan de äldre eleverna stod omkring och skrattade.
Våldet var också spontant och flera äldre kunde ge sig på Johnny och slå honom. Ibland var våldet grovt förnedrande.
– Det hände ett antal gånger att jag blev väckt mitt i natten av att någon tryckte ner en nedpissad strumpa i munnen på mig, medan andra killar stod och pissade ner mig där jag låg i sängen, berättar Johnny.
Det var inte bara Johnny som utsattes. Men han blev särskilt utpekad på grund av sitt politiska engagemang i SSU och i en lokal FNL-grupp, menar han. Genom idrotten blev han dock emellanåt fredad. i miDgårdens lag, var med överallt, skolans gemensamma handboll
– Det var viktigt att varje elevhem hade ett lag, oavsett om det var i handboll, fotboll eller friidrott. Jag har alltid varit sportintresserad och lyckades ta mig in i alla elevhemmets lag samt skolans bandy- och handbollslag. Efter skoltid bodde jag nästan i gympasalen, dels var det roligt och man blev fredad från våld på ett visst sätt. Representerar man elevhemmet är det inte särskilt bra om man fått så många slag i magen att man inte kan gå ut och spela bra fotboll dagen efter, säger Johnny.
Upphävde pennalismen
Den strikta tystnadskulturen innebar att ingen vågade berätta för någon vuxen om våldet som försiggick på elevhemmen. Johnny försökte ett år att anmäla sin husmor, som han menar ”såg mellan fingrarna”, till rektorn men blev då hotad av gymnasieeleverna.
– Hotet var ibland värre än slagen. För man visste inte när man skulle få stryk, så man gick och tittade sig över axeln hela tiden, säger Johnny.
Ett år försökte eleverna på Midgården att vägra rösta om prefekter.
– Men vi blev övertalade av någon intellektuell från skolan som kom ner och sa att det skulle bli anarki. De insåg att om vi inte väljer någon då börjar delar av den här strukturen att falla. Hela skolkulturen som byggts upp hotades. Vi blev också anklagade för att vara kommunister, säger Johnny.
När han började gymnasiet 1973 upphävde han och hans kamrater pennalismen under en period. Det låg i tiden, menar han, med en stark vänster och en annan syn på utsatthet i samhället. Och så hade han och hans kamrater lovat varandra att inte utsätta andra för vad de själva fått gå igenom. Systemet återupptogs dock igen efter en tid.
”Har blivit grövre”
Johnny slutade på skolan efter halva gymnasietiden och placerades på nytt på ett fosterhem hos en bondfamilj. Tiden där menar han gjorde honom till en hel människa igen. Erfarenheterna från Sigtunaskolan gjorde att han ville kämpa för samhällets svaga och utsatta, och han har därför arbetat fackligt under hela sitt yrkesliv på Statens Järnvägar. I dag är han pensionär men engagerar sig fortfarande i den fackliga världen genom att representera Seko Infranord.
I oktober häktades fem elever på Sigtunaskolan, misstänkta för misshandel, grovt olaga tvång och grova sexuella övergrepp. När Johnny läste om detta chockades han av hur våldet eskalerat på skolan sedan han gick där.
– Det var aldrig tal om sexuella övergrepp. Det har blivit mycket grövre nu, säger Johnny.
Beslagtagna ”regelböcker” från skolan avslöjar den etablerade maktstrukturen på skolan, med prefekter och strafförmän, precis som på I böckerna ska regler och bestraffningar mot yngre elever ha dokumenterats och böckerna ska gå i arv och lämnas vidare till nästa årskull. Det berättar åklagaren Lisa dos Santos för Expressen.
Nätverk viktigt
Anders Lundin, rektor på internatskolan Lundsbergs mellan 1995-1999, berättar i DN att det på hans tid fanns en föreställning om att eleverna skulle bilda sig ett viktigt socialt nätverk på skolan. Rädslan att förlora det och för de sociala konsekvenserna är det som lagt grunden för tystnadskulturen, menar Anders Lundin.
Han skriver också att de tidigare eleverna på Lundsbergs har en förening (Föreningen Gamla Lundsbergare) som har ett avgörande inflytande i skolstyrelsen. Samma system, och samma förhoppning om ett framtida gediget socialt nätverk, finns på Sigtuna Humanistiska Läroverk berättar Johnny Nadérus. Det tror han är avgörande för att den pennalistiska kulturen och tystnadskulturen lever kvar trots alla skandaler genom åren.
– För de äldre eleverna som styr elevhemmen, de vet också från sina föräldrar som gått på skolan, vilka möjligheter det får. De gaddar ihop sig och håller ihop och träffas i framtiden för att gynna varandra i deras affärsliv eller var i samhället man nu hamnar, säger Johnny.
Johnny menar att hela internatstrukturen måste åtgärdas. Den måste rivas upp i grunden. Han framhäver att det inte räcker att bara se över policys och processer. Personalen som anställs på elevhemmen behöver ha pedagogisk utbildning och aktivt motarbeta tystnadskultur och kamratuppfostran.
– Tystnaden måste bort och sanningen måste fram, säger Johnny.
Olle Bergvall
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
