Hopp för Europas hyresgäster

Det finns många anledningar till att EU behöver en bostadspolitik.

Äntligen har EU samlat sig till en bostadspolitisk handlingsplan: European Affordable Housing Plan. Hyresgästföreningen är försiktigt positiva (se det här seminariet som hölls ett par dagar efter att planen presenterades). Planen handlar nämligen inte bara om bostäder för de mest utsatta, social housing, utan uttryckligen om affordable housing, en definition som ligger närmare det som hittills varit den svenska inriktningen på bostadspolitiken: en generell politik för att göra bostäder tillgängliga och ekonomiskt överkomliga för alla. Bostaden är i den svenska modellen en central del av välfärdsstaten, en bottenplatta för ett bra och jämlikt samhälle för alla.

Motsatsen till den generella bostadspolitiken är social housing, en politik enbart för de fattiga, för de som inte av egen kraft kan efterfråga en rimlig bostad på bostadsmarknaden. I system med social housingsubventionerar det allmänna bostäder för de som tjänar under en viss gräns. Om en familj råkar komma över inkomstgränsen – då måste man flytta. Det skapar destruktiva fattigdomsfällor: om bostaden står på spel lönar det sig dåligt att ta ett extrapass eller för tonåringen i familjen att ta ett sommarjobb.

Segregerade bostadsområden

Dessutom skapar social housing så klart ännu mer segregerade bostadsområden. Alla som tjänar mer måste flytta därifrån, bara de allra fattigaste blir kvar.

Social housing framställs ibland som en nödvändighet. Om resurserna är knappa är det rimligt att fokusera skattepengarna på de mest utsatta, och låta resten klara sig själva. Det är bra ”träffsäkerhet”.

Samtidigt är social housing så klart fastighetsägarnas våta dröm: marknadshyror för de allra flesta, samtidigt som skattebetalarna tar hand om de mest frånstötande konsekvenserna av att förvandla bostaden från en mänsklig rättighet till en vara på en marknad.

Ett uppenbart problem är så klart att ju mer hyrorna stiger – vilket de ofrånkomligen gör i ett system med marknadshyror, det är ju själva poängen att det inte ska finnas något hyrestak – desto fler kommer att få behov av subventioner från det allmänna. Finland är ett varnande exempel på ett system med marknadshyror, där de allmännas utgifter för bostadspolitiken ändå är i princip lika stora som de är i Sverige.

Det finns många anledningar till att EU behöver en bostadspolitik. En är att det har blivit allt dyrare att bo. Enligt Eurostat har huspriserna ökat med 24 procent i reella termer sedan 2015. Hyrorna har ökat med 45 procent. Och de kommande åren behöver miljontals bostäder renoveras och energisäkras, om EU-länderna ska ha en chans att klara klimatomställningen. Enligt en rapport publicerad av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK), saknar över 50 miljoner européer redan idag tillgång till en rimlig bostad till ett överkomligt pris.

Sociala konsekvenser

Det här får sociala konsekvenser, så klart. Även i Sverige ökar vräkningarna av barn, som Tove Bjelving visade i en rapport för Arena Idé förra året.

Det får också politiska konsekvenser. I en studie av hyresgäster i Tyskland forskare med Tarik Abou-Chadi i spetsen visat att i postnummerområden där människor upplevde att det fanns en stor risk för ökande hyror, där steg också stödet för högerpopulistiska partier.

Högerpopulistiska partier, påminner Abou-Chadi och de andra, utmärker sig genom att de lyckas tilltala väljare som är oroliga för att förlora sin sociala position. ”Även om andra partier, särskilt vänstern, faktiskt kan verka som ett mer uppenbart politiskt val”, skriver forskarna, särskilt med tanke på vänsterns bostadspolitik.

Det är den här insikten som får den danske EU-kommissionären Dan Jørgensen som ansvarar för bostadsfrågorna att ta i ordentligt. ”Europa måste kollektivt ta ansvar för bostadskrisen som drabbar miljontals av våra medborgare och agera. Det handlar inte bara om tak över våra huvuden: det är vår demokrati som står på spel. För om vi inte löser detta problem riskerar vi att lämna ett tomrum som extremistiska politiska krafter kommer att ta.”

EU klampar in i bostadspolitiken, varnar Fastighetsägarna. Faktum är att EU redan klampat in, allbolagen som tvingar kommunernas allmännyttiga bostadsbolag att vara vinstdrivande (”drivas enligt affärsmässiga principer”) är en konsekvens av att man på EU-nivå haft svårt att förstå den svenska generella bostadspolitiken.

European Affordable Housing Plan ger hopp om att det kan vara på väg att ändras.

Lisa Pelling